Orolig...

Nu har de tömt mig på blod för i dag.
Hela armen bara dunkar men de ger sig ju snart.

Jag har fortfarande inte fått tag på min söta Emma
så jag vet om det gått bra med hennes mormor.
Börjar bli orolig.
Men hon kommer svara så fort hon kan
men jag vill inte vänta mer för då vaknar oroligheten inombords.
Hoppas verkligen allt gått bra.

I väntan ska jag bänka mig framför teven och fundera på livet.
Hur det kan då så upp och ner hela tiden.
I går var jag stark.
I dag är jag svag.
Och i morgon?

Update:
Allt hade gått bra med operation!!
Nu kan jag slappna av igen!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0