Michaelas birthday!!

I dag fyller en väldigt kär vän och granne år.

Och jag vill bara säga att hon är underbar, snäll, omtänksam,
framgångsrik, driven, engagerad, målmedveten
och som toppen på det hela är hon galet snygg!!!

Grattis på födelsedagen min kära vän!!!!





Love you babe<3

the third wheel syndrom...

Varför måste man ta plats för att vara en del av gänget?
Om jag som person inte gillar
och känner mig bekväm med att höras lika mycket,
är det kanske så enkelt att jag ska söka mig åt andra håll?
För det är inte så att jag är sur eller inte gillar någon/något,
snarare tvärtom
men jag gillar inte att känna den där ensamma känslan
trots att man är flera stycken...
lite den där "tredje hjulet" känslan.

Vi är alla olika och det är underbart på alla sätt och vis.
Vissa gillar man.
Vissa älskar man.
Men det kan ju självklart vara precis tvärtom också,
det finns vissa man gillar mindre.
Och det är ju inget konstigt utan bara något man accepterar.

Men min fundering är ju i ett sammanhang där man redan är samlade
och man gillar varandra men det blir liksom inte helt sammansvetsat
utan snarare lite sprickor här och där...
vad gör man?
Ska jag försöka ändra på mig fast att det inte känns rätt?
Eller ska jag motstå känslan av att det inte känns rätt
för det är ju bara mig själv jag kan ändra på...

Gaaaaaahhhhhhhh!!!
Jag vet inte.
För om jag vetat vad jag skulle göra
hade jag redan gjort det såklart.
Vad annars.
Ajj lavv dem.

Observera att detta är mina känslor här och nu.
Inget ont mot någon för det är enbart vad jag känner för mig själv
och det är enbart självhat jag ägnar mig åt här,
så ingen behöver känna sig träffad på nåt sätt.

R.I.P. Lillebror <3

I dag när jag startade datorn efter jobbet
möttes jag av det tråkiga beskedet att älskade lilla
Lillebror

inte längre är med oss här i jordelivet.

Den lilla token som alltid var glad
och hade en riktigt busig uppsyn blev bara 12 år gammal.

Det gick inte att vara på dåligt humör i denne herrens närhet
för så fort han visade sig så blev man glad,
han hade någon härlig positiv aura runt omkring sig
som han mer än gärna delade med sig av...
älskade Lilleman...du är saknad <3

Tårarna har runnit ned för mina kinder.

En riktig vän som jag känt alltför kort tid
men som har gjort enormt stort intryck på mig
har en alldeles egen liten vrå i mitt hjärta!!!





161 tack vare Minna...

Kommer Ni i håg i somras när jag var förtvivlad
för att mitt älskade nagellack
som jag letat land och rike runt gick i golvet?
Snyggaste nyansen som bara rann mig ur händerna,
hade inte ens hunnit använda det än...

Bad Er om hjälp, kontaktade Depend
och pratade med vänner och bekanta utan lycka.
Men så chansade jag och kontaktade Minna
som har Spanbloggen(kika in här),
där jag först såg det....
och fick snabbt ett svar att hon skulle kika vad hon kunde göra....

Det gick några veckor och så kom det ett litet paket i brevlådan.
Inuti var det en liten söt lapp och sedan två(!) stycken lack av min favvo!!!!!!

Tjihoooo!!
Tack söta, underbara Minna <3


jag inser att jag hade rätt och du hade fel....

Jag ger upp.
Har en fundering som jag hävdat inför min sambo
under ett halvår men han envisas med att säga emot.

Och jag tycker synd om honom
att det verkligen visar sig för var dag som går
att jag har mer och mer rätt.
För den här gången har jag rätt,
jag känner det i magen
och jag vet inte vad jag ska göra.

Hur gör ni andra när problem uppstår?
Vad får Er att fatta beslut, magkänsla eller huvud?
Hur gör Ni när Ni inser att Ni inte är omtyckta av sambons vänner
och inser att han aldrig/mer sällan blir medbjuden på middagar,
happenings och annat sedan du kom in i hans liv?




Ska jag gå vidare eller ska jag stanna?
Ska jag vara ego eller ska jag tänka på den andre?
Just nu skulle jag bara vilja sätta mig ner med någon klok och prata.
Kan du den KLOKA komma hit NU!!!!
Behöver dig mer än någonsin!!!

Jag undrar egentligen bara vad jag gjort för fel.

Jag saknar Er skåningar <3

Jag torkar just nu tårarna.
Vet inte om det är jag som är extra blödig eller vad men pratade precis med min gamla chef i från Kristianstad när jag jobbade på Systembolaget där. Så fantastiskt skönt att få höra hans röst och omtanke. Alla mina "gamla" arbetskamrater fanns kvar och jag önskar att en del av Skåne kunde finnas här hos mig mer än i hjärtat som de gör just nu.
För i mitt hjärta har de gjort ett sådant avtryck
som aldrig kommer att försvinna.
Ni är helt fantastiska och jag skulle kunna flytta tillbaka
enbart på grund av Er- Ni fantastiska skåningar som jag nämner i detta inlägget.

Sedan finns det självklart andra personer i Skåneland
som är inpräntade i mitt innersta.
Härliga "syster" Lisa som jag hade turen
att få träffa för bara någon månad sedan.
Vi hade underbara dagar här hemma
och nästa gång ska jag hälsa på nere i hennes hemmiljö.

