In lovin memory<3
Nu har två söta goa människor somnat in för gott.
De sitter nu ovanför oss och tittar ner.
Förenade med sina älskade som lämnade jordelivet för länge sedan.
Men nu, nu är det återförenade.
Jag saknar dem och det är tungt inombords
då det var så underbar själar men livet är inte rättvist
och vissa måste lämna oss tidigare än vi önskar.
Det oundvikliga kommer när man minst anar det.
Men vi minns och ler=)
Ni är saknade<3
Love<3
En paus...
Jag tog en paus i från livet en liten stund
och myste ner mig i soffan tillsammans
med hundarna och boken: 14år till salu.
Och där satt jag.
Läste sida efter sida...kände mig mer och mer träffad.
Allt stämmer så bra.
Jag upplever allt om igen.
Men utifrån.
Fast ändå mitt i det.
När jag läst klart boken trillade några tårar nedför min kind.
Träff mitt i hjärtat.
Och nu går allt i repeat i mitt huvud.
Tog en lång skön promenad med mina söta.
Dock med radion påslagen.
Klarar inte av tystnaden.
Just nu måste det vara ljud annars kommer ångesten krypande....
Men jag ska ta mig igenom det.
....just at thouhgt...
What seems like the right thing to do
could also be the hardest thing
you have ever done in your life.
Hjärtan.
Jag hade supertrevligt i går.
Verkligen helt underbart.
Altl gick som jag vilel och jag mådde på topp.
Söndagen började också väldigt bra men har nu spårat ur totalt.
Mitt hjärta blöder men antar att det är så det ska vara.
Jag orkar ärligt talat inte mer och kommer nu att knata på mitt liv
precis som jag vill.
Jag skiter i allt som har med hjärtan och göra.
Nu är det jag, jag och mina vänner som gäller.
Nothing else.
Punkt.
Mitt hjärta är skört och tål inte hur mycket som helst.
Kort sammanfattat.
Update:
Hade en riktig svacka i dag som jag skrev av mig här i bloggen om.
Jag ger inte alls upp.
Det är bara skitsnack.
Jag gav bara upp lite just för stunden.
Now I´m back.
Klockan 21:23.
Ge blod...du med!!!
Nu närmar de sig sänggående.
Jag är trött och sliten känner jag.
Började gäspa redan vid lunch,
dock berodde nog det snarare på att jag inte hunnit äta något
så det var energibrist.
Men kag kämpade på
och klarade av dagen som vanligt utan problem.
Lille skrutten var så himla duktig på travet i dag
och även fast han såg seg ut i värmningen
men det ändrades omgående
så fort han fick lite vänner runtikring sig.
Stolt över lille killen!!!
Och tro´t eller ej men in i transporten gick han omgående utan tvekan.
Kändes fantastiskt skönt och se,
hoppas det fortsätter i samma veva.
När killen var inlastad så for de hem och jag for vidare till Falun.
Det var dags för min andra blodgivning i år.
Och det gick bara bra.
Ömmar lite i armen nu men det ger sig över natten.
Som tack får man ju välja en sak alternativt en fond
och i dag valde jag Bröstcancerfonden,
extra passande då det är den rosa månaden nu.
Kom igen, anmäl er ni med!!
www.geblod.nu
Nu blir det sängen.
Ska upp och arbeta i morgon samt plugga och på behandling.
En härlig måndag lägger jag nu åt sidan
och siktar mot en fantastisk tisdag!!
Pöss o kram
Gamla minnen...
Foto: Anne
Hittade en gammal bild på mailen när jag sorterade igenom
och placerade dem i olika mappar.
Denna bilden tar mig tillbaka till gamla tider
när jag bodde i Hässleholm.
Bilden kommer från uteserveringen på restaurangen.
En riktigt jobbig tid men både lärorik och rolig på samma gång.
Något som jag kommer att bära med mig hela livet men just nu under tillfrisknandet så ligger det ganska långt bak i kontoret då det var en enormt tuff och krävande period i livet. Men hey, det är inte alla som drivit eget i sådan ung ålder och jag är så stolt över oss som klarade av det i två år.
