Måste ut...

Äter vingummi och dricker vatten.
Har inte kommit längr än från sängen till soffan, Lisa sover och Grynet har kommit lika långt som mig.
Blev sent i natt då jag satt uppe och pratade med en person om saker som jag visste om men ändå inte fått bekräftat, fast i natt fick jag det. Min magkänsla sade mig rätt. Och det gör inget att själva händelsen ägt rum men jag gillar inte att bli förd bakom ljuset. Det är det som sårar. Men det är skitisamma nu,
skadan är redan skedd och bättre sent än aldrig eller hur?

Jag vet inte hur mitt liv ser ut framöver.
Jag vet ingenting.
Hatar det.
Och jag har säkert nämt innan att jag hatar det.
Men så är det.
Är i en superdjup svacka just nu och vet inte hur jag ska ta mig ur den.
De människor som jag tycker om finns inte till hands när jag behöver dem som mest men så kan det ju vara, någon gång är det min tur att ta del av stöttandet. Kanske inte denna gången men nästa gång är det min tur.
 Låtsas som det i allafall.
Pratade precis i telefon och det samtalet vet jag inte hur det kändes.
 Rörigt, osäkert och fullt av frågetecken.
Osäkerheten var störst...från bådas sidor och jag hoppas att det släpper snart
 men det kanske är svårt. Jag hoppas att det blir bättre, jag vill ju att det ska vara bra.
För det finns inget att vara rädd för, eller hur?
Nej det gör det inte.

Nu ska jag äta upp resterna av min pizza sedan i går
och sedan blir det nog en motionsrunda runt Limsjön.
Skönt att få lite friskluft innan regnet kommer på besök.
Hoppas ni får en fin torsdag!
Kramar om



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0