Frökenfräkenshörn

Ja jag lever...men det är knappt.
Betongkepan sitter på plats trots att jag inte druckit en droppe alkohol.
Vad är det för fel med mig?

Hade en skitpissig dag i går.
Verkligen urusel.
Ensam och jävlig.
Ville mest bara gräva ner mig.

I dag är det också en tung dag.
Jag är förvirrad och otroligt rädd.
Vet inte.
Vågar inte fråga.
Vet inte vad jag ska fråga.
Går de ens gå att svara på mina frågor om jag skulle komma på några?

Det är en person som kommit in i mitt liv.
Helt underbar.
Men ack så farlig.
Hjälp mig...
ska jag trotsa faran och satsa eller?

Hatar att vara i ingemansland.
Jag vill veta.
Inte vänta.
Leva.
Lycklig.
Här och nu.

Kikar på film.
Ser hundtricket.
Och jag drömmer om kärleken.
Kom o krama mig.
Jag behöver dig som mest nu.
Snälla kom nu.

Har kärleken kommit till mig?
Eller är det bara teasing?
Jag vill veta.
Avskyr frågor utan svar.
Ge mig ett tecken så att jag vet...
åtminstone lite mer än jag vet i dag.
Vill inte bli utnyttjad.
Är för bra för det.

Jag har en sza sza szo.
Och det gör mig så himlans glad.
Pirrig i magen.
Nöjd.
Nervös.
Förvirrad.
Allt på en och samma gång.
Men det är en skön känsla.
Vill behålla den.

Snälla stanna hos mig sza sza szo.

Jag lyssnar på den här låten om och om igen.
Rösten, musiken, texten...behöver jag säga mer?

Jag har en person som jag skulle vilja ge en stooooor kram.
Efter att jag duschat...;-)
Hehe, nej men helt ärligt så skulle jag vilja att den här personen
fick känna den värme som jag känner för denne.
En person som betyder massor för mig
och som alltid finns där.
Såna människor finns det inte gott om
och just därför så måste man komma i håg
att visa hur mycket de betyder.
Jag har nog varit lite dålig på det de senaste dagarna
 när jag varit sjuk och i mitt lilla svarta hål.
Men i kväll vill jag bara stanna till,
ge kramen och därefter åka hem
och lägga mig i sängen och drömma om kramen.
Känna efter...


Bara vara och leva på den känslan som närhet ger...

Det är humor.
Alltså en del människor är så patetiska
och totalt dumma i huvudet.
Jag har stött på en sådan människa.
Och i dag är den personen inte värd något i mina ögon.
Jag dejtade en kille under en period efter att jag och Thomas brytit.
Han verkade sjukt nice.
Men mer än så vart det inte
efter att min känsla inombords sade mig att något inte stod rätt till.

I dag när jag loggade in på Facebook
så kontaktade en tjej mig som jag bara har stött på nere på Noret,
inne på Siljan och på festligheter.
Vi har väl inte talats vid särskilt mycket utan det har mest varit ett hej...

...hon undrade om vi dejtat samma kille.
Jag har misstänkt det men inte orkat bry mig.
Kanske lite dåligt av mig att inte bry mig mer
men samtidigt så klev jag åt sidan
så fort mina misstankar kom...
vill inte vara nummer två...
utan jag förtjänar att vara nummer ett...
precis som hon gör.
Och visst var det som jag känt på mig.
Vi hade träffat samma kille...
och precis som till mig så hade han lovat henne dyrt och heligt
att han inte träffade någon annan.
Är det inte lustigt?
Att en person som ändå har den åldern han har
samt är uppvuxen i Leksand tror att han kan leva dubbelt...
eller hade han fler?
Inget förvånar mig med den människan.

Jag är glad att den här tjejen kontaktade mig i dag.
Vill ju verkligen inte vara en person som förstör för någon annan
och de började träffas innan vi gjorde det fick jag reda på i dag...
så om det velat sig riktigt illa hade jag kunnat få skit
för något som jag inte visste pågick.
Och vice versa.
Men nu vet vi båda hur det gick till och det känns bra att veta.

Och sedan kommer mina dumma tankar in....
var jag blond och blåögd som gick på hans lögner
eller var han bara enormt skicklig?
Förmodligen det sistnämnda. 
Det var säkerligen inte första eller sista gången
han gjorde så här mot tjejer.

Vi träffades under påsken.
Det var sista helgen vi umgicks
sen kom min magkänsla in och sade mig att något var fel.
Vi var ute på bowlingen i Rättvik bland annat
och han var så himlans pluttinuttig...
hela helgen var han så glad och go
och allt lät så stort
men sen när veckan kom så började det med att han mådde dåligt
och han var trött och slut hela tiden.
Fanns ingen ork eller tid att träffas.
Och det kanske var sant men i så fall var det inte mer än rätt...
karman slår tillbaka;-)

När vi började träffas så hävdade han att han blivit så bränd i tidigare förhållanden.
Riktigt bränd.
Han hade svårt att lita på människor/tjejer pga. det.
Och då ställer jag mig frågan...
är det så att han har svårt att lita på tjejer
för att han vet hur han själv behandlar dem?
Tror han att alla människor lever på samma sätt som han?
I ett ständigt hav av lögner?

Ska man inte behandla andra som man själv vill bli behandlad?

Är så glad att det var jag som bröt upp all kontakt med honom.
Jag har inte plats för en sådan onödig person i mitt liv.
 Och det som känns lite extra gött är att han träffat oss två samtidigt
och nu står han där utan någon...
för hon har också "lämnat" honom och hans lögner...

Skulle någon i min närhet börja dejta denna personen
så