Gabriellas sång.
Låt nummer två som de sjöng är en av mina favoriter.
Den är fantastisk och träffar mitt i det djupaste.
Nämligen "Gabriellas sång".
Här nedan hämtad ur filmen Så som i himmelen
med Helen Sjöholm.
"Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv ".
Nu ska jag sitta och njuta av låten och bara vara.
Dagens valpkurs...
Känns lite tråkigt nu när man börjat lära känna alla lite mer.
Men får väl försöka hålla kontakten.
Åtminstone med lilla Kiwi som Grynet älskar att leka med.
I dag var vi ute till en början och
övade följsamhet vilket gick hyfsat men vi måste öva mer.
Nöta, nöta, nöta...tills det sitter som berget.
Efter det kommer nästa utmaning, följsamhet utan koppel.
Som övning nummer två körde vi att gå på led
och så skulle hunden inte dra framåt eller sträva bakåt.
Och här har vi massor att jobba på för Grynet älskar att dra framåt.
Och hon kan glömma att hon ska vinna över mig den lilla morrhoppan.
Gjorde en inkallning med störning av 10 andra hundar på vägen
men det gick super och hon kom i en rasande fart.
Vi gjorde något mer men kommer inte ihåg och därefter gick vi in i värmen.
Övade på sitt med andra hundar som störningsmoment,
vilket gick mycket bra och även om jag gick i väg en bit
och bad henne stanna kvar så gjorde hon det med störning.
Och i samma veva så övade de som var stöningsmomenten på att gå fint.
Mycket effektivt och Grynet fattade vinken till slut.
Hade turen att få gå en våning upp och gömma mig i ett rum.
Marianne släppte sedan Grynet som skulle leta reda på matte.
Gick sådär första vändan, tog ett litet tag för henne och hitta mig.
Men hon blev så orolig att jag fivk ropa hennes namn två gånger innan det gick vägen.
Andra gången gick det lite lättare,
då följde hon mitt spår men då det delade sig blev hon förvirrad
och gick in i det förra rummet jag gömde mig
men efter lite funderande och nosande så kom hon till slut in till mig.
Var så duktig och jag hoppas att hon förstod vinken till slut.
Och sen var det lite mer lek och trick.
Vi har som läxa att lära hunden ett trick
som vi ska visa upp på avslutningen på söndag.
Undrar vad vi ska hitta på....
Flytten avklarad.
Åhh , varför måste jag mötas av ett bombnedslag här hemma.
Kom precis innanför dörren och blev ledsen.
Orken finns liksom inte att ta tag i hemmet.
Vill ha det rent och snyggt från golv till tak men det får bli en annan dag.
I morse var vi på valpkurs och direkt därefter så åkte jag till Rättvik
där jag blev upplockad av Emma och Jocke.
På fyra timmar så fixade vi resa tur och retur till Mora,
inpackning av möbler och även att bära in möblerna på nya adressen.
Tycker det gick rätt snabbt och smärtfritt faktiskt.
Men sen behövde inte vi flickor bära det tyngsta...
vilket kanske var tur då inte muskelstyrkan ligger på samma nivå som karlarnas.
Så nu är Emma återigen Leksandsbo tack och lov.
Som jag sett fram emot det.
Grynet gjorde sig snabbt hemmastadd i fotändan av hennes säng:-)
En kebabtallrik senare och lite skitsnack
så har jag nu landat hemma i min ensamhet.
Längtar tills på måndag då jag får åka ut till Peo igen.
Hålla mig sysselsatt och slippa känna mig ensam.
Det ser jag framemot.
Planerna ändras...på gott och ont.
Jag skulle duscha mig själv och sätta på mig myskläder.
Sedan skulle jag även bada Grynet som luktar stall.
Kika på Let´s Dance och slappa i soffan.
I stället har jag suttit framför datorn och spillt tårar.
Onödigt men kanske behövligt.
Är det så att jag spärrat av mina känslor och går på automatik nu?
Eller är det helt enkelt så att jag känner att det är rätt
och det är därför som jag mår så pass bra?
Hur ska jag veta?
Har pratat med T på msn.
Om vanliga saker, jobbiga saker och frustrerande saker.
Det fanns mycket från min sida att vetilera nu i kväll.
Usch, kommer se helt bedrövlig ut i morgon bitti.
Men skitsamma.
So what?
Jag tror jag skiter i det här nu.
Jag är den evigt ensamma tjejen nu
som inte kommer få sina barn och sitt drömbröllop.
Men man kan inte få allt, eller hur?
Är jag så hemsk?
Jag vill verkigen veta.
Det gör så sabla ont just nu.
Jag har inte varit ledsen över uppbrottet särskilt mycket.
Mest att det är ensamt och saknad.
Men nu gör det så ont.
Och tårarna trillar.
Det enda jag kan tänka på är att jag aldrig någonsin kommer att träffa någon
som kommer tycka om mig för den jag är.
Ingen som tycker om mitt utseende,
min kropp och mitt inre.
Om inte T kunde älska mig så kommer ju ingen annan heller kunna göra det.
Jag hatar min kropp just nu.
Känner mig fet, ful och klen.
Mina muskler är så trötta och min rumpa är i vägen.
Om jag kunde skulle jag ta ett banklån och operera mig.
Jag har sån skev bild av mig själv i spegeln att jag bara ser en superfet Ulrika.
Jag vet inte hur jag ser ut egentligen.
På riktigt.
Jag vill vara fin, jag vill känna mig fin.
Måste jag svälta mig för att komma dit?
Mina tankar just nu cirkulerar kring mig
och att det kommer göra så ont den dagen T träffar en ny.
Jag vill glädjas åt det
men samtidigt så kommer det göra ont
att han kan älska henne men inte mig.
Vad är det för fel på mig?
Är jag så dålig som människa?
Karma?
Han har ingen bra dag i dag.
Mycket som gått tokigt för hans del.
Tur att det finns snälla människor dock.
Vi försökte bland annat starta hans bil med hjälp av min.
Dock ingen större lycka men efter att vi gett upp
så starade den på sista försöket.
Jag var så snäll att och sa att det är karman som slår tillbaka.
Kanske är det så, kanske inte?
Har varit förbi en sväng hos Emma och
kan bara konstatera att det kommer bli riktigt fint i morgon
när möblerna kommer på plats.
Åhh, jag är så glad att vi ska bo så nära och har börjat umgås mer nu,
precis som jag önskade för ett år sedan på nyårsafton.
Ska ha en riktig myskväll då vi ska till Falun tidigt i morgon bitti.
Dags för valpkurs, näst sisa gången.
Vad ska ni hitta på en fredag som denna??
Kram
-12 grader.
Men vi körde igenom hela stallet
så det vart rent och fint ,därefter hämtade vi in gammlen och lilltösen.
Det var dags att köra och jag selade på nästan helt själv så lite stolt är jag.
Mitt enda problem är egentligen om jag ska på utsidan eller insidan om skackeln.
Och det är väl bara och nöta så ska det nog sitta snart.
Ut i den frisk luften och när vi joggade igång bet det rejält i kinderna.
Sen tog vi en repa upp på berget
och där var det sommarvärme jämfört med nere på rakbanan.
Ett litet tag trodde jag att jag skulle förfrysa näsan
men klarade den tack och lov.
Körningen gick bättre i dag då jag hade helstängt på henne
så hon inte kunde kika så mycket på allt runtikring
utan mer fokusera på det som sker framåt.
Hon blev mycket piggare och allertare vilket var riktigt skönt.
På slutet började hon trilskas med huvudet
men gav upp då hon insåg sig slagen av en envisare själ.
Väl tillbaka var det fikadags
och det satt fint med lite värme efter köldknäppen
och när vi var färdiga så hade det blivit lite varmare ute.
Skönt för Peo´s skull som skulle köra lillskrutten en vända.
Medans han sysselsatte sig med det så lagade jag staket.
I går hade nämligen lilltösen stått utanför hagen
och friat med gamlingen och lillskrutten.
Och mycket riktigt var tråden av på två ställen;-)
och när jag ändå höll på så gick jag igenom Lurvens hage också.
Han är ju en sådan luring att han gnager på stolparna
tills han kan bryta av dem på mitten så där var det lite pyssel.
Men nu ska det förhoppningsvis sitta ett tag till.
Om vi har tur till på måndag, hehe...
Så nu är det lite mat i magen
och en promenad med fröken som ligger här i sängen.
Puss och kram
Gott och blandat i dag:-)
Piuhhh...
Vilken dag.
Upp i morse för en tur till Rättviks travet med Lurven.
Han var inte lika entusiastisk i dag som för en vecka sedan
men med lite underhåll hemma på rakbanan
så kommer det nog gå bra vid nästa start i Örebro.
Jag hoppas och tror på honom
även om han har väldigt mycket egen vilja.
När vi var klara i Rättvik så var det hem på gården
och en fika med Peo och Lasse som hängde på...
och självklart en del trav, -hockeysnack samt gamla historier. Trevligt!!
Hem och göra mig i ordning och hoppa in i bilen till Mora.
På vägen dit så blev jag intervjuad av Sara
för en träningstidning som jag ska vara med i längre fram i vår.
Det kändes bra och på måndag får jag första utkastet för eventuellt godkännande.
Spännande som bara den.
Dock nervöst för jag har nog inte insett att människor ska läsa om mig
och kunna se en bild på mig...
dock tror jag att det är bra för jag har varit helt öppen om ätstörningarna osv.
Tror det här kan bli riktigt bra.
I Mora plockade jag upp Emma och vi tog en tur på staden.
Trevligt sällskap och lagom mycket butiker.
Åt en tacotallrik på ett msyigt ställe som jag har för mig heter Kaffestugan.
Dit återvänder jag gärna fler gånger.
Hittade en butik som jag gillade som heter Stil.
Mycket fint och även inne på H&M var det bra utbud
då det inte var lika utplockat som i Borlänge och Falun.
Hittade min herrskjorta och även ett par jeans som sitter taaaajt
men förhoppningsvis så töjer de sig:-)
När leken var slut var det dags för allvaret.
Bära lådor från Emmas lägenhet på tredje våningen till bilarna.
Fyllde dem och sen en vända till Maxi...därefter hemåt.
Och jag konstaterade att det kommer bli mycket lättare
att få upp möblerna på lördag i den nya lägenheten
än det kommer att bli å få ner dem från den gamla.
Tajta, korta trappor och flera våningsplan...
men det kommer att gå för vi har tagit så mycket nu
att det i stor utsträckning är mest möbler kvar och lite smått.
Det ska vi fixa!!!!
Nehepp, nu ska vi ut och gå sen blir det stupa i säng.
Trött som en tok och i morgon ska vi ut och köra igen:D
Ska ta lilltokan igen få se om hon suger tag i bettet i morgon igen....
Tack älskade gumman för i dag,
jag har haft så trevligt med dig och du är underbar, glöm aldrig det!!!!
Söta drömmar, puss å kram
Natti natti!
Vart har dagen tagit vägen?
Kan det va för att jag somnade på soffan som den sprungit i väg
eller har jag helt enkelt bara missat ett par timmar där mitt på dagen?
I morgon behöver jag alla timmar jag kan få.
Känner mig lite stressad innerst inne och det är inte bra.
Först ska vi till Rättvik.
När jag är klar med dagens pass så ska det duschas, gå med vovve och sen i bilen till Mora.
Klockan 14:00 har jag en telefonintervju som jag glömt bort men har jag tur så kan Emma hjälpa mig med Grynet under tiden. Jag ska spana in Emmas lya nu innan hon flyttar hem till Leksand på lördag(äntligen säger jag bara!!), sen ska vi även knata en vända på stan och bl.a. gå in på hennes då jag lagt undan en skitsnygg skjorta från herravdelningen till mig själv. Borde hitta ett par snygga jeans till min intervju också men har inga större förhoppningar där. Tar det som det kommer. VI har ett besök på Möbelrondellen också och sen tänkte jag köpa det nödvändigaste i matväg antingen på Lidl(om det finns i Mora?) eller på Maxi som är min favorit affär fast lite dyrare än Lidl...
Nu lägger vi morgondagen åt sidan och
försöker andas djupt och slappna av inför min skönhetssömn.
Bra:
Jag körde för första gången på x-antal år.
Något som jag var nervös för men
gjorde ändå efter lite övertalning från min sida att det är ok
om något går fel ibland, man kan inte vara bäst jämt.
Jag svarade i telefonen då ett okänt nummer ringde
och det var ingen fara. Det gick bra ingen som ville mig illa.
Jag har ätit ett lagat mål mat i dag och två mindre mål.