Vi var sjukt duktiga och så här i efterhand så önskar jag att jag vara starkare och tåligare så man kunde förändrat saker till det bättre men det fanns liksom inte mer krafter just då.
Men vi gjorde det jäkligt bra ska ha all credit för vårt jobb tycker jag!!!!
(De är delvis dessa krafter jag försöker återfå nu.
Och jag tycker att det går ganska bra.
Åtminstone framåt).
En härlig kväll fylld av vacker musik.
När jag sitter och lyssnar på dessa vackra låtar så fylls jag av en nöjdhet.
Nöjd över mitt liv och de människor som jag delar det tillsammans med.
Varför sträva efter mer när man kan vara nöjd över det man har?
Visst vill man förmodligen alltid ha mer
men man får inte glömma att ta vara på det som är.
Som finns.
Här och nu.
Jag är en tänkare.
Och jag var en gång i tiden en grubblare
men jag har människor i mitt liv att tacka för att det inte är så längre.
Det tjänar inget till att vela och grubbla över allt som händer och sker.
Acceptera och gå vidare.
Mycket sitter i självkänslan hos människor och min var tidigare urusel
men nuförtiden så skiter jag i det mesta.
Jag kör mitt race numera och
inser att jag mår så mycket bättre av det.
Jag lever.
Jag har saker som jag drömmer om.
Och som jag ska se till att de slår in, tills dess ska jag leva.
Leva mitt liv på det bästa sättet jag kan.
Jag ska ta hand om mig själv och min omgivning men mest mig själv.
För under så många år har jag levt för andra att det numera är min tid att stå lite i centrum...centrum i mitt eget liv. Känns lite konstigt när jag säger de orden rakt ut i luften. Fast bra. Jag tar ett beslut i kväll som inte kommer att få bort mitt förflutna men jag kommer att ha lättare att leva med det. Och jag kommer aldrig att acceptera vad som gjorts mot mig- för jag gjorde inget fel- men jag kan leva på ett sätt som är bra. Jag förtjänar det. Det är min tur nu.
Jag återtar härmed kontrollen över mitt liv helt och hållet.
Och ni idioter som gjort mig illa under alla dessa år...ni kan dra så j*vla långt åt h*lvete ni bara kan. Ni är inte värda ett jota i min ögon och jag skulle aldrog komma på tanken att göra er så illa...även om ni förtjänar det men jag är inte en lika hemsk själlös människa som ni är. Hoppas ni får vad ni förtjänar...
Nu har ni inte längre kontrollen över mitt liv.
Det har jag- så låt mig nu vara i fred- en gång för alla!!
Mitt liv är mitt<3
Och jag älskar mig själv!
God natt och sov gott med söta drömmar<3
Minnen...
Älskade skruttan=)
Marknad första maj -09 med mamma och Zigge.
Sötaste ungen...kolla skrattgroparna=)
Älskade Umeälven...
Grynet...för ganska så precis ett år sedan...jäääätte liten!
Bingo...inloving memory<3
Fina systerdottern Linda.
Haha...på tåget på väg till Köpenhamn med mamma, Zigge och Thomas.
X-antal kg tunnare...vill se ut så igen..
Denna hårfärgen gillar jag...
dock så kanske jag kunde kostat på mig ett leende;-)
På väg ut på promenad i min Ulrikamössa!!
Lite av minnen som jag hittade på mors dator.
Alltid lika roligt att ögna igenom.
Nästa gång ska jag nog visa lite mera...
Kram på er
Sant.
Sant.
Så jävla sant.
Duktiga måsten.
Nej vet ni vad.
Jag skiter i detta nu.
Har ingen lust alls.
Matteboken ligger fortfarande oöppnad o
ch Grynet har tom lagt sig ovanpå den.
Jag har ingen ork. Känenr mig som ett lass skit om jag ska vara ärlig.
Ingen höjdare men jag kan bara hoppas att det lättar.
Kommer ligga efter på lektionen i morgon
men jag har helgen på mig att komma i kapp så det är vad jag får sikta på.
Ska även göra labben i helgen. Måste börja med rapporten.
Måste mycket i mitt liv.
Det är två stora problem som hänger över mig
förutom det förflutna som jag bearbetar dagligen.
Problem 1: Måsten.
Att jag hela tiden måste göra saker.
