Mår inte bra...

Låt mig vara i fred.
Jag orkar inte mer.
Jag gör bara fel.
Är bara i vägen och har ingen funktion.
Vill bara få vara i fred så jag kan komma på min funktion här på jorden.

Jag vill vara alla till lags, något som inte alla tycker om att jag utsätter mig för.
Men är det så att om jag är alla till lags, får de inte lära känna den riktiga Ulrika då?
Men jag gillar människor och glömmer bort mig själv.Är det så fel att vilja kunna umgås med människor av alla de slag? Hur är det med relationen till ens ex? Ska man bryta helt ellr ska man försöka vara vänner? Men i min underbara värld är det ju individuellt...jag vill ha massa vänner men jag är inte god nog åt människorna i min omgivning. Fast missförstå mig inte nu, jag har nära vänner som jag älskar men jag tycker att det är roligt att vara desto fler som kan umgås utan en massa skitsnack...Sedan behöver man inte öppna sitt hjärta fullständigt för allt och alla...

Men nu gled jag i från ämnet.
Jag mår inte bra.
Inte någonstans.
Det finns människor i mitt liv som betyder så enormt mycket men jag har tappat tron på mig själv återigen vilket gör att jag inte kan förstå varför de skulle tycka om lilla mig. Jag har en tro om evig kärlek och allt sådant  men ska vägen dit verkligen vara så knackig? Eller är jag bara väldigt skör och bräcklig? Har jag inte kraft att stå emot fartbulorna?
Känner mig totalt söndertrasad och vill upp till den nivån jag var på innan, då mådde jag i af helt okej och njöt av livet på ett helt annat sätt men nu är jag bara en trasdocka som skulle vilja ligga till sängs hela dagen och gömma mig under täcket.

Är det någon som kan förklara hur jag ska göra för att förstå
att till och med jag kan vara lite omtyckt för den jag är....?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0