Tack:
För min familj och mina vänner som finns här för mig,
ni är underbara och jag älskar er!
Grynet, som skänker mig sån glädje
trots att man ibland blir galen på henne:-)
För att jag är jag och håller på och kämpar med min personliga utveckling.
Jag kommer att klara detta!
Hjälp:
Att få dygnets timmar att räcka till i morgon.
Gör en dålig dag bra.
lämna plats på bussen åt en en gullig dam eller en äldre herre,
gör i ordning en kopp te till din trötta arbetskamrat,
låt någon gå före i kön som kanske ser stressad ut eller har väldigt lite saker
medans du har en kundvagn full
eller kanske erbjud någon skjuts någonstans.
Eyy dåligt humör gör oss självupptagna,
men genom att göra något snällt för någon annan
kan du flytta fokus från dig och din dåliga dag
och ge dig själv lite perspektiv.
Sen så är det ju så att snällhet är bra för din karma:-)
Världens goaste pensionär.
Alabama Barc "ALICE"
Första körningen med lilltjejen.
Nu har jag nyss kommit innanför dörren efter dagens pass.
Vi började med utsläpp och mockning.
Gick i en rasande fart så strax innan nio var vi färdiga.
Då lurade vi in gamlingen och lilltösen.
Det var dags för min första körning på mååååånga år.
Vill inte börja räkna efter för då inser jag att jag är gammal nu.
Först och främst skulle jag försöka sela på lilltjejen
och få allt rätt och sen spänna för henne framför vagnen.
Med lite hjälp av Peo så fick vi ordning på det till slut.
Sen var det varma kläder och glasögonen på...
redo att köra!
Vi körde iväg in i den vackra skogen och lufsade på i lugn trav.
Så mysigt.
Det kändes i kroppen att jag var lite ringrostig och
hjärnan blandade ihop vissa saker med ridningen.
Kom nämligen på mig själv med att försöka styra med röven
men det gick inget vidare...så som man gör när man sitter i sadeln;-)
På rakbanan körde vi på i rätt så bra tempo
och jag kan lova att jag hade glömt hur fort det går.
Först blev jag lite rädd innan jag insåg att det kändes precis som förut när jag kört.
Tösen sög tag i bettet några gånger då hon var så pigg efter en vila
men det var bara roligt.
När vi sen skrittade var hon som ridskolornas segaste små ponnyer
brukar vara...det gick låååångsamt...
Det var dock hur roligt som helst och ser framemot nästa gång vi ska köra.
I morgon ska jag ta mod till mig och fråga Peo hur det känns.
Om han tycker jag hjälper honom eller stjälper honom....
Fick lite saft och färsk munk innan jag begav mig av hemåt
och nu sitter jag och väntar på att mina pengar från FK ska komma
till mitt konto vilket jag hoppas blir i dag!
Tyvärr har jag inga bilder på vännerna men
ska försöka fota någon dag här framöver:-)
Tack för i dag:-)
För då kommer jag att krypa i säng.
Är helt slut och jag antar att nu kommer tröttheten
över att vara aktiv på dagarna.
Men jag mår bra av det och det är huvudsaken.
Vi var i Rättvik i dag med den 4 åriga hingsten som bet mig i torsdags.
Han var jätteduktig och gick in i transporten så fort han fick en jacka över ögonen.
Gick bra på banan med tanke på att han inte varit där sedan i april
och knappt flåsade efter första körningen.
Och inte heller efter den andra...snacka om kondis.
Hade det varit jag hade jag legat död på marken;-)
Han var supergo i dag och jag tror att det är bra att komma i väg med hästarna
på tu man hand för min del så att man lär känna dem lite djupare.
Men jag är så glad att få vara hemma hos Peo då han är en sån lugn och harmonisk person.
Nu har jag en glädje som gör det lättare att kliva upp varje morgon
trots att tröttheten försöker vinna...men jag är starkare.
I morgon har jag inget på tapeten men
på torsdag ska jag träffa Emma i Mora:-)
Lite pinsamt att jag ser hennes lägenhet
när hon ska flytta därifrån...inte innan.
Men jag ska gottgöra henne nu när hon kommer hem,
det kan jag lova!!!
Nu ska vi ut på promenixen och sen skönhetssömn!!
Sweet dreams!
Hipp hipp...
Antagligen för att jag var i stallet i stället för att kika på tv.
Men sen träffade jag en skåning som sett den serien.
Och T hade en del sketcher han körde med och jag förstod ingenting.
Jag trodde väl först att han hade en skruv lös;-)
Men sen fick jag se lite klipp....
de "bästa" ur serien och nu har han rotat fram det åt mig.
more movies at http://www.miloop.com/
Hur ska jag kunna få ihop mitt liv?
Hur ska jag kunna få ihop en vardag med 8 timmars arbetsdag?
Om man tittar på mina dagsaktiviteter nu så har jag fullt upp, ingen energi och arbetar endast 2 timmar om dagen.
Den ekvationen går inte ihop för mig.
I dag har jag varit på mitt arbete i 2 timmar.
Göran och samtal i 1 timme.
Promenad med Grynet 1,5 timme.
Fixat med papper åt höger och vänster.
Promenad med Grynet i 1 timme.
Och lite annat småplock som städning osv.
Det kanske inte tycks som att jag gjort något av värde men för mig så har ovanstående dag varit hektisk.
Som det känns nu så kommer mitt liv aldrig vara som alla andras.
Min lunch ska jag äta så snart köttbullarna är färdistekta och jag rört ihop moset.
Hur kan det komma sig att jag inte äter förräns nu?
Jag tror att det kan bero på att jag är så fruktansvärt van från tidigare arbete att göra klart så mycket som möjligt så att man kan få sitta i lugn och ro med tallriken och få äta varm mat. Och det var väl kanske klokt/smart tänkt men nu är ju inte situationen inte så längre, varför fortsätter jag i samma skadliga banor?
Om man tänker så här...ju mer min kropp är inställd på svält, desto lägre förbränning har jag. Det man vill uppnå som viktfixerad människa är hög förbränning. Hög förbränning får man först och främst genom att äta regelbundna måltider med ca 3-5 timmars mellanrum. Utöver det så får man den förbränning man vill ha genom att äta en näringsriktig måltid. Dvs. att den ska innehålla vatten,proteiner, fett, kolhydrater, vitaminer, mineraler och spårämnen.
Självklart höjer man sin förbränning om man rör på sig men det är om du äter bra och regelbundna måltider. För om koppen är inställd på svält och man tränar mycket så bromsar kroppen och släpper i från sig ännu mindre av energin den behöver för att gå runt och istället så lagrar den vätska.
Jag är logisk, jag är inte dum i huvudet.
Ändå är det så svårt att ta åt sig.
Kanske kan man kalla mig ett PUCKO??
Jag vill inte höra*håller för öronen och trallar*
Jag, T och Grynet.
Skruttan var överlycklig.
Precis som det var förut men ändå inte.
Först kändes allt bra och jag kunde prata men sen...
Det gör så ont att höra ett annat tjejnamn nämnas.
Även om det bara är en vän så gör det ont att höra honom nämna det.
En dag kommer det att komma.
De orden man inte vill ska komma.
Aldrig.
Kommer det alltid att göra ont?
Och egentligen hur kan det göra ont när jag inte fäller några tårar?
Jag förstår inte hur det fungerar men det kanske inte är tänkt heller.
Nu ska jag göra mina sabla köttbullar och sedan duscha.
Kanske tankarna lugnar sig lite.
Man kan ju alltid hoppas.
För så här vill jag inte ha det...tänka på honom med någon annan.
Nej, usch och fy.
Grattis Bodil och Linda!
Gratulerar på din dag, hoppas att din fästman ordnat någon fin överraskning
åt dig efter att du avslutat både jobb och kurs.
Och Grattis till min kära mor som har namnsdag i dag!
Nämligen: Bodil!!
Hoppas jag får träffa Er snart!
Kramar i massor
Dagens samtal; mat och tjocktankar.
Jag berättade om mina tjock tankar för Göran.
Och han kunde inte hålla med mig
men han kunde hålla med mig att jag inte känner mig som för ett år sedan.
Så där är vi överens och det är ju positivt.
Samtalet i dag har gått ut på kost, mat, förbränning
och kroppens samt matens funktioner och behov.
Egentligen rätt så logiskt men
när hjärnan är förvrängd så blir det logiska ologiskt.
Så nu arbetar vi på att jag ska anamma det logiska
och försöka inse att mat gör mig inte tjock.
Så till frukost bör jag äta en tallrik yoghurt, 2 knäckemackor
med smör och pålägg, 1 ägg, 1 frukt samt te.
Till lunch ett lagat mål mat husmanskost och detsamma till middag.
Om ett kvällsmål ska intas så kan det vara en liten omelett
eller knäckemacka med smör och pålägg till en kopp te.
Men det sista målet ska intas innan klockan nio
så att inte magen behöver sätta igång med sitt arbete precis när man ska i säng.
Mellan 3-5 timmars mellanrum är lagom
för att kroppen ska må som bäst och tillgodogöra sig på bästa sätt samt orka.
Jag siktar på 4 timmar. Tror det blir lagom för mig.
Om man inte äter så ställer kroppen in sig på svält.
Och det som händer då är att kroppen tar av sin egna byggstenar
och därav samlar kroppen vätska vilket gör att huden och musklerna käns degiga.
Det är alltså inte fett vi känner utan vattenansamlingar. J
ag har aldrig sett det så förräns Göran sa det till mig.
Men min hjärna säger något helt annat.
Att jag ska sluta äta.
Då kommer jag att bli smal och fin.
Mitt mål denna veckan är att åtminstone få i mig frukost, lunch
och sedan ett kvälsmål.
Går det bra kanske jag kan utöka tills nästa vecka.
att jag inte kommer att gå upp i vikt av mat.
Positiva mail.
I min inbox hade jag fått svar på ett mail
som jag skickade för läänge sedan.
Tror det var månadsskiftet september/oktober -08.
Jag hade tom glömt bort vad jag skrivit i det
så jag var tvungen att gå tillbaka och kolla.
Om det här blir sanning så är det fantastiskt.
Men jag kan inte säga mer just för stunden.
Hemligt.
Så spänd och nervös...förväntansfull.
Nu jäklar kör vi!!!
Thomas Sabo.
Men jag har en sak som jag länge önskat mig
och nu funderar jag på att införskaffa det.
"Det" är ett armband från Thomas Sabo som man designar själv.
Först väljer man kedja och
därefter kan man köpa berlocker till så att armbandet blir personligt.
Jag har hittat en hel drös med berlocker som jag vill ha
men tänker mjukstarta med ett fåtal
för att sedan önska mig när jag fyller år osv.
Min tanke är att armbandet ska
symbolisera mitt liv från och med nu.
Och jag tror att det kommer bli riktigt bra:-)
Finns att köpa hos utvalda juvelerare
men även här om man som mig är lite lat och bekväm av sig...
sen tycker jag självklart att det är lite extra roligt
när det dimper ner paket i brevlådan:-)
En cykel?
Vart tog alla vägen?
ensammaste människan i hela världen i dag.
Jag vet att det inte riktigt är så.
Men min hjärna har manipulerat mig.
Fått mig att känna så och tro att det är sanningen.
Jävla skit.
Jag skulle behöva en inneboende som det känns nu.
Har klarat av veckan som gått bra.
Men då har jag haft sällskad av mamma, Emma och Anna.
Allt blir så mycket lättare då.
Nu ska ni inte tro att det är så att jag är ledsen för att vi gått skilda vägar.
Nej det är ensamheten som river och sliter i mig.
Vart finns de som jag trodde tyckte om mig?
Så vitt jag kan märka så är de spårlöst försvunna.
Tråkigt...och det leder in på...vad har jag gjort för fel?
Skulle äta i dag.
Men något hände här i min ensamhet
så jag klämde i mig en massa skit i stället.
Nu har jag ångest och panik.
Kan ju inte äta mat nu för jag har redan ätit så mycket
och det jag åt var av helt fel sort.
Och man kan undra varför?
Det gör jag...varför åt jag det?
Det var inte direkt så att jag blev något gladare
snarare illamående och skuldbelagd.
I morgon så ska jag till Göran och
vet att jag måste berätta för honom om min tankar om mat och vikt.
Just nu är de inte hälsosamma tankar som rör sig i mitt huvud.
De är skadliga och kan bryta ner mig igen
om jag inte inser allvaret och gör det rätta i morgon.
På slaget tolv - Nora Roberts
På slaget tolv, skriven av Nora Roberts.
