Frökenfräkenshörn

Vi har varit ute på promenad.
Solen sken och snön knarrade under fötterna.
Grynet sprang lös större delen av tiden och hade så roligt.

Mötte massor av gulliga människor som var ute och njöt.
Kyrkogården var full av besökare.

När vi passerade genom kyrkogården så fick jag en sorts tung känsla i bröstet.
Jag vet inte varför.
Älskar kyrkogårdar.
Det finns ett lugn där.
Jag kan andas.
Det kanske låter konstigt men det är fridfullt.

Men i dag infann den sig inte riktigt, min fridfullhet.
Kanske för att jag har deprissionen hängandes över mig.
Fick en annan känsla, en känsla av sorg, död och ensamhet.

Promenaden i sig var vacker.

Nu ligger vi på soffan.
Igen.
Ska försöka äta snart igen.
Hittills har det blivit Nutella.
Gott men dessvärre inte så nyttigt.
Dumt;-)!!