Och självklart har vi de underbara människorna på Häsloprofilen.
Rolf och Åsa.
Underbara, sprudlande energiänglar
som jag delade enormt mycket roliga stunder tillsammans med.
Vi tränade och skrattade, pushade och utmanade, fikade och festade,
vi njöt helt enkelt av livet tillsammans
och det var de personerna
som jag hade på näthinnan i går under löppasset. 

Jag saknar kort och gott Skåneland på många sätt och vis.
Lovar mig själv, här och nu, att jag ska ta en liten roadtrip i sommar
och besöka alla dessa människor
som betyder så enormt mycket för mig!!!



Jag och Lisa för mååånga år sedan, kommer du ihåg tjejen;-)?

Du saknas oss...

I dag är det sorgens dag...
En vän har lämnat oss och det gör otroligt ont inombords.

Kärlek till Er alla därute!!
Ta hand om varandra och fånga dagen...




RIP Lexus
<3

Pina Colada...

När man är sjuk får man tänka på de roliga fester
som väntas med underbara vänner...




Ett litet paket...

I dag är det Alla hjärtans dag.
En dag i kärlekens tecken som började på bästa sätt
för när jag öppnade dörren för att lämna hemmet
så stod det en liten påse utanför dörren...

Det var ingen mindre än söta lilla Michaela
som lämnat den där i smyg som en hemlig beundrare.
Blev oerhört förvånad men fantastisk glad
och nu står den i vår hall för att beskådas,
för det är ju faktiskt så att hon har skänkt oss
en liten extra tanke och det är fint, riktigt fint!!


På Lindgården.



Nu när jag ligger här hemma och har sjukstuga
så har jag tid att läsa bloggar
och som alltid kikar jag in hos min kära vän Madde
som skriver om sitt liv På Lindgården.

Just nu har hon en tävling i samarbete med Ellis Corner
och jag är med och tävlar.
Som jag nämt tidigare så är jag verkligen förtjust i Ylva Skarps produkter
men som ekonomin är för stunden så har jag inte haft råd att inhandla något
men med lite tur så kanske lotten faller på mig i denna tävlingen...*hoppas*

Jag tycker att Ni också ska kika in hos Madde
då hon skriver fantastiska inlägg
och jag blir alltid enormt inspirerad av henne...och alla vackra kort hon tar...
en riktig pärla är vad hon är!!!
KLICKA HÄR SÅ KOMMER DU TILL HENNES BLOGG!!!

Skicka julkort.

Nu har jag gjort en god gärning.
Jag har skickat julkort tillsammans med Kooperation utan gränser.
För mig kostar det inget att skicka julkorten
men för varje julkort jag skickar så skäns 5 kronor
till just Kopperation utan gränser.

Passa på att göra det du med genom att KLICKA HÄR!



svårt att ragga i liten stad...

Jag måste berätta om en händelse i tisdags under hockeyns tredje period.
Står bredvid Norra stå och kollar in hockeyn av någon anledning
(inget vidare spel för dagen)
när det släntrar fram en kille i 30-års åldern som jag aldrig sett förut.
Han börjar småsnacka lite
och efter en liten stund så presenterar han sig som M.
Vid det här laget har jag insett att det är en person som inte är blyg
och han kommer med smickrande komplimanger och flörtar på hej vilt...

Efter presentationen så glider konversationen in på vad vi gör i Leksand.

M: Jag är på minisemester här i Leksand,
jag kommer härifrån men bor nu .....
( i en större ort någonstans i Sverige)


Jag: Trevligt, trevligt!!

M: Ja, jag har ju en av mina bästa vänner här
så vill ju hälsa på...Tobbe (efternamn)


Jag: Brister ut i gapskratt, kan liksom inte hålla mig...
Ja men va trevligt...jag är hans sambo.

M: Blir alldeles tyst, kollar på mig om jag menar allvar
och sedan trillar poletten ner.
Haha...då har jag varit ute och gått med din hund Tobbe i dag,
och precis gjort bort mig totalt.

Sedan står vi där och småpratar resten av matchen
tills Tobbe kommer släntrade, en aningens deppad efter förlust
men han får sig åtminstone ett gott skratt
när han inser att hans vän M raggat på sin sambo...

Det är sådana här situationer som man inser hur liten världen är.

Och än mindre visa den sig vara då vi kommer hem
och Tobbe klämmer ur sig att det är en god väns bror
som jag nyss träffat.
Herregud.
Världen är verkligen yttepytte liten.

feeling left alone??

Jag hade en dialog med en kär vän föregående vecka.
Angående det här med att bjuda in till umgänge eller inte.
Och jag kan väl säga som så...jag är inte alltid bäst på att komma ihåg saker
för jag har alldeles för mycket på axlarna
som stör mitt minne och det gör att jag tyvärr glömmer bort
att berätta/bjuda in/umgås med vännerna.

Men jag inser också att det finns vänner i min närhet
som är precis likadana plus lite till.
Nu väljer jag att inte lägga så stor vikt på det
i och med att mitt liv är alldeles för speedat nu
men i sinom tid hoppas jag(läs:snarast)
att det ska finnas mängder av struktur och planering
som gör att ingen känner sig glömd eller sårad.
Och då är såklart förhoppningen att jag kommer bli bemött på samma sätt.

Höga krav?
Njae, egentligen inte...
för ingen vill väl ge och ge för att sedan inget få?


RSS 2.0