En spänningsroman som handlar om Phoebe MacNamara som är Savannahs främsta gisslanförhandlare. Hennes skicklighet kommer från de personliga erfarenheter hon har i ämnet: när hon var tolv år hölls hon tillsammans med sin lillebror och sin mamma som gisslan och terroriserades i timmar.
Hon vet precis när hon ska ge efter och när hon ska ingripa- och hon får bra träning på hemmaplan i det vackra MacNamara House med sin sjuåriga dotter Carly och en mamma som sedan den traumatiska händelsen för tjugo år sedan inte vågar lämna huset.
Men en sån kompetent kvinna är inte alltid populär bland manliga kolleger och hon får ständigt vara på sin vakt. Denna försiktighet gör att hon även håller uppvaktande män på avstånd, men Duncan Swift är annorlunda, han ger inte upp.
En dag råkar Phoebe ut för ett brutalt överfall- i polishuset- och kort därefter börjar hon få hotfulla meddelanden på tröskeln till sitt hem. I bland hör hon en vissling utanför fönstret, ständigt samma melodi. Vad betyder det? Är det någon av hennes kollegor som vill henne illa? Med Duncan som stöd tar hon upp jakten på den anonyme plågoanden, och det är bråttom...
Texten är hämtad från bokens omslag.
Denna boken är fängslande och
jag har haft svårt att lägga den åt sidan på kvällarna.
Mitt i all spänning så finns även kärleken och
jag som är en obotlig romantiker sitter och drömmer mig bort...
Det var inte menat...?
Jag har trillat dit igen.
I mina förbaskade snedvrängda tankar om mat.
Att mat gör mig tjock.
Att jag aldrig kommer att hitta en kille för att jag är för ful...
Inte för att det är aktuellt nu men jag är en tänkare.
I morse fick jag ett meddelande som var både roligt men ångestladdat för mig.
Min vän från Hedemora förlovade sig i går med sin pojkvän
som hon inte ens varit tillsammans med ett år.
Och det är superroligt för de verkar ha det fantastiskt tillsammans.
All lycka till dem!!!
Det som var ångestladdat var att jag trodde mig funnit kärleken i mitt liv
och var redo för sådana saker som förlovning, barn osv.
Men inte ens fem år tillsammans gav mig det.
Jag trodde verkligen att vi var ämnade för varandra.
Jag kommer nog få leva ensam i resten av mitt liv i celibat
och med evig olycka.
Snö, häst och hund...
Vet inte hur mycket det har kommit men det är underbart!!!
Låt det ligga kvar på marken nu....livet blir så mycket lättare!!
Grynet hade sådan tur att lilla Hugo var ute så de fick leka tillsammans.
De har så roligt tillsammans och leker på lika villkor.
Glädjen är total för deras del:-)
För att komma in på en tråkig sak så var det en terrier som sprungit bort
på strandpromenaden och inte kommit tillbaka.
Förmodligen fått upp ett spår på en hare och sprungit ut på isen.
Därefter spårlöst borta så i värsta fall har isen brustit
och lilla hunden drunkat.
Usch, fick såna rysningar när han berättade det
och tänkte bara på Terror.
Terror var på villovägar(Emmas brors hund)
natten mellan onsdag och torsdag.
Men tack och lov kom han tillrätta när Emma och Grynet var i skogen och letade.
Det var en trött liten kille som nog var väldigt tacksam
över att vara hemma igen och på köpet fick han ju en tjej.
Tror nog det uppstod lite kärlek mellan dem...
de var så himlans söta tillsammans.
På tal om något som också innefattar djur så i dag ska Peo´s häst
Private Victory springa på Solvalla.
Jag håller tummarna för att det kommer gå bra.
Loppet sänds på tv och jag brukar aldrig titta
men i dag när jag har en anknytning till en kuse
så tänkte jag faktiskt slå på stort. Tror det var vid 13:20...dvs. snart!
Emma- min käraste,
hoppas du hade det fantastiskt roligt i går på partyt. Tänker på dig!!
Anna gumman-
Hoppas på vinst i kväll och en fika till veckan!!! Tänker på dig med!!
Puss & Kram
Mina kroppsrutiner...och lite tips!!
Jag är en typisk tjej.
När jag mår bra älskar jag att ta hand om mig själv.
Tidigare var det mest på utsidan men
nu håller jag på att lära mig vårda insidan också.
Dock är det jag tänkte skriva om nu saker som vårdar utsidan mestadels.
Fast som med allt så kanske man kan må lite bättre inåt
om man känner sig fin utåt?
Jag tänkte skriva ner några skönhetstips.
Saker som är bra att tänka på och kanske ta efter?
1. Använd alltid solskyddsfaktor.
Även de dagar som det är molnigt ute.
Det är inte bara på sommaren som huden behöver skyddas utan året runt.
Som vi alla vet så åldras huden och till viss del så beror det på solen.
Men det finns andra orsaker också såsom fuktförlust och pigmentförändringar.
Solens strålar sträcker sig genom atmosfären och
att rekommendera
är att använda en dagkräm med åtminstone spf 5-10.
Make up skyddar också och själv använder jag
ID bare minerals foundation som har spf 15.
Under vinterhalvåret så är det extra viktigt att skydda den ömtåliga huden
då solens strålar reflekteras i snön och blir extra agressiva.
Mycket tid framför datorn bidrar till att huden torkas ut pga.
den elektriska strålningen som utsöndras.
2. Gå aldrig till sängs utan att tvätta bort din make up.
Det spelar ingen roll hur trött du är,
det tar bara några extra minuter att vara snäll mot din hud.
Make up fungerar som ett effektivt skydd på dagen mot luftföroreningar, smuts och talg
men låter du allt det sitta kvar kan inte huden tillgodogöra
sig den näring som behövs för att huden täpps till av allt gammalt som sitter kvar.
Så då kvällen kommer är det enormt viktigt att tvätta bort allt detta
så att huden får en chans att vila och reparera sig.
3. Satsa på skönhet inifrån.
Vi är oftast väldigt duktiga på att sköta vår kropp på utsidan
men i bland kan det vara bra att hjälpa till på insidan också.
För att stärka hår, hud och naglar så är det viktigt
att äta proteiner i form av kyckling, kött och fisk.
Är du som jag ej fiskätare så är det nödvändigt att tillföra
Omega 3 som kosttillskott.
Om man vill få lyster så är det bra om man kan äta så mycket ekologiskt
som möjligt för de innehåller naturliga vitaminer och mineraler,
även grönsaker samt frukt med mycket antioxidanter hjälper till att boosta.
Om man vill ha en enklare väg kan B-vitamin på burk vara ett gott alternativ.
Motverka acne?
Ja, det vill vi väl alla....
Oftast sitter boven till stor del i kosten, för mycket kolhydrater och fel sorts fetter
kan bidra till att huden reagerar med acne.
Stress är också en stor del av detta onda som kan drabba oss.
För kvinnor så är det så att för mycket stresshormoner
gör att östrogenhormonerna minskar och då får man dålig hud.
Drick mycket vatten, helst två liter om dagen för att kroppen
ska kunna spola ut alla avlagringar som samlas i vår kropp.
Jag lovar det hjälper mycket och
på köpet blir huden glad av all fukt som kommer inifrån.
Fixa hudtonen om du känner dig blek...
Kan man prova genom att det i bland kan vara så att man har järnbrist.
Bra att äta då är betakaroten som finns i alla grönsaker som är röda och orange.
Förutom att du inte behöver känna dig kritvit eller kanske glåmig och grå
så bidrar den till att huden inte är lika känslig för solen.
Undvik kaffe, mjölk, socker och vitt bröd för det bryter ned järn och
kan göra bristen större.
Undvik att lägga dig i solarium för på sikt så ger det rynkor och det vill väl ingen ha?
Brun utan sol är ju annars en bra uppfinning som ger gott resultat.
4. Hur länge sedan är det du gick igenom din sminkväska?
Jag kan ärligt svara att det är ca 2 månader sedan.
Och det behövdes verkligen.
Hittade mycket gamalt som var utgånget sedan länge.
Rätt ner i soporna åkte det.
Produkterna håller ungefär:
Mascara 3-4 månader
Ögonskugga 2 år
Foundation 1 år
Läppstift 1-2 år
Märker man att en produkt ändrat doft eller färg
så är det dags att göra sig av med det.
En sak som många glömmer bort är att tvätta
make up redskapen dvs.penslar, svampar...
Använd ett milt schampo och gör rent borsten på penseln.
Försök att inte få vatten upp i skaftet då det ofta är gjort av trä och det kan då svälla.
Skölj noga och låt lufttorka.
En gång i veckan är det bra att göra rent redskapen
men om du har fet hy så gör det gärna så ofta som möjligt.
5. Jag har i många år glömt bort min hals och mitt dekolletage.
Inte haft en tanke på framtiden...
Men nu så ser jag till att alltid rengöra, skrubba och smörja noggrant även där.
För halsen samt dekolletaget är förutom händerna
ställena som man snabbast ser åldersförändringar.
Personligen använder jag enbart mina vanliga produkter till ansiktet
även fast jag vet att många hävdar att efter 25
ska man bruka specialprodukter anpassade för dessa områden.
Men jag har ju inte fyllt 26 än så jag har några månader på mig
innan jag måste byta grejer;-).
6. Hur många gånger har man inte tittat sig i spegeln på morgonen och tänkt att herregud jag kommer inte kunna visa mig utanför dörren i dag. Oftast kan sömnbrist vara boven men det finns alltid små knep som kan hjälpa åtminstone lite.
Som jag skrev tidigare tvätta alltid bort make upen innan sänggåendet. När du gjort det använd en ögon och en ansiktskräm med mycket näring så att huden får lite ny energi trots sömnbrist. När morgonen kommer så skölj ansiktet med kallt vatten för att få igång musklerna och få en uppstramande effekt. Återfukta med din ansiktskräm.
För extra lyster finns det små ampuller(Babor är ett märke med fantastiska resultat) som omedelbart ger en mjuk hud som strålar. Och förutom det så är rouge nästan den bästa vännen för att se ut som man precis kommit från en frisk morgonpromenad. Placera det högt på kindbenet och tona ut kanterna noga. Voila...så ser du ut som att du haft en god natts sömn!
7. Händerna.
Personligen är jag värdelös på att ta hand om mina händer.
Jag kan måla på ett lack som jag sedan låter sitta i veckor halvt avskaft så att jag inte vågar visa händerna för människor jag möter. Det är ren lathet det vet jag men har accepterat det nu och går sedan några månader tillbaka och förstärker mina naglar med fransk manikyr. Ja, det kostar lite pengar men i mitt fall är det värt det för att jag mår så mycket bättre av att se mina händer snygga och välvårdade varje dag.
Nagelolja är den bästa vännen man kan ha oavsett förstärkkning eller naturella naglar. Morgon och kväll masseras nagelbanden in. För lite extra omvårdnad kan man exfoliera nagelbanden och därefter försöka att försiktigt peta tillbaka dem med en orangepinne. Vid borttagning av nagellack använd en remover som är fri från aceton så att naglarna inte torkas ut. Klipp inte naglarna utan fila i en riktning, alltså inte fram och tillbaka. Använd bas och överlack när du målar på nagellack för att skydda nageln samt förlänga hållbarheten och glansen.
8. Foundation.
Jag har en hel hög med olika foundations.
Varför...försökt hittat den optimala men använder olika nästan varje dag i veckan.
Det finns ett enormt utbud i alla olika prisklasser.
För att finna rätt nyans så be gärna butikspersonalen om hjälp. De vet vad de pratar om. ska du ändå göra det själv så prova foundationen på kinden i dagsljus utan annat smink på dig. VÄlj gärna en som är lite gulbaserad då den rödtonade kan göra huden lite grå ibland. Välj en flytande foundation som är lite tunnare, då blir det lättare att applicera jämt. Ett tips kan vara att ha en nyans för sommaren och en för vintern...på hösten och våren kan man blanda dessa två för att få fram rätt ton. Rätt foundation syns inte, då har du hittat rätt. Det man vill uppnå är en jämnare och finare yta i din hudton, varken mörkare eller ljusare. Oftast väljer man en för täckande foundation när man är på jakt...men kom i håg...lätt och tunn. Om det är något som man vill dölja använder man sig av en concealer. För extra lyster kan man använda en primer innan foundation som jämnar ut huden och ger en perfekt grund som gör att basen håller längre.
Problemhud kan hjälpas enomt mycket av mineralfoundations. När man hy var som värst använde jag ID och den kommer jag alltid älska. Den vårdade min hud samtidigt som jag kunde visa mig ute för att den täckte på ett naturligt sätt. Använder fortfarande den...ofta! Kostar lite mer men håller enormt länge så i längden tror jag det blir billigare än med flytande foundations.