Det finns inget jag bör göra utan allt måste göras.
MÅSTE!!!
Problem 2: Duktig.
Jag har den där känslan som så många andra i samhället,
jag måste vara duktig hela tiden.
Och det hänger i hop med mina måsten.
För klarar jag inte av måstena så är jag inte duktig
vilket resulterar i ännu större stress att klara av måstena.
Vet inte om ni förstår men det är en jäkla press och stress att hela tiden prestera.
Låter säkert som ett I-landsproblem men jag kan lova att så är inte fallet. Tidigare har jag inte reagerat över att det är något knas med att hålla på så här men när jag blev sjuk öppnades mina blå lite mer och jag insåg att det var ganska mycket som inte stod rätt till i min tankeverksamhet. Blandannat dessa två saker...
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om min plan, känns som att jag kanske ska vänta tills den är helt färdigarbetad. Då kan jag lägga upp den. Det kommer när jag känner mig mogen men fram tills dess så har jag den för mig själv i min lilla egna dagbok.
Vart har min livslust gömt sig?
bad en vän om ett råd men jag fick ett diffust svar i mina ögon så jag hoppas att det var för att det fanns annat i dennes tankar. Jag får väl helt enkelt rådfråga fler. Kanske någon vill hjälpa mig mer och försöka tänka sig in i min sits. Och jag riktar absolut inte kritik till den vän jag redan frågat, tro inget sånt...var bara det att jag behövde ett mer ingående svar.
Nu tar jag i af ett eget beslut och jag hoppas att det blir bra.
Och att jag lyckas. För det är inte mycket som lyckas i mitt liv nuförtiden.
Jag vill ha tillbaka min livlust.
Även om jag var rädd i dag på jobbet.
Men jag var rädd på fel sätt.
Jag var nämligen ute och körde en riktig satunge som inte kunde hålla sina bakben på backen vilket resulterade i ett flertal smällar och en sönderslagen vagn. Jag såg hovarna på var sida om mitt huvud flera gånger och det enda jag tänkte var att tänk om jag inte dör utan bara får men för livet...inte helt friskt att man inte är rädd för att dö utan att man tycker att det är helt ok. Jag vill inte tycka så men jag har liksom tappat det där.
Jag behöver lite kraft, kärlek och vänskap.
Men det är svårt att få när alla har så fullt upp med sina egna liv,
hur ska det då räcka till någon annan?
Jag vill ha någon att bara ta en fika med,
uppkrupen i en soffa och prata om livet.
Någon som vågar vara sig själv
och prata om allt utan att föra något vidare.
Det var allt för i dag, nu har jag lättat mitt hjärta.
Puss o kram
Insändningsuppgift 1.
Och egentligen borde jag krypa i säng
men jag har fortfarande lite matte jag måste klara av
innan morgonen mattelektion.
Jag är nervös för betyget.
Jag hoppas att jag åtminstone får godkänt och det stör mig att jag varit så kravvlig att jag inte kunnat sätta mig ner mer för att få fram ett bättre resultat. Pratade med Thomas precis som hjälpt mig och han godkände mig i af. Och det var otroligt skönt att höra. Jag vet att jag kunde fördjupat mig mer men just nu finns inte mycket hjärnverksamhet i bruk.
Kommer nog att gräma mig otroligt mycket men det enda jag kan göra jsut nu är att sikta framåt och göra resterande av alla uppgifter med toppbetyg som resultat.
Jag siktar framåt och uppåt!!!!
Men det är nog ingen större fara än så länge.
Känner bara en liten stress.
Livet verkar bara bestå av en enda stor stress
som uppbringas av olika anledningar...
drygt och jävklarns onödigt kan tyckas
men alla verkar på något sätt acceptera att så är fallet.
Ingen sätter riktigt ner foten och frågar
varför vi går med på att leva som en slav under stressen.
Skitsamma just nu...
Jag ska klara av plugget och antar att det bara är att bita ihop.
I dag har jag ju faktiskt lärt mig något som är riktigt intressant
och det är ämnet genmodifiering/genmanipulering.
Om ni har tråkigt någon dag, börja googla de orden
och se vad du tycker om det ämnet.
