Åhhhh nej...hopplöst förvirrad igen...

Jag är lite smått förvirrad.
Mina känslor inombords är alldeles röriga.
Jag blir otroligt lätt nedstämd och behöver så mycket omsorg att det inte finns någon som kan ge mig all den kärlek jag behöver för att leva och må bra. Varför kan man inte må bra och njuta av de känslor som finns? Varför känns det som att det inte räcker till? Eller är kan det vara så att jag helt enkelt är en sjukt bortskämd barnunge som bara vill ha mer och mer...för att sedan aldrig bli nöjd?

Om det är så betyder det ju att jag aldrig kommer att kunna skaffa barn den dagen det står överst på min öskelista för vad händer den dagen jag inte är nöjd med det och vill göra något annat? Kan ju inte bara "dumpa" barnet och dra dit jag känner för att bege mig...
Hur ska jag kunna ta ett beslut att söka in och börja plugga en längre utbildning om jag aldrig blir nöjd...kan ju inte plugga i massor av år för att sedan komma på att jag vill inte alls syssla med det som utbildningen handlat om.

Shit, jag blir så trött på mig själv.
Lev här och nu är ju lätt att säga när man är van att ligga flera steg framåt i tiden för att man ska hinna med allt som måste göras. Kom på mig själv med varför jag inte sovit den senaste veckan...jag ligger och planerar alla todo´s vilket är precis som jag gjorde för ett år sedan då jag hamnade hos läkaren för att få diagnosen utmattningsdepression. Jag vill verkligen inte tillbaka dit men vet inte hur jag ska stoppa min hjärna som hålelr på att arbetar ihjäl sig över skitsaker.
Dock vet jag en sak jag ska göra.
Ta ledigt en vecka.
Bara vara och försöka sova, motionera, äta och bara njuta av livet.
Självklart kan jag inte ta ledigt från plugget men jag kan åtminstone få lite mer tid över till annat då jag inte ska vara i stallet. Som det ser ut nu och om det passar med Peo så blir det vecka 31.
Kanske en tur till Kingriver för att hälsa på min älskade Linda. Ingen kan få mig att må så bra som hon.

Har liksom ingen ork kvar i kroppen eller huvudet vilket gör att jag bara fördriver dagarna om ingen kommer på något roligt som man kan göra i stället för att bara vara. Ganska sjukt att man bara går och väntar på att dagen ska vara slut så att man kan gå och lägga sig i sängen och snurra medans man väntar på att morgonen ska komma...hela tiden en evig väntan på att det ska bli bättre i stället för att göra något åt det så att det blir bättre. Man hoppas liksom att energin ska komma på en guldsked och serveras precis som allt annat som ordnats efter mina önskemål hela mitt liv.
Jag är en hemsk människa men trots all min bortskämdhet så vet jag att mitt hjärta är enormt stort och jag vill något som folk i min närhet försöker förklara för mig att de inte är möjliga...man kan inte vara vän med alla...men jag vill...
Tänk vad världen vore en roligare plats....man behöver inte umgås med alla men man kan ju åtminstone vara trevlig och inte snacka skit!!!!

Har en person i min närhet som jag tycker om...
men min tillit till männsikor är rubbad och jag hoppas att jag kan inse att denna personen är verklighet.
Det finns sådana människor fortfarande.
Bara jag som är så satans trög och inte kan få in det i min skalle att jag faktiskt kan få umgås med någon som bryr sig om mig utan att behöva hävda sig och utöva maktbehov för att känna sig stooor...
Men förtjänar jag en sådan person i mitt liv om jag inte kan uppskatta och ta till vara på den?

Ojojoj...detta blev en salig röra...men nu har jag fått vräkt ur mig en del av det jag funderar på...för min del gör det inget om ni inte förstår, jag skriver för att jag måste tömma hjärnan lite grann...
Sorry...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0