9. Ett enkelt knep som är lätt att få in som en rutin är att torrborsta varje dag innan duschen. Börja nedifrån på kroppen och arbeta dig uppåt och mot hjärtat i cirkelformade rörelser. Detta sätter fart på blodcirkulationen som hjälper till att motverka celluliter samt hjälper huden att förnya sig och ta bort alla gamla döda hudceller. Efter duschen smörj in kroppen med en närande kräm som du under vinterhalvåret gärna kan byta till en lite fetare kräm då huden är extra utsatt för alla temperaturväxlingar. Läppar, händer och fötter är oftast lite extra utsatta men även bortglömda...skrubba även hälarna innan duschen och innan sänggående smörjer du in dem med en fet fotkräm. Läpparna går bra att peela med en fuktad tandboste för att avlägsna torr, död hud och sätta fart på blodcirkulationen. För att mjuka upp dem efteråt använd gärna en produkt innehållandes naturliga ingredienser såsom bivax för är det mineraloljor så torkar de bara ut läpparna mer.
10. Håret.
Att gå till frisören var 8-vecka är det optimala för ett snyggt och lättskött hår. Men jag slarvar med det av olika anledningar. Det kan vara ekonomin, tiden, jobb....
Men för att vårda sitt hår utöver frisörbesöken så använder jag bra produkter till mitt hår. Köper mitt schampo på salong så att det är anpassat till mitt hår. Efter varje hårtvätt använder jag en hårolja från Kerastase som gör mitt hår underbart mjukt och vackert. Är topparna väldigt slitna så syns inte det lika mycket efter appliceringen av oljan.
Jag försöker göra en inpackning en gång i veckan för att ge nytt liv till min kalufs.
Nu när jag är i stallet varje dag så blir det hårtvätt men om jag inte skulle vara där några dagar så försöker jag undvika att tvätta håret varje dag då det gör att hårbotten överproducerar talg som gör håret fett. Använd ett torrschampo i stället och håret är som nytt, en superprodukt som jag säkerligen kan säga att ditt hår tackar för. Om ni kan...tvätta bara håret någon dag i veckan. Du får ett snyggare och mer välmående hår och vem vill inte ha det?
Ja...detta är lite av mina tips...eller vad man kan kalla det. Kanske mina rutiner? För det är ju vad det är. Hoppas jag kunde ge er något nytt till era rutiner.
Remember...your fabolous!!!
Usch vilken hemsk siffra...
Önskar nästan att jag inte gjort det.
Men samtidigt så var det väl dags att inse.
68,0 kg.
Så jag är väl tillbaka på ruta ett kan man säga.
Kanske om jag har tur kan jag skylla lite på att det är den perioden
i månaden då man kan bli lite extra svullen....
men i övrigt så är det som det är.
Jag vet ju att nu när jag kommer igång så ska det förhoppningsvis ändra på sig.
Gjorde mitt träningspass här hemma i går.
Gick bra förutom de sista situpsen för då smärtade ryggen.
Men i övrigt så var det bara skönt.
Funderar på att köpa ett hopprep och ställa mig en trapp ner och träna lite.
Sjukt effektivt och då gör det ju inget om snön faller som den gör nu....
Kanske ska bli min investering denna månaden??
Ingen valpkurs.
Smärtan i skuldrorna har gjort mig sängliggandes
med mängder av smärtstillande.
Har precis kommit in i från en promenad i snöfallet.
Fantastiskt mysigt och jag har försökt att röra överkroppen lite extra.
Förhoppningsvis släpper det tills på måndag då det är nya tag.
Samvetet gnager i mig då jag verkligen ville till Falun
men samtidigt så lyssnade jag på min kropp.
Var det rätt beslut eller fel?
Det dumma är väl bara att Grynet får lida....
Nej nu blir det soffan och kanske lite frukost.
Fucking pain!!
Vi ska snart ut och knata men
jag kommer inte kunna ha Grynet i koppel.
Smärtan i min rygg är fasansfull.
Det gör så sabla ont.
Why??
Och vi som ska på valpkurs i morgon bitti.
Kan inte och kommer inte kunna röra mig i morgon heller.
Kan inte titta åt sidorna...neråt, uppåt eller ha huvudet på annat sätt än rakt fram.
Förmodligen är det mina gamla muskler som spökar och är lite väl ringrostiga.
En smäll på käften för att jag inte tränat på ett halvår.
Mockningen har satt sina spår.
Men jag anser att det enbart är nyttigt trots smärtan...
jag vet ju dock att det kommer bli bättre bara jag härdar ut
och försöker komma igång och väcka min kropp igen.
Får inte glömma mitt projekt: Beach 2009.
Snygg, sexig och singel!!
I dag har jag dock fuskat igen...
blev inga köttbullar utan nallade på Emmas ostkrokar.
Fyyy mig.
Jag som ska väga mig i morgon....ve och fasa....
När jag nått min vikt ska jag uppdatera hela min underklädesgarderob
med massa läckerheter.
Lindex har släppt en ny kollektion som är helt bedårande...
lovely!!!
Så här snygg ska jag vara om några månader:-)
Min hjärna är borta...
Vad göra?
Fixat och trixat.
Ätit tre muffins till lunch.
Tror att jag ska anställa Emma som min coach.
Min coach som ser till att jag får i mig bra och näringsriktig mat.
För det är ju helt uppenbart att jag inte klarar av det på egen hand.
Har i allafall tagit fram färs så jag kan göra köttbullar till middag.
Frågan är väl om jag kommer längre än så...
det återstår att se.
Nu svamlar jag bara känns det som.
Återkommer sen när min hjärna är återfunnen.
Hoppas ni får en lovely fredagkväll oavsett
om ni ska på Leksand-Mora, jobba eller göra som mig
och ligga i soffan och glo på Let´s dance.
Bajs...
Nu är jag lite småirriterad,
När jag var på min bank för att byta till Leksands så fixade vi med allt.
Riktigt noga så att jag skulle få min utbetalning av Försäkringskassan osv.
Men så är jag en sån nojjig människa och kontaktade i dag FK.
Då berättade dom att jag måste fylla i någon sabla blankett
för att pengarna ska gå till rätt konto.
Och utbetalningen är på måndag.
Vad som kommer hända nu är att pengarna skickas till mitt gamla konto
men kommer sedan studsa tillbaka till FK....
och när det skett kommer de att skicka ut en avi med pengarna till mig.
Dvs. att som det ser ut nu så kommer inte en räkning vara inne i tid. *suck*.
Jag blir så irriterad på mig själv för att jag inte dubbelkollade för två veckor sedan.
Varför ringde jag inte till FK och dubbelkollade direkt??
Kanske för att jag är så sabla godtrogen och
trodde att det var så enkelt som banken sa till mig.
Buhuuuu....nu kommer jag få vara fattig ännu längre.
Jag som skulle köpa hundmat, lämna in bilen, betala räkningar...
allt har strandat nu...
för ett tag framöver.
Måste nog skjuta upp verkstadsbesöket för bilen...
Nu ska jag gå och dra täcket över huvudet.
Träningsupplägg.
100 * situps (50*raka+50*sneda)
30 * armhävningar
50 * rygglyft
60 * rumpa (20*långsamma+20*snabba+20*kissande hunden)
Detta blir min styrketräning som jag kommer att köra hemma varje dag.
Mest för att stärka mina muskler och längre fram lägga på vikter.
I början blir det enbart den egna kroppsvikten som motstånd.
Nog så tufft med tanke på min vikt;-)
Utöver detta så är det mycket kondition som krävs för att gå ner i vikt.
Min tanke är att jag ska börja springa.
I början blir det väl att jag är ute i ca 60minuter och
då varvar jag 1 minuts snabb gång, 1 minut sppringades,
1 minuts gång, 1 minut springades....osv.
Så totalt ska jag ha sprungit i 30minuter och gått i 30 minuter.
Lite beroende på väder samt väglag.
Kommer mjukstarta och köra detta 2 gånger i veckan.
Utöver det blir det mina dagliga promenader med Grynet samt en långpromenad.
På morgonen ska jag försöka att gå i minst 30minuter för att starta förbränningen.
Utöver detta har jag även mockningen fem dagar i veckan.
Tror verkligen att jag varit realistisk i mina mål och
kommer redovisa varje vecka hur resultaten ser ut.
Snart är jag tillbaka...
Ner i vikt av kroppsarbete??
Jag ska ner 10kg i vikt och då jag fick ett enormt baksalg i mitt liv föregående vecka så har det nu avstannat lite.
Kosten fick sig en enorm törn när jag först skulle straffa mig själv genom att inte äta och sedan efter några dagar så frossade jag i stället. Totalt katastrofalt!
Så ska man inte hålla på och man är helt frisk i från sina ätströningar så jag har insett att de finns kvar i min hopplösa hjärna och spökar för mig. Tanken med min viktnedgång är att jag ska bli hälsosam, min kropp ska må bra samt min hjärna. Men jag vill inte svälta mig för att komma till rätt vikt.
Kommer det att fungera om jag äter hälsosam kost och
kör i gång ett litet träningsschema?
I dag när jag har arbetstränat har det känts bra
men enormt tungt fysiskt sett.
Styrkan har försvunnit och
jag fick verkligen kämpa för att få skottkärran på dygnstacken;-)
Så ska det inte vara.
Kände mig oduglig men kämpade på.
Tänkte jag ska ta mig fan inte behöva gå in och
be om en hjälpande hand.
Kan själv:-)
Nu sitter jag här duschad.
Kroppen är rätt slut och det värker lite i axlarna.
Men ge mig några dagar så kommer mina mockarmuskler tillbaka.
Har jag tur så kommer jag även tappa i vikt
av att röra på mig med mer kroppsarbete...
Hoppas, hoppas, hoppas...*håller tummarna*
Ska sluta tänka så mycket på mig själv och
kasta i sig ett par pannkisar nu.
See ya!!
Min första arbetsträningsdag.
Min första arbetsträningsdag.
Skoja inte att jag var skapligt nervös när vi vaknade i morse.
Både jag och Emma var lite halvsega och
hade helst legat kvar under täcket ett par timmar till.
Även om jag inte sover mycket så är jag inte van att måsta gå upp
och passa tider.
Men 07:00 ringde klockan första gången.
07:10...åhhhh...jaja, jag måste väl...
Grynet trodde att vi båda fått hjärnblödning som
började käka yoghurt och grejja.
Fick skjuts av Emma ut till Heden
då hon har var så gullig att ta hand om Grynet under dagen.
Och jag skulle bara några hus bort från hennes pappa så det var otroligt snällt!
Trillade in i stallet och kikade runt lite,
observerade vid utsläppet, mockade lite bajs, mös med lurven och
bara andades in hästdoften som är så fantastisk.
Terapi på hög nivå:-)
Strax innan nio så lastade vi lurven och for i väg mot Rättviks travbana.
Har varit otroligt intressant att vara med, observera och
utfärda lite kroppsarbete.
Har redan känningar i mina svaga muskler som
ligger innanför skulderbladen men på ett skönt sätt.
Min arbetsträning ligger på två timmar per dag men i dag blev det desto fler...
men för mig gör det inget för jag kände verkligen efter om jag orkade.
Ska även dit i morgon, sen har jag helg.
För er som inte vet så arbetstränar jag hemma hos Peo Brasar ute på Heden. Han har 6 st hästar och en sjunde på väg i början på maj. Tidigare i mitt liv har jag varit väldigt aktiv inom ridsporten så detta är en ganska stor ny värld för mig med travsporten. Min kunskap med hästarna sitter kvar men körningen är så länge sedan jag utförde så det ska bli spännande.
Hade så roligt i dag och det kändes bra så jag erbjöd honom min hjälp
om han ska i väg på långväga besök, matcher, uppdrag osv.
Antar att det bara kan ses som positivt.
Jag hjälper till i den mån jag kan:-)
Har precis trillat innanför dörren och ska in i duschen.
Kanske blir det pannkakor i dag.
Emma håller ju koll på mig så att jag får i mig mat så i morse blev det yoghurt och
till lunch hennes fars husmanskost.
Alldeles ljuvligt gott rotmos samt dillpotatis, tillbehör var korv men jag hoppade den
och tog bara av det gottaste:-)
Och nu när jag ätit kommer ju hungern mycket snabbare så jag måste väl...
Nehepp...duschen var det som sagt...
Leva livet...till 120%
I kväll får jag sällskap.
Har mer sällskap nu än för en vecka sedan.