Är det bra att vi försöker gå in och ändra i gener
eller är det bara ett försök att leka Gud hos forskarna som gör det?
Nej nu blir det lite matematik...
Sov gott alla söta...
Puss o kram
Coldplay rules the world!!!
som man burit på sedan december månad.
Och nu var äntligen dagen här
som man längtat efter sååååå länge!!
Dagen spenderades på stadens gator samt in och ut ur affärer.
Blev några turer runt Stureplan och sedan upp på Drottninggatan.
Riktigt nice!!
Och tur hade jag också som fick mig en fika på NK´s konditori...
en smörgås som var otroligt god
men som dessert en halv biskvi som var sänd från himlen.
Mums!!! Den bara smälte i munnen
och jag längtar tills nästa gång jag får sätta tänderna i en sådan.
Till middag blev det Pizza Hut!!!
Yummi, blev en urgod pizza med ruccola, parma och soltorkad tomat.
Och så klart sedan det vi väntat på!!
Tunnelbana bort till stadion och sedan in
och slå ner sina trötta ben på sittplats för att först njuta av White Lies
som var ett nice förband men tyvärr tyckte jag att de hade lite dåligt ljud
men helt okej ändå.
När den spelningen var klar så var det en massa(och då menar jag massa)
fix och trix på scenen innan den äntligen intogs av kungarna!
Älskade Coldplay intog scenen
och jag var trollbunden från första början.
Vilken magi och jag kan faktiskt inte plocka ut vilken låt som var bäst....
allt var underbart, fantatstiskt och ja, dom är helt enkelt bäst!!!
Tempot dom höll under hela spelningen får mig att förundras
över hur dom orkar men jag är en beundrare
som verkligen uppskattar deras "arbete",
Här byts det inte några kläder och tramsas
utan det är låt på låt på låt med undantag för en transportsträcka
mitt ut i publikhavet och upp på ett betongfundament rakt utanför oss
där det blev mer soft och även en MJ låt framförd.
Jag lever fortfarande på känslan och jag kommer att göra det länge till.
Den känslan man får i kroppen
och när man känner att håren reser sig på armarna är svår att slå.
Snälla kom tillbaka så jag får uppleva det en gång till, Viva la vida!!
Tack för den bästa spelningen ever!!
Detta är från deras spelning i Bergen den 19 augusti.
Måste ut...
Har inte kommit längr än från sängen till soffan, Lisa sover och Grynet har kommit lika långt som mig.
Blev sent i natt då jag satt uppe och pratade med en person om saker som jag visste om men ändå inte fått bekräftat, fast i natt fick jag det. Min magkänsla sade mig rätt. Och det gör inget att själva händelsen ägt rum men jag gillar inte att bli förd bakom ljuset. Det är det som sårar. Men det är skitisamma nu,
skadan är redan skedd och bättre sent än aldrig eller hur?
Jag vet inte hur mitt liv ser ut framöver.
Jag vet ingenting.
Hatar det.
Och jag har säkert nämt innan att jag hatar det.
Men så är det.
Är i en superdjup svacka just nu och vet inte hur jag ska ta mig ur den.
De människor som jag tycker om finns inte till hands när jag behöver dem som mest men så kan det ju vara, någon gång är det min tur att ta del av stöttandet. Kanske inte denna gången men nästa gång är det min tur.
Låtsas som det i allafall.
Pratade precis i telefon och det samtalet vet jag inte hur det kändes.
Rörigt, osäkert och fullt av frågetecken.
Osäkerheten var störst...från bådas sidor och jag hoppas att det släpper snart
men det kanske är svårt. Jag hoppas att det blir bättre, jag vill ju att det ska vara bra.
För det finns inget att vara rädd för, eller hur?
Nej det gör det inte.
Nu ska jag äta upp resterna av min pizza sedan i går
och sedan blir det nog en motionsrunda runt Limsjön.
Skönt att få lite friskluft innan regnet kommer på besök.
Hoppas ni får en fin torsdag!
Kramar om
Mår inte bra...
Jag orkar inte mer.
Jag gör bara fel.
Är bara i vägen och har ingen funktion.
Vill bara få vara i fred så jag kan komma på min funktion här på jorden.
