Frökenfräkenshörn

Nu känns det som att jag är på väg ner i en djup svacka igen.
Jag hoppas bara att den inte blir lika djup som den som varit.
Tror inte att jag orkar gå igenom det en gång till.
Så enormt påfrestande.
Har varit så skönt att klättra uppåt och börjat tänka på framtiden igen.
Som t.ex. plugga, träffa en vän som jag vill träffa så fort som möjligt men tack och lov är hon en riktig vän för att hon har sagt att hon kan vänta tills jag känner mig redo. Har på något vis lättare att träffa alla dessa ytliga bekanta som jag har här på orten men med de som betyder mycket är det tyngre. Antagligen för att de verkligen bryr sig om en och då är blir jag extra sårbar om jag släpper dem in på livet. Min största rädsla tror jag. Att bli sviken/sårad. Tack för att du finns. Boken jag fick ligger bredvid sängen och jag bläddrar i den varje kväll för att insupa lite visdom om riktig vänskap. Tänk att en människa som man inte haft livslång vänskap med utan snarare en ganska kort period(än så länge) kan betyda så mycket men det beror väl på att den personen man träffat har ett riktigt hjärta av guld!!

Vi ska snart göra oss i ordning för sängen här.
Orkar inte mer i dag.
Vill inte tänka på morgondagen heller.
Den tar jag när den kommer.

T är ledig i morgon men
jag vet inte om han har några planer för oss eller för sig själv.
Det visar sig väl.