Kanske hårt sagt men vi umgicks inte mest på slutet.
I dag kan jag ju se alla signaler som T´s kropp sände ut till mig.
Men då blundade jag.
Ville inte veta sanningen.
I dag gör det inget.
Jag mår bra och mitt mål är nu att leva livet.
Till 120%.
Emma kommer snart hem till mig.
Och på eftermiddagen var jag och fikade på Siljan.
Tro det eller ej men jag var där.
Hade Anna och Emma som stöd och det kändes bra.
Vi har mer gemensamt än vi själva trott och det är så roligt att upptäcka.
Det är dessa två tjejer som har funnits här för mig nu när jag blev ensam.
Maddeoch Åsa har också funnits här för mig...
Och det är guld värt.
2009:
Detta kommer bli ett bra år!!
Det är hon:-)
Lite dryga men i bland tänker man till en extra gång.
Detta mailet tycket jag var så sant.
Så här ska jag leva nu.
Jag är värd endast det bästa:-)
|
Hoppet.
Mitt magont är borta.
Tack och lov.
Men jag är som en uppblåst ballong.
Ser ut som att jag är gravid men det finns inte en chans.
Får ha löst sittande byxor i dag och en stor tröja så det inte syns.
Grynet sover som en stock.
Snart orkar jag dock inte vänta på henne.
Får väl dra ut henne i snön så vi kan ta våran långpromenad.
Dock har jag sådana här underbara I-landsproblem.
Vart ska vi gå?
De är ju förbaskat löjligt att inte kunnat bestämma sig men men...
vi får helt enkelt gå dit näsan pekar;-)
Sitter med T på msn nu och det känns bra.
Vi kan skämta och prata om allt möjligt.
Som det ska vara.
Känner mig inte alls lika ledsen längre.
Men inombords är jag nog det.
Blev lite ledsen när han pratade om en stor fest
som kommer att gå av stapeln här längre fram...
och jag insåg att jag kanske inte kommer att få delta.
Det är ju trots allt han och hans vänner.
Skulle vara roligt men
jag förstår om jag inte längre är en del av hans liv på det sättet.
Men jag vill ju vara det, fast enbart som en kompis.
För jag är en jävligt bra kompis.
Nej n u ska jag sluta grubbla.
Tiden får helt enkelt utvisa.
Men jag kan ju alltid hoppas.
Och med tanke på att hoppas.
Jag måste leva på hoppet för jag hoppas på allt.
Men jag forsätter med det.
Jag hoppas!!
Mensvärk?
Inte sedan den första gången...tror jag var tretton.
Men nu när jag reste mig upp ur soffan så känns det som knivar skär i min mage.
Varm och snurrig i bollen också.
Det gör så jäkla ont att jag faktiskt blir lite rädd.
Kan det vara mensvärk?
Då jag aldrig haft det så känns det är lite svårt att avgöra.
Har tagit en Ibumetin och ska försöka sova nu.
Hoppas det släpper till i morgon annars får Grynet rasta sig själv;-.)
Jag håller tummarna för mig själv:P
Sov gott nu alla söta!!
Kramar
Vart tog min energi vägen?
Är så trött att jag tror jag somnar på soffan snart.
Men nu ska jag ta mig i kragen och ta med Grynet på en promenad.
Får förhoppningsvis besök lite senare också,
så jag borde duscha först så jag vågar ge dem en kram:-)
Om jag kramar dem nu kommer de väl aldrig tillbaka;-)
Har suttit och spånat lite på ett tränings och skönhetsprogram
som jag fixar i kväll eller i morgon.
Så får ni se mina planer och kanske hittar några tips till er själva?
Beror helt och hållet på energin och tankeverksamheten.
Men det kommer....
Bomb på Käringberget?
Det ser ut som f*n.
I hallen kan man knappt passera förutom den lilla gång jag byggt.
Och jag helt seriöst så vet jag vad som ska göras i eftermiddag när vi kommer hem.
Inte alls motiverad men samtidigt så orkar jag inte se det så jag måste.
Nu på morgonen har vi nämligen delat sakerna uppe i T´s lägenhet.
Och det är klart.
Har bara en spegel kvar där men sen har vi källaren som vi ska gå igenom också.
Dock var ingen av oss särskilt full av energi så jag tror att vi gör rätt som tagit en del i dag och kanske tar resten i nästa vecka när jag fått undan det mesta här hemma.
Det kändes bra i dag.
I början var det jobbigt men det berodde mest på alla jäkla mardrömmar jag haft i natt.
Men vi kunde prata och det kändes skönt.
Visst vet jag att jag inte kommer att vara lika stark varje dag men jag hoppas att jag kommer vara det.
Vi är båda ledsna men det är väl inget konstigt.
Vi har haft så många år tillsammans att det vore konstigt annars.
Det enda jag vill ha av honom är hans vänskap samt att han ska respektera mig.
Men det vet jag att han gör.
Det är inte jobbigt att det är slut för att jag älskar T.
Men det kanske är som han säger att jag älskar honom som min bästa vän?
Jag hoppas han kommer att finnas i mitt liv för alltid.
Och som det ser ut nu så kommer det att gå.
Tack för att du finns T, jag hoppas att du vill fortsätta vara en del av mitt liv
som en bästa vän och tack för hjälpen i dag!
En kvinnas resa - Agneta Sjödin.
Helt fantastisk.
Läs den!!
"Boken handlar om Maria.
Maria letar efter bekräftelse och kastar sig gärna in i nya relationer fyllda av passion men hittar aldrig lyckan. Hon vandrar pilgrimsleden från Saint Jean Pie De Port till santiago de Compostela, ett råd hon fått av sin mästare. Resan är på 80 mil och det tar henne 19 dagar att nå fram till målet. Under vandringen uppmanas hon att leta efter tecken. Men hur ska man veta vad som är tecken? Vandringen får henne att bearbeta det förflutna och förlåta...en resa innåt och framåt."
När jag läste denna boken kändes det som att många bitar var plockade ur mitt egna liv.
Jag tror att många med mig känner igen sig i frågan att man inte vet vem man är och vad man vill...
Mitt sökande pågår och kommer att fortsätta tills jag funnit mig själv.
Och vandringen som utspelar sig i boken ville jag göra redan när jag var 18 år gammal...kanske är det dags nu.
Inom en fem års period ska jag ha vandrat dessa 80 milen.
Om ingen vill följa med så gör jag det själv...för jag vet att jag klarar av det!!!
En känsla...
![[]](http://by112w.bay112.mail.live.com/mail/SafeRedirect.aspx?hm__tg=http://64.4.26.249/att/GetAttachment.aspx&hm__qs=file%3d721c4c99-c79d-46c2-8213-8ad2841c12ec.jpg%26ct%3daW1hZ2UvanBlZw_3d_3d%26name%3daW1hZ2UwMDU1LmpwZw_3d_3d%26inline%3d1%26rfc%3d0%26empty%3dFalse%26imgsrc%3dcid%253aDA6B8EAC8FFA4F87ACC929D6C91E2480%2540dator1&oneredir=1&ip=10.1.106.210&d=d1100&mf=0&a=01_00b71a4e54bef16f2d82f3c9965f0e72dd855bfb41b59d6ca96c3401265fac53){kind=spacer}
Så här känner jag mig just nu.
Svullen.
Tjock.
Bläää...
Helst av allt skulle jag velat komma igång med springandet som jag planerat att jag skulle göra i dag men då snön duggat tätt hela dagen så lade jag ner det och sköt på framtiden.
Men i morgon kväll blir det en riktig långpromenad kan jag lova...om jag orkar vill säga....har mycket på tapeten i morgon.
Fast ja vad spelar lite trötthet för roll när man kan göra vad som helst
för att inte känna sig som ovanstående katt ser ut...hehehe...
men söt är han i allafall...
dock tror jag inte att den sötheten återfinns hos mig just nu...
But I´ll be back...soon...very soon!
Hur kan man låta ett arbete gå före vänskap??
Har varit hemma hos en underbar människa.
Hon finns hos mig när jag har det tufft.
Men vart fanns jag då hon hade det kämpigt för ett antal månader sedan?
Jo, jag jobbade.
Inte fanns jag där.
Känner mig som den stora skit jag är.
Hon har ingen som helst anledning att finnas där för mig.
Hon är inte skyldig mig något då jag inte hade tid förut.
Usch jag tycker detta känns hemskt.
Satt och tänkte tillbaka på förra nyåret då det var första gången jag träffade henne.
Då skulle vi flytta upp hit och jag hoppades att hon skulle bli en av mina nya kära vänner.
Men då jag varit så rädd att släppa in nya människor har det liksom inte blivit att vi umgåtts supermycket men ändå haft kontakt. Jag har varit så osäker och inte vetat vilka som tycker om mig och inte. Det vet jag inte än i dag men jag hoppas hon är en av dem som tycker om mig för annars skulle hon väl inte bry sig om mig??
I allafall är jag enormt tacksam att hon finns i mitt liv för jag ser en sann vän i henne. Och jag hoppas att vi kommer hålla ihop nu. Vill ha en vän att finnas för...och som jag vet finns för mig...tror det hamnar högst upp på min önskelista.
Åhh vad jag vill att det ska vara som då.
När jag kände ett så stort hopp inför framtiden.
Vill känna samma sak igen.
Snygg, sexig och singel(fast då var jag sambo)...
med vänner som älskar mig...
då är livet tillbaka där jag vill vara;-)
Men nu blev det rörigt och jag ska komma till saken.
Jag vet att jag svek dig när jag inte fanns där för dig...
jag ångrar mig djupt och ska aldrig mer låta ett jobb gå före mina vänner.
Jag hoppas du kan förlåta mig...
Förlåt sötaste...
Dagens samtal.
Vi pratade om mig, T och P.
Hade en enorm distans till T i dag och det kändes bra.
Kan nog bli en nära vänskap så småningom.
Och det skulle behövas.
När vi pratade om P så var det om att en del är gemensam.
En del är min och en del var hans.
Alltså att jag tillät honom att ta över min egen del så att jag tillslut inte hade något eget liv.
Jag levde i hans liv. Mitt liv existerade inte längre. Jag tillät honom men samtidigt så manipulerade han mig till att göra det. Så vi var två om det.
1.Det började med att han kom till stallet för att han tyckte att för mycket tid lade där. Han hälsade på sin kusin och i samma veva så ansåg han att jag kunde följa med honom hem.
2. Sedan ansåg han att jag inte skulle tillbringa för mycket tid med min närmaste vän Linda. Och defintivt inte umgås med någon annan. Hon var ok men bara så länge P fick bestämma tiden.
3. Inte göra saker på helgerna som inte innefattade honom. Helst skulle jag viga all min tid åt honom men stallet och hästarna skulle skötas så det fick han stå ut med, dock sa han i från när han tyckte att det tog för lång tid.
4. Han ville att jag skulle minska på umgänget med familjen.
Sedan har vi inte kommit längre i vårat prat om hans raffinerade sätt att överta mitt liv. Det ska vi fortsätta med nästa vecka men jag kan säga så mycket som att han trappade upp det hela och till slut så blev det slag och misshandel med ord. I dag kan jag sitta och fundera över hur han lyckades. Och det var ju så enkelt för honom...men han skötte det fruktansvärt snyggt. Han var skicklig. I dag kan jag se att han utsatte sin mamma för samma sak. Och jag följde hennes spår. Jag fogade mig efter honom och lydde. Tänk att då gillade jag inte hans mamma...i dag tycker jag snarare synd om henne. Hon är fast. Hennes son använder psykisk misshandel mot sin egen mor. Det är fruktansvärt. Och fadern är likadan som sonen. Sådan far, sådan son.
Vad han gjorde var att vända allt till något positivt.
Att han ville ha mer tid tillsammans med mig. Han ville att vi skulle hitta på mer saker...och jag trodde att det var så...men egentligen ville han bara bryta ner mig och ha övertaget.
Jag blir så arg när jag skriver detta.
Vilken feg jävel han är. Och i mina ögon kommer han alltid att vara det.
Ganska invecklat att förklara om allt men mycket handlar om att jag ska/skulle ge upp saker, jag ska/skulle ställa upp på allt, jag ska fixa, jag ska/skulle finnas och allt som inte går rätt till är MITT FEL. Det kan aldrig vara någon annans fel...bara mitt fel.
Så levde jag ett bra tag och om jag inte gjorde allt rätt så var min rädsla att han skulle lämna mig.
Lite likadant har jag levt nu.
Ett invant beteende som jag nu håller på att bearbetar för att förhoppningsvis bli fri i från.