Jag vill vara alla till lags, något som inte alla tycker om att jag utsätter mig för.
Men är det så att om jag är alla till lags, får de inte lära känna den riktiga Ulrika då?
Men jag gillar människor och glömmer bort mig själv.Är det så fel att vilja kunna umgås med människor av alla de slag? Hur är det med relationen till ens ex? Ska man bryta helt ellr ska man försöka vara vänner? Men i min underbara värld är det ju individuellt...jag vill ha massa vänner men jag är inte god nog åt människorna i min omgivning. Fast missförstå mig inte nu, jag har nära vänner som jag älskar men jag tycker att det är roligt att vara desto fler som kan umgås utan en massa skitsnack...Sedan behöver man inte öppna sitt hjärta fullständigt för allt och alla...
Men nu gled jag i från ämnet.
Jag mår inte bra.
Inte någonstans.
Det finns människor i mitt liv som betyder så enormt mycket men jag har tappat tron på mig själv återigen vilket gör att jag inte kan förstå varför de skulle tycka om lilla mig. Jag har en tro om evig kärlek och allt sådant men ska vägen dit verkligen vara så knackig? Eller är jag bara väldigt skör och bräcklig? Har jag inte kraft att stå emot fartbulorna?
Känner mig totalt söndertrasad och vill upp till den nivån jag var på innan, då mådde jag i af helt okej och njöt av livet på ett helt annat sätt men nu är jag bara en trasdocka som skulle vilja ligga till sängs hela dagen och gömma mig under täcket.
Är det någon som kan förklara hur jag ska göra för att förstå
att till och med jag kan vara lite omtyckt för den jag är....?
Tryckare i lågstadiet...från livet innan...
Meat Loaf- I would do anything for love.
I går natt när vi körde hem från Eskilstuna
fick vi inte in någon annan radiokanal än Mix Megapol.
Och när denna låten spelades med gamla älskade Meat Loaf
så visste jag inte vart jag skulle ta vägen.
Fick faktiskt en tår i ögat då jag satt och tänkte tillbaka på tiden i lågstadiet.
På hur mycket som förstörts av vissa människor i mitt liv.
När ni gjorde det ni gjorde så tog ni även en del av min barndom.
Mina minnen jag har är från tiden efter händelserna.
Jag tappade liksom bort tiden innan
men när jag hörde denna låten så kom lite av det tillbaka...lite glimtar...
En till låt med stort värde för mig:
Bryan Adams- (Everything I do) I do it for you
Kommer i håg en blå/vit rutig skjorta och en blond kille...
vi dansade tryckare till denna låten på hans födelsedagsfest.
Och jag var så stolt att han ville vara tillsammans med mig då han frågat chans.
Kommer inte ihåg riktigt hur gamla vi var
men det var i allafall när jag gick på Kungsgårdsskolan i Säter.
På den gamla goda tiden.
Hahaha...tänk vad livet var bekymmerslöst.
Saknar den tiden...
Och även denna såklart:
Bryan Adams- Please forgive me
Även denna låten var en återkommande tryckarlåt
på discona på Folkets hus i Säter.
Älskade denna låten och den ovan...
de har spår 7 och 14 på Bryans skiva och varje kväll när jag skulle somna
så var det dessa två låtar jag lyssnade till.
Kommer alltid få denna speciella känslan i bröstet när jag lyssnar till dem.
En blandning av glädje och sorg.
Skivan ligger i cd-samlingen..har samlat damm i många år
men nu ska jag faktiskt gå och kura ner mig i soffan
och försöka få lite mer lyckliga glimtar från livet innan.
Livet innan....
Åhhhh nej...hopplöst förvirrad igen...
Mina känslor inombords är alldeles röriga.
Jag blir otroligt lätt nedstämd och behöver så mycket omsorg att det inte finns någon som kan ge mig all den kärlek jag behöver för att leva och må bra. Varför kan man inte må bra och njuta av de känslor som finns? Varför känns det som att det inte räcker till? Eller är kan det vara så att jag helt enkelt är en sjukt bortskämd barnunge som bara vill ha mer och mer...för att sedan aldrig bli nöjd?