Den automatiska tanken att det är mitt fel kommer jag nog få brottas med länge men min förhoppning är att jag till slut ska kunna tänka logiskt och börja analysera om det inte kan vara andra som har en del med i sammanhanget.
När jag tänker tillbaka på veckan som gått så känner jag att jag varit hyfsat logisk. Jag har insett att detta bara inte handlar om mig, att allt inte är mitt fel.
Och det är en stor framgång.
Bilbesiktning.
Och allt gick bra.
Mycket bra.
Men.....
Höger spindelled var glapp.
Så det blev ombesiktning inom en månad.
Crap.
Jag som inte har mer än 60 kronor.
Har inte råd med detta.
Väntar just nu på att mekkillarna ska ringa mig
efter sin lunch och berätta hur mycket pengar
som kommer att flyga sin kos snart...
Usch jag är så nervös...
Inga fler onödiga bakslag nu.
Snälla....!
Morgondagen=ensamhet.
I morgon åker min mamma hem.
Jag vill inte det.
Känner mig inte redo att vara själv.
Även om vi inte sitter och traglar om T
så är det skönt att ha någon vid sin sida.
Grynet har märkt att något har hänt.
Men inte mer än att hon är lite orolig.
Och det förstår jag.
Jag är också orolig.
Nu blir det ytterliggare ett försök att få sova.
Går det så går det.
Men ska upp tidigt i morgon.
Kommer att bli en lång dag med psykiska påfrestningar.
Hoppas jag klarar av dem.
Ilskan har anlänt...
Jag är så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Vad man än yttrar feltolkas.
Och känslorna svämmar över.
Vänner eller inte vänner?
Ja nu är det helt och hållet upp till dig.
Jag vill vara din vän men då måste jag få säga vad jag tycker.
Punkt.
Och vännerna?
Dina, Mina eller Våra?
Vilka vill och inte vill?
Varför?
Jag gråter inte.
Men det smärtar.
Det är en stor tung sten som slagit sig till ro i mitt bröst.
Jag vill inte ha den där.
Jag har inte den styrkan att orka bära den.
Ilskan sliter.
Sliter och drar i mig.
Jag vill skrika.
Jag vill slå.
Men förmår inte.
Träffas för att prata?
Vad ska jag säga.
Att jag inte förstår...
Jag bad dig skriva...
förklara...
men inte ens det kan du göra för mig efter så lång tid tillsammans??
Ska jag kasta din jävla hånleende tandborste på dig?
Vad vill du?
Såra mig ännu mer?
Du säger att jag känner dig...
men det känns inte som det.
Jag vet inte längre vem du är.
Du vet inte ens vem du är.
Och jag vet inte vem jag är.
Två vilsna själar i en stor värld.
Jag ber dig...
Jag vill ha tillbaka nyckeln till mitt hjärta.
Du är inte längre berättigad att ta del av det.
Och aldrig mer ska någon få ta del av det.
En sann vän - Johan!
Endast en vän.
Och han var P´s vän från början.
Det var så jag träffade Johan.
Även då det var många år sedan nu så har vi fortfarande kontakt.
Inte varje dag men då och då.
Vi finns där för varandra.
Alltid.
Han är en sann vän för mig.
Som fanns där när jag hade det lite extra tufft.
Och i dag är det hans födelsedag!!
Hipp hipp hurra hurra hurra
på din stora dag!
Grattis på 29 års dagen vännen!!
Jag älskar dig!!
*Kramar om*
Dåligt minne?
Jag har stickat klart.
Nu är jag helt slut.
Och kan ändå inte sova.
Gick in för att skriva något som jag glömt av.
Och nu när jag är färdig med allt detta,
vad ska jag göra då?
Några bra förslag?
Valpkursstart.
Slut på juluppehållet.
Det var tungt för min del.
Men det blir lättare någon gång.
Mamma var med som support.
Och det var riktigt skönt.
Grynet skötte sig ok med tanke på att vi inte tränat så mycket under jul.
Det är helt och hållet mitt eget fel.
Men vi ska ändra på det nu.
Första övningen var att gå i koppel utan att nosa, dra, bromsa och
att hunden skulle fokusera på matte/husse.
Även att vända och gå i motsatt riktning och
då följde förhoppningsvis hunden med;-)
Möta andra hundar utan att hälsa.
Samt komma på inkallning trots alla andra hundarna.
Den sista övningen gick suveränt.
Men i övrigt var hon rätt ofokuserad med näsan i backen eller dragandes.
När vi kom in så tränade vi på att gå förbi ätbara saker på golvet som t.ex. en bulle.
Grynet högg den där sabla bullen snabbare än blixten och tänkte svälja den hel men jag fick ut den och sen började vi om från början. Och efter ett bra tag så fattade hon vinken. Men jag vet att det är något som vi kommer få öva enormt mycket på. Ska lägga köttbullar i vardagsrummet och hon ska inte få ta dem förräns jag säger att det eventuellt är ok.
Vi tränade även sitt och stanna kvar.
Samt ligg och stanna kvar.
Det gick mycket bättre.
Dock måste jag lära mig att inte kalla in henne
när hon ska sluta stanna kvar utan bara säga hopp
eller varsågod så att hon vet att hon kan röra sig igen...
VI har massor att träna på och läxan till nästa vecka är att hunden inte ska dra eller bromsa vid promenader samt inte nosa hela tiden. Även påbörja "gå fot" träningen om inte hunden är för mycket i trotsåldern ännu.
Men Grynet är inte riktigt där ännu...så vi ska träna på det.
Lekte med Kiwi efteråt och hon dominera över Grynet.
Riktigt roligt att se att lilla lilla Kiwi som är en urgo chiuahua
har makten över Grynet.
De leker så fint tillsammans och man ser glädjen i deras lek.
Antar att det var höjdpunkten på dagen för tjejerna.
Men vi ska vila i dag för Grynet är helt slut.'
Ville inte ens gå ut och göra behov nummer två efter maten
och det är inte likt henne.
Hon är ju för guds skull född med rak tarm.
Nu sover hon som en prinsessa så jag får väl bära ut henne på gräsmattan;-)
Vägning två.
Ätit konstigt och det lilla jag ätit har varit fel val.
Kommer nog bättre tider snart igen.
När jag har ork och lust.
Dock så har jag fortfarande inte
ätit av glassen som T köpte i tisdags.
Känns konstigt och jag kikar inte ens in i frysen.
Men jag återkommer med vikten nästa lördag eller
någon gång till veckan.
Nya projekt.
Allt för att hålla mig sysselsatt.
Målar och ska ta sista lagret färg nu i kväll om jag orkar.
Sedan har jag även börjat sticka igen.
Ett par handledsvärmare.
Låter kanske konstigt men
jag tror att de kommer bli riktigt bra i slutändan:-)
Är dock otroligt trött så vi får se om det händer något mer i kväll.
Tror jag sovit tre timmar sedan i måndags.
Vet inte om jag tycker att det är så himla bra.
Men jag försöker och det går bara inte att somna.
Nu ska jag gå ute med skruttan och
träna lite sen blir sen godis och Körslaget.
Just nu i mitt liv.
Frustrerad.
Ensam.
Ledsen.
Slut på hopp.
Slut på livslust.
Trött.
Minskad aptit.
Hjärtesorg.
Förbannad.
Ilsken.
Tömd på tårar?
Energilös.
Hämndlysten?
Knivstucken.
Lämnad.
Glömd.
Hatad?
Ratad.
Sårad.
Aldrig glömma?
men då hade en våg kommit och sköljt bort det.
Jag tänkte skriva ditt namn på ett träd
men då hade någon sågat ner det.
Därför skrev jag ditt namn
på det säkraste stället jag kunde hitta,
i mitt hjärta.
Sysselsättning
Haft mängder av saker att göra.
OCh fort gick det.
Klockan ett var jag på ett möte.
Och nu har jag målat lite saker och ätit.
Måste göra saker hela tiden.
Annars tänker jag så satans mycket och
då gör det bara mer ont.
Försöker undvika den och leva på vreden jag känner.
Mitt fel som vanligt?
Genom att hoppas att han ska komma tillbaka.
Vilja ha mig igen.
Men i går kväll så insåg jag att hans bil
inte kommer att stanna utanför min lägenhet längre.
Han skickar inget förlåt mess...jag ångrar mig...
Och det smärtade mer än själva uppbrottet.
Kniven vreds om än en gång.
Hoppet fanns där tidigare men nu har jag insett.
Jag är ensam.
Ensam i den stora världen.
Jag är inte bra på att vara ensam.
Har aldrig vågat men nu är jag tvingad.
Varför?
Varför blev det så här?
Vad har jag gjort fel??
Life sucks...
Ett mobilt och än så länge fungerar det super bra.
Mycket nöjd och nu kan jag blogga igen.
Även om jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om...
Men det kommer nog så småningom.
När jag inte känner mig sviken, glömd, arg, ensam...
och alla andra tusen känslor som är av en salig blandning inombords.
Men just nu så suger livet på riktigt.
Grattis söta Lisa!!!
Nämligen T´s lillasyster Lisa.
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!
Jag älskar dig tjejen!!
Hoppas din dag varit underbar och att jag får de sig snart.
Jag lovar att även om inte T och jag
delar liv så vill jag aldrig förlora dig.
Du är en person som jag vill ha kvar i mitt liv så länge jag lever!!
Kramar om dig!!!
Ps.
Paket kommer på posten som jag lovat
dock i slutet på månaden:-)
Lite för lite pengar på kontot just nu;-)
Men har du något särskilt på önskelistan kanske?
Ds.
Tillbakablick: Gasklockorna 2008
Anledningen: Lars Winnerbäck.
Denna fantastiska människa spelade vid gasklockorna.
Solen sken och humöret var på topp.
Vi skrålade i kapp med Lasse.
Varje låt var magi.
Och ståpälsen fanns på plats.
Vill tillbaka.
En underbar kväll med kärlek och glädje.
(När jag jobbade min första säsong i Åre 2002
kom jag i kontakt med hans musik.
Min pojkvän Fredrik introducerade mig.
Så underbart.
Jag var kär direkt.)
Nu ikväll var det en liten dokumentär om honom och
turnen som var i somras.
Jag bara lutade mig tillbaka i soffan och njöt.
Tårarna samlades då jag fick lyssna på duetten med Miss Li.
Låten om mitt liv just nu.
Om du lämnade mig nu...
Tack Lasse för att du finns!
Du e grym!!!
Tar tårarna aldrig slut?
Och vi som ska till stallet tidigt i morgon.
Burr...
Men mysigt att få träffa skruttan.
Älskade Alice som snart är 20 år och
har funnits i mitt liv sedan hon var 3 år.
Vi har tillbringat många härliga år tillsammans och
hon är den enda som inte lämnat mig.
Ska försöka sova lite i natt.
Två nätter utan sömn nu och ingen mat på nästan tre dygn.
Åt lite med mamma i dag...mer eller mindre under tvång men antar att det var bra för mig.
Jag vet innerst inne att mat behövs trots sorg men det går liksom inte att äta.
Smakar inte bra och lusten att äta finns inte.
Det kommer ju tillbaka så småningom...tror jag.
Nu kommer jag ha en tuff period framför mig.
Men jag ska försöka att härda ut den.
Frågan är om det finns någon styrka kvar i mig som gör att jag kan hålla mig levande.
Innan medicineringen hade jag svårt att hålla huvudet ovanför vatten och har precis lyckats klara av det och så kommer detta enorma bakslaget från den jag älskar mest av allt i hela världen. Men sånt är livet. Och förhoppningsvis så lär jag mig något av detta. Lite klyschigt men hoppas det är sanningen.
I morgon ska jag tillbaka till smärtan.
Kan inte fly.
Det är mitt hem.
Ska försöka att få mitt ansikte till normal form igen.
Just nu är jag så svullen att jag inte känner igen mig själv i spegeln.
Och uttorkad.
Kinderna salta av tårar.
I två dygn har jag fällt tårar och spelat stark om vartannat.
Tur att man är duktig på charader.
Hoppas allt är gott med er!
Tänker på er kan jag lova:-)
Kramar
Hos mamma ...
Men bara över natten.
Alice ska skos i morgon men sen blir det Leksand igen.
Dock är det inget jag hurrar över.
Nu när jag åkt därifrån vill jag inte tillbaka.
Det gör för ont i hjärtat.
Vet inte vad som är rätt eller fel.
Så förvirrad.
Och ensam.
Har aldrig känt mig så ensam som nu.
Tack och lov för mamma, Åsa och Emma!
Ni är underbara!!
Nu ska jag krypa ner under en filt.
Mår inte helt bra.
Kanske hjärtesorgen som spökar.
Jag ger upp..
Ger upp.
Orkar inte mer.
Sweet dreams!!!
Jag älskar den serien och
missade första avsnittet på nya säsongen.
Men tur som man har i bland så går den i repris nu.
Sen blir det sängen.
I morgon klockan tio ska jag lyxa.
Lite egenvård för att bli snygg.
I bland behövs det.
Sov gott alla söta!
Ska försöka fixa mitt bredband så jag kan blogga hemma!!
So long!!
Första vägningen...
Nervös såklart.
Vågen visade : 67,5 kg.
Målet i går låg på 67,8 kg.
-0,9 kg.
Det vill säga bättre än väntat.
Nöjd.
Nu till saken.
Jag äter när jag mår dåligt.
Som någon sorts dålig tröst när jag är ledsen.
Och ledsen var jag i går.
Ledsen och förvirrad.
Så jag syndade.
Eller tröstade mig om man vill kalla det så.
Satt med dåligt samvete sent i natt.
Shit.
Dåligt samvete och tårar.
Kikade på Tina Turner.
Filmen om hennes liv och hennes karriär.
Livet tillsammans med Ike Turner.
Om misshandeln.
Levde mig tillbaka.
Till mitt liv.
Så som det var.
Filmen heter "What´s love got to do with it".
Underbart att se denna kvinna klara detta på egen hand.
Jag beundrar henne.
Ska försöka rycka upp mig i morgon.
Äta bra och promenera mycket.
Frisk luft och glad i sinnet....
och umgås med min kära mor.
Snurrigt värre...
Ett konstant virrvarr.
Blir psykiskt totalt slut.
Sover inte på hela nätterna men framemot 6 på morgonen
slocknar jag...
Kan jag inte få sova utan dessa jäkla mardrömmar.
Skulle vara fantastiskt...
I morgon har jag en dag där jag ska rensa lite.
Rensa i mitt förråd av tankar.
Jag ska nämligen ha ett allvarssamtal om min framtid.
Om mig.
Mitt liv.
Nervös som en tok.
Men det kommer bli bra efteråt.
Det är något jag behöver ta tag i.
Ett steg i rätt riktning.
I love them!!
Skönt som attan.
Behövde komma bort i från ensamheten.
Jag gillar inte ensamhet.
Tur att jag har vovvarna.
Det lever just nu loppan här bredvid mig.
Finns det inget slut på deras energi?
Men de sover ju gott på natten i allafall.
Och jag är så glad att de trivs tillsammans.
Mina snuttekakor.
I love them!
Fick en långlina av Zigge i dag så nu ska vi träna mycket gå i koppel.
Grynet är en mycket bestämd dam
så jag ska testa en ny grej få se om hon är med på den.
Återkommer mer om det.
Och på tisdag kommer Pillan hem.
Fantastiskt roligt!!
Och jag hoppas hon har det underbart skönt just nu.
Men lite vemodigt också.
Det betyder ju att då åker Pricken hem igen.
Vår kompis.
Tur är väl att han inte bor så långt bort:-)
Jag är i allafall otroligt tacksam för att jag fått denna tiden
tillsammans med lillpojken:-) och förtroendet!!
Jag lever!!!
Jag lever men har inget internet i nya lägenheten.
Pricken trivs super hos oss.
Och både jag och Grynet njuter av att ha
honom hemma hos oss:-)
Jag älskar dem båda!!!
Kram på Er!!!
Tar det aldrig slut?
Dock tycker jag aldrig att det tar slut.
Kommer hela tiden på nya grejer som ska med bort.
Och då har jag inte ens gått igenom källaren.
Kommee bli några vändor med bilen.
Inte särskilt lockande då det är pansaris på min bil just nu.
Den sitter som berget och vet inte hur jag ska lyckas få bort den.
Visst starta bilen men innan det har tinat så är miljön helt förstörd
om den ska stå på tomgång så länge.
I kväll kommer lilla Pricken hem till oss.
Ska bli så himlans roligt.
Både för mig och Grynet.
Kommer bli supermysigt och jag är så glad att Pillan frågade.
Nehepp...åter till arbetet.
Munskölj med smak av kanel och nejlika?
Och jag böjde mig ner för att klappa henne...
min näsa uppfattar en ny doft...
och efter lite funderande så upptäcker jag att det måste
vara kanel och kryddnejlika.
Men hur kan hon lukta det?
Efter lite funderande i min ensamhet
så tycker jag att det är förvånansvärt tyst i från vardagrummet
där fröken trippat in...
jag tassar försiktigt på tå och sneglar in i rummet.
Vart är Grynet?
Jo, de ni...mitt på vardagsrumsbordet.
Den lilla skitungen.
Hon stod mitt på bordet och
käkade av juldekorationen som blandannat innehöll kanel och nejlika.
Kan man göra annat än skratta???
Hon såg helt oförstående ut när jag skickade ner henne på golvet.
När hon går far en svag bris av jul runt i luften och när hon andas så stinker det massor...
Ligger kanelstång överallt i hela rummet men det tar jag i tag i morgon bitti.
Innan Pricken kommer.
Fast vi ska inte bo här.
Utan i min lägenhet.
Ska bli så mysigt med oss tre.
Wihoooo!!
Nu ska jag krypa i säng...
Potatisfrågor...
Jag vet att klockan är mycket men
då jag varit så dålig i dag har jag liksom inte kommit i väg till affären.
Men efter många om och men
så kröp jag dit och handlade lite keso som saknades till min bakpotatis.
Kom hem och insåg att potatisen ska ju vara inne i en timme typ.
Åh, typiskt!
Jag som ville ha mat på en gång.
Började kolla på en film och glämde bort min mat i ugnen.
Crap!!
Och nu vågar jag inte ta ut den.
Den ser verkligen ut som att den håller på att sprängas.
Tror den får stå kvar där inne en stund till.
Känns säkrast så:-)
Får bli vatten och knäckebröd ikväll;-)
Personal shopper på rymmen...
Jag trodde inte T skulle arbeta så länge i dag.
Eller jag hoppades han skulle homma hem typ för en stund sedan.
Men inte settt röken av honom ännu:-(
Inte bra, inte bra.
Hade nämligen tänkt att han skulle shoppa på Hemköp åt mig.
Hungrig som en häst.
Hade förberett lasagne i dag men har inga tomater eller övriga grönsaker.
Och då jag har migrän så kräks jag...vilket jag gjorde sista jag ätit lasagne.
Så är rädd att det inte är någon bra kombination just i dag.
Ny idé.
Fick ett sjukt sug efter bakpotatisarna som ligger i kylen.
Med keso, morot, örtkryddor och majs.
Mums!!!
Åhhh, snälla ge mig mat snart innan jag går under!!!!
Försvinn...
Som får tankar att människor undviker mig?
Inte vill prata med mig...
går omvägar för att slippa möta mig....?
Luktar jag illa?
Ära jag elak eller otrevlig?
Eller är det bara så att jag inbillar mig?
Tycker inte om dessa tankar.
Varför kommer ni tillbaka?
Jag behöver inte Er!!!!!!!!!!!!
Kanske en bagatell...men en störande sådan.
Inom yrkeslivet är jag och T väldigt lika.
Ordning och reda.
Tydlig kommunikation.
Listan kan göras oändlig.
I går fick jag veta att han önskar att jag kunde jobba hos dem.
För jag behövs.
Och han vill ha mig där för då vet han att stället skulle fungera.
Väldigt smickrande.
Men när jag får höra om vissa "arbetande"
så kommer paniken krypandes på en gång.
Att folk kan ha så svårt att förstå.
Fast att man upprepar saker gång på gång.
Så gör dom inte som de vet att de ska göra.
T.ex:
Tombackar finns det olika av beroende vilken storlek på glasflaska samt tillverkare.
Coca cola har röda backar.
Pepsi har blåa.
Sedan finns det 50cl flaskor vilka har en blå back.
Och sist har vi vanliga 33cl flaskor i röd back.
Nu är det så att det finns lappar ovanför varje back
vilken sorts flaska som ska stå vart.
Förutom lapparna har alla fått veta muntligt hur det ska vara.
Men likt förbaskat klarar inte folk av att placera dem rätt?
Sånt är sjukt enerverande för att i slutändan så är det
någon som får stå och kolla igenom alla backar.
Det har ju bl.a. att göra om pengar.
För är inte backen komplett så förlorar du pengar.
Kanske inte mängder men kanske är det pengarna
som går till personalfesten?
Jag tycker att det är så drygt att folk kan vara så nonchalanta.
Eller är det bara ren lathet?
Nu ska Ni inte tro att T går och stör sig på medarbetare och
inte säger sanningen till dem.
Men så är inte fallet.
Han är rak och tydlig och har pratat med personerna i fråga.
Han gav många exempel i går.
Och jag är så hemsk att jag inte kunde annat än skratta åt det.
Men jag bad om ursäkt.
Så helt genomhemsk är jag inte.
Tycker faktiskt synd om T som vill så mycket
men inte får så mycket i gensvar.
Han gör också de som ska göra samt lite till medans
andra kan sitta framför datorn i timtals o kika på fotboll.
Lunk eller promenad?
Eller lunkat är väl snarare vad vi gjort.
I vilket fall som helst har det inte gått fort framåt.
Tack o lov inte lika kallt i dag.
Dock får T köra bort oss till lägenheten i kväll.
(Om han kan).
Hade faktiskt tänkt sova där i natt...
och då vill jag ha med mig min mat, Grynets mat samt sängar osv.
Lite svårt att få med sig alt det gåendes.
Har jag tur så jobbar han inte så sent i kväll.
Tror inte att det var något bokat.
Men det kan ju alltid ändras.
Nu blir det film.
Migrän.
Skit också.
Tittade mig i spegeln och jag ser ut som ett lik.
Alldeles kritvit...
Så jag och Grynet har legat i sängen fram till precis nu.
Hon ska få lite mat och sen ska jag krypa ner för trappen med henne.
Stackars liten.
Men hon har verkligen inte visat några tendenser
att vilja gå ut på hela morgonen.
Hon hade ett litet raseriutbrott på postkillen men
sen kom hon tillbaka och la sig som en liten boll.
Den här dagen har inte alls börjat som jag önskat.
Vi skulle ju fixa det sista i lägenheten osv.
Men det får ligga tills i morgon.
Eller om jag kryar på mig.
Hoppas det.
-25 grader.
T berättade att det varit -25 grader i dag.
Inte konstigt att jag fryser så galet mycket.
Har inte fått särskilt mycket gjort i dag.
Tagit en lång, varm, skön dusch.
Slog på stort och kletade in en inpackning
vilket verkligen behövdes.
Håret är babylent nu.
Nu ska vi snart gå ut.
Jag och lilla skrutt.
Å skruttan är så söt
för först blir hon superglad när kopplet kommer fram.
När jag sedan öppnar porten studsar hon ut i snön och
kommer på sitt misstag när hon känner kylan.
Så springer hon till en bra plätt.
Gör det hon ska sen drar hon hemåt.
Och att Grynet drar hemåt händer typ aldrig.
Enbart vid -25 grader.
Snorkallt...
Och shit vad kallt det är.
Jag brukar inte gnälla över väder så ofta men trots täckisar, underställ....
så frös jag som en tok.
Och har inte slutat ännu.
Halvvägs hem till T
kom jag på att jag glömt påsen med ombytesklädferna.
Precis som jag gjorde i går.
Stor suck!
Så vi fortsatte faktiskt hemåt och var lite miljöbovar.
Vi tog nämligen bilen bort och hämtade den.
Grynet är inte alls särskilt imponerad av temperaturen ute.
Hon vill inte ens gå utan hoppar fram på tre ben.
Och skiftar ben emellanåt.
Skitsöt.
Svårt att bära henne då jag inte gärna
vill att hon uträttar sina behov i min famn utan på marken.
Ärligt så önskar jag faktiskt att det blir några grader mildare tills i morgon
så att åtminstone skruttan vill gå utanför dörren.
Söndag och ingen aning...
Eller snarare vridit och vänt på mig.
Klockan är hur mycket som helst nu.
Inte bra.
Vi ska i allafall knata bort till lägenheten och
stoppa undan alla bananlådor nu.
Vet inte om jag orkar köra något i dag.
Helt slut.
Denna flytten tar nog mer på mig än vad jag trott.
Både psykiskt och fysiskt.
Men men, det blir bra när det är klart:-)
Annars då?
Söndag i dag....
Inget planerat.
Blir nog promenader och soffan.
Kanske det som behövs...
Lugn och ro.