Om det är så betyder det ju att jag aldrig kommer att kunna skaffa barn den dagen det står överst på min öskelista för vad händer den dagen jag inte är nöjd med det och vill göra något annat? Kan ju inte bara "dumpa" barnet och dra dit jag känner för att bege mig...
Hur ska jag kunna ta ett beslut att söka in och börja plugga en längre utbildning om jag aldrig blir nöjd...kan ju inte plugga i massor av år för att sedan komma på att jag vill inte alls syssla med det som utbildningen handlat om.
Shit, jag blir så trött på mig själv.
Lev här och nu är ju lätt att säga när man är van att ligga flera steg framåt i tiden för att man ska hinna med allt som måste göras. Kom på mig själv med varför jag inte sovit den senaste veckan...jag ligger och planerar alla todo´s vilket är precis som jag gjorde för ett år sedan då jag hamnade hos läkaren för att få diagnosen utmattningsdepression. Jag vill verkligen inte tillbaka dit men vet inte hur jag ska stoppa min hjärna som hålelr på att arbetar ihjäl sig över skitsaker.
Dock vet jag en sak jag ska göra.
Ta ledigt en vecka.
Bara vara och försöka sova, motionera, äta och bara njuta av livet.
Självklart kan jag inte ta ledigt från plugget men jag kan åtminstone få lite mer tid över till annat då jag inte ska vara i stallet. Som det ser ut nu och om det passar med Peo så blir det vecka 31.
Kanske en tur till Kingriver för att hälsa på min älskade Linda. Ingen kan få mig att må så bra som hon.
Har liksom ingen ork kvar i kroppen eller huvudet vilket gör att jag bara fördriver dagarna om ingen kommer på något roligt som man kan göra i stället för att bara vara. Ganska sjukt att man bara går och väntar på att dagen ska vara slut så att man kan gå och lägga sig i sängen och snurra medans man väntar på att morgonen ska komma...hela tiden en evig väntan på att det ska bli bättre i stället för att göra något åt det så att det blir bättre. Man hoppas liksom att energin ska komma på en guldsked och serveras precis som allt annat som ordnats efter mina önskemål hela mitt liv.
Jag är en hemsk människa men trots all min bortskämdhet så vet jag att mitt hjärta är enormt stort och jag vill något som folk i min närhet försöker förklara för mig att de inte är möjliga...man kan inte vara vän med alla...men jag vill...
Tänk vad världen vore en roligare plats....man behöver inte umgås med alla men man kan ju åtminstone vara trevlig och inte snacka skit!!!!
Har en person i min närhet som jag tycker om...
men min tillit till männsikor är rubbad och jag hoppas att jag kan inse att denna personen är verklighet.
Det finns sådana människor fortfarande.
Bara jag som är så satans trög och inte kan få in det i min skalle att jag faktiskt kan få umgås med någon som bryr sig om mig utan att behöva hävda sig och utöva maktbehov för att känna sig stooor...
Men förtjänar jag en sådan person i mitt liv om jag inte kan uppskatta och ta till vara på den?
Ojojoj...detta blev en salig röra...men nu har jag fått vräkt ur mig en del av det jag funderar på...för min del gör det inget om ni inte förstår, jag skriver för att jag måste tömma hjärnan lite grann...
Sorry...
Min födelsedag den 8 juni.
Så här kommer lite bilder från min utflykt som Thomas ordnade.
Åkte ut på en tur och hamnade uppe i trängslet.
Dessvärre var inte vattnet påsläppt men vackert var det.
Såhär roligt tyckte Grynet att de var att åka bil...
här ligger hon under min passagerarstol...sötisen...
¨
Mitt härliga sällskap: Min lilla skrutta och min bästa vän!!!
En trött skrutta på hemvägen...bästa platsen i bilen, full koll;-)
Hade en superhärlig dag tillsammans med de jag tycker om.
Bättre present hade jag inte kunnat få, jag som älskar att åka på små utflykter.
Tack för en härlig dag!!
Nu ska jag och min kära krypa ner i sängen...
hon ligger helt utslagen vid mina fötter så jag får nog bära henne till sängen.
Sov gott mina vänner, puss o kram
Generös...
med din tid...
med din kärlek...
och med ditt liv!!!
Fyra ord.
Omtanke.
Här och nu.
Lycka.