Glädje på hög nivå!!!!!
Det var från Pillan som trimmar Grynet.
Hon undrade om jag skulle vilja ha Pricken som inneboende under en vecka.
Och skoja inte vad glad jag blev.
Helt fantastiskt.
Så nu går jag här och längtar tills det är dags.
På tisdag kommer han hem till oss
då Pillan flyger till USA tidigt onsdag morgon.
Skönt för henne med lite semester och
jag hoppas hon får det underbart på andra sidan vattnet:-)
Jag ska ta hand om Pricken som den kung han är...
eller är han kronprins kanske?
Om det ska vara riktigt är väl Tobias kungen:-)?
Grynet har väl så klart inte förstått vad jag pratar om
men kommer bli garanterat överlycklig när
Pricken kommer innanför dörren till vårt hem.
Oj va de två ska ha roligt.
Och jag vet en liten tös som kommer sova mycket gott på kvällarna;-)
Och förhoppningsvis pojken också...
men T kommer nog att sova i sitt place då Pricken vill sova i sängen.
Och jag tänker inte hindra honom.
Myyyys!!!
Längtar tills på tisdag!!!!
Och tack så mycket för förtroendet Pillan, jag lovar att inte lära Pricken sitt.
Snarare att Grynet ska stå!!
Lugn och fridfull natt.
Det gäller ju att hålla koll på oss två
för man vet aldrig vad vi hittar på eller tar vägen.
Själv har jag tvingat mig att vara uppe för jag är livrädd att somna själv.
När jag somnar kommer nämligen dessa sabla mardrömmar.
Blir vansinnig på dem.
I går var handlingen att jag skulle dö.
I natt gjorde T "slut" med mig på ett flertal olika vidriga sätt.
Och i morse när jag vaknade med hjärtklappning
så visste jag inte om drömmen var sann eller
ej för T hade redan dragit till jobbet.
Hopplöst att somna om.
Nu ska jag krypa till sängs och hoppas på en lugn och fridfull natt.
Det enda som kanske kan störa mig är min kurrande mage;-)
Men den ska inte få vinna...hahaha!!!
Knähund!!
Och jag älskar´t!!
Fixat och donat...
Alla kläder från T är borta och det mesta inpackat.
Men nu är det typ fullt.
Fast det vågar jag inte berätta för mamma och T.
Har supermånga garderober i nya lyan och
det verkar som jag har tokmycket kläder.
I morgon ska jag ta tag i bananlådorna som ska ner i källaren.
De är nu tomma men står i en salig röra överallt.
Blommor ska jag också ta med mig i morgon.
Och försöka pynta...
Piuhhhh, inte lätt att flytta inte....
Blir inte första natten nu heller utan får försöka flytta det tills i morgon.
Vill ha all belysning uppe då jag är så sjukt mörkrädd.
Och till det behöver jag en handy man.
Min handy man jobbar idag, i morgon och så klart måndag också...
Nu örk jag inte mer...
Start: 3 januari 2009
Startvikt: 68,4kg.
Målvikt 3 juni: 57,4kg
Nu har min jakt efter att bli av med 11 paket 1kgs smör startat.
Under max fem månaders tid ska jag kämpa för att få tillbaka mig själv.
Och när målet är nått ska jag leva sunt och med insikten
att man kan äta av allt men inte jämt och inte i frosseri!
Drack ett mål Prenet i morse innan jag satte igång dagen.
Ny smak.
Banan.
Och jag kan väl säga som så att den luktade gott med smakade mesigt.
Kommer nog tyvärr mest bli en pina att dricka den
men jag har bara 13 måltider kvar, av den smaken.
Sen har jag choklad och massor av jordgubb.
Jordgubben smakar barndom för mig.
Glass i 3-smak.
Päron, vanilj och jordgubb.
Mums.
Visst är det tungt att dricka dessa pulverdrycker nu för de framkallar lite kräkkänsla men egentligen är det nog inte dem de är fel på för jag mår illa om jag så dricker vatten eller medicin. Så det är nog snarare morgonproceduren som är kämpig. Bara för mig att bita ihop. Vet ju att det är för ett gott syfte.
Mitt sockersug håller redan på och spökar.
Såååå drygt.
Hur i helskotta har vi människor kunnat bli så sockerberoende?
Alla är vi det mer eller mindre...
och det mesta man kikar på i affären innehåller mängder av socker.
Vill tillverkarna döda oss i förtid eller är de rädda
att inget kommer att bli sålt om det inte smakar sött?
Vi vet ju egentligen inte hur mängder av livsmedel
ska smaka pga. att de innehåller så mycket socker och salt.
Neeej aå naturligt som det bara går ska det vara.
Det mår kroppen som bäst av!!
Nu ska jag fortsätta dricka mitt vatten och sen blir det nog soffan.
LIte frusen faktiskt...
Soulmate - Natasha Bedingfield
'cos someone's bound to hear my cry
Speak out if you do
you're not easy to find
Is it possible Mr. Loveable
is already in my life?
right in front of me
or maybe you're in disguise
Who doesn't long for someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why I'm on my own
if there's a soulmate for everyone
Here we are again, circles never end
how do I find the perfect fit
there's enough for everyone
but I'm still waiting in line
Who doesn't long for someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why I'm on my own
if there's a soulmate for everyone
If there's a soulmate for everyone
Most relationships seem so transitory
They're all good but not the permanent one
Who doesn't long for someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why I'm on my own
if there's a soulmate for everyone
Who doesn't long for someone to hold
who knows how to love you without being told
somebody tell me why I'm on my own
if there's a soulmate for everyone
If there's a soulmate for everyone
Sanndröm??
Jobbigt som tusan och vaknade hundra gånger.
Stel som en pinne.
Jag drömde nämligen att jag dog.
När jag låg i sängen.
Något brast i mitt huvud.
Och jag började blöda ur höger öra.
Hela kudden färgades röd.
När jag dött så kom jag till himlen och fick kika ner på jordelivet.
Drömmen upprepade sig gång på gång
men min tid i himlen var olika från gång till gång.
Det handlade bland annat om hur T reagerade på min död.
Eller bara om det.
Ena stunden grät han(han är ingen människa som gråter)
men sen i en anna episod var han helt känslokall
och gick ut på krogen första kvällen och
knullade runt(ursäkta ordvalen).
Hemsk dröm.
Och nu vill jag inte gå och lägga mig av rädsla
för att den kommer tillbaka.
Kan inte T komma hem nu så jag får ligga i hans famn, please!!
Jag har haft många sanndrömmar i mitt liv men
jag hoppas verkligen inte detta är en av dem.
Jag har inte levt klart mitt liv ännu.
Har så mycket kvar att uppleva och ta vara på.
Nu har jag dödsångest.
På riktigt.
Gör sabla ont i bröstet nu...
Vill inte dö............
Svea!!
Nämligen mitt syskonbarns lilla tös som heter Svea!!
Namnet är underbart och hade inte Sofie och Emil
hunnit först så är det precis vad mitt barn skulle hetat.
I love it!!!
Grattis på namnsdagen Svea!!!
Tänker på dig!!!
Puss & kram "gammel" moster;-)
Det här kommer bli finemang:-)
Mitt ena nyårslöfte år 2009.
Att gå ner i vikt.
-11kg.
Också namnet på mina nya kategori
där man kommer kunna följa min resa.
Jag har klarat det förut och ska klara det igen.
Denna gången kommer det säkert att bli lika tufft men jag ska klara det.
Känslan när jag är fri från mitt sockerberoende
är fantastisk och min kropp mår bra av det!
Jag har aldrig mått så bra fysiskt
som jag gjorde sist jag tappade min övervikt.
Och om jag nu jobbar för att må bättre psykist
ska jag väl självklart ta hand om min utsida också.
Detta kommer bli super bra och jag är taggad till tusen.
Ska leta fram min stegräknare ur högen av flyttgrejer
sen händer det grejer.
Ska promenera, köra lite hemmaträning
samt gå en kur bestående av Prenet.
Ett schysst koncept som jag vet fungerar på mig.
Kommer ha svajjigt humör och otroliga hungerskänslor
de första veckorna men det släpper.
Kommer bli mycket te och bubbelvatten utan smak nu en period.
Skoja inte att mitt rapande kommer igång på nytt igen.
Hahaha, har så svårt att dricka bubbelvatten
då mina rapar blir enorma;-)
Men det får alla jag känner leva med en period nu...
jag bjuder på det!!
Har tänkt lägga mina byxor som jag har som mål att komma i
någonstans väl synligt så att suget ska stillas när jag ser dem.
Och kanske sätta upp några bilder på snygga tjejer.
Typ de från Victorias secret visningen i går.
Ohhhh my!!!
Miranda Kerr som typ är snyggast i världen.
Sedan har vi ju även Heidi Klum, Adriana Lima och Caroline Winberg som gick visningen.
Svenska tjejerna Mini Andén och Tyra Sjöstedt är också riktiga pangpinglor...
Victorias secret....Miranda Kerr...
Natter...
De få lampor som jag har där just nu...
Så underbart att komma dit trots röran.
Grynet hittar nu till dörren in men
sen när man plockar med saker i lägenheten
ser hon mest förvirrad ut.
Jag hoppas det släpper snart!!
I morgon eftermiddag ska jag köra mer grejer.
Beror lite på hur tidigt jag kommer upp.
Ska vara i Siljansnäs klockan ett
så om jag kommer upp på morgonen
hinner jag köra en hel del:-)
Men jag ska inte pressa mig utan försöka lyssna på min kropp.
Ta det som jag känner för.
Nu ska jag faktiskt krypa ner i soffan med gumman och kika på tv.
Hoppas ni har haft en bra start på det nya året=)
Filmkväll...
Med Riesen och Kiviks alkoholfria päroncider.
Såg först Irene Huss - Guldkalven.
Och den var helt ok.
Som alla andra polisfilmer typ.
Bra om man gillar den sorten.
Sedan såg vi Cleaner med bl.a. Samuel L Jackson.
Och den var mycket bra.
Inte som alla andra filmer och
jag skulle lugnt kunna se den igen någon gång.
Helt klart sevärd!!!!
Pust och stön...
Och vi är fortfarande inte klara.
Alla möbler e på plats men
kläder och annat grejs som jag äger finns det fortfarande mängder av
hemma hos T.
Känns som att det aldrig kommer att ta slut men
nu är det mesta packat i allafall.
Tack o lov.
Har dock inte tagit allt.
Finns lite kläder som jag inte använder kvar.
Vet bara inte om de ska kastas eller om jag ska behålla´t.
Teven är inkopplad.
Och sovrummet är väl i stort sett klart.
Skulle väl behöva en hel drös med grönt.
Typ blommor som är kända för att överleva det mesta.
Jag kan vara superduktig med vattning
men sen uppstår någon form av torka(mitt minne sviktar i bland)
och då gäller det att plantorna klarar sig igenom den;-)
Vi ska se hur det blir när jag fått allt på plats men jag tror att det kan bli bra.
Hade blivit super om jag haft lite pengar bara:-)
Men första natten blir inte förräns i morgon.
För rörigt just nu så jag kommer inte kunna komma till ro.
Och lilla skruttan förstår inte riktigt vad som händer.
Stackars liten.
Men in morgon ska vi på äventyr så då kommer hon nog vara skapligt trött
och då kommer det att gå bra för henne att slappna av i nya bostaden.
Vårat nya hem.
Mitt och Grynets:-)
Gott nytt år!!
Helt otroligt att vi nu är inne på ett nytt år.
Jag siktar framåt och hoppas att det nya året kommer super.
T och jag firade i går 4 1/2 år tillsammans.
Vart har tiden tagit vägen?
Och jag älskar honom fortfarande mest!!
(Hoppas bara poletten trillar ner hos honom snart också)
Hehe...
Jag vill mest kika in för att önska er ett gott nytt 2009
och att ni får ett fantastiskt nytt år!!!
Mina Nyårslöften:
Klassikern...gå ner i vikt.
Start den 3 januari och "slut" den 3 juni.
PÅ den tiden har jag siktet inställt på att tappa mina 11 kg övervikt som jag lagt på mig sedan föregående vinter.
Kommer att bli fantastiskt skönt när jag klarat det även om jag vet att vägen inte kommer att gå spikrakt...
men jag ska kämpa och vinna!!
Och som en uppstickare så har jag att ta vara på T mer.
Vi ska hitta tillbaka till varandra.
Till närhet och ömhet.
Visa kärleken och inte ta den för givet.
Och det självklara är att jag ska bli frisk.
Stark i mig själv och välmående.
2009 kommer att bli en bra år!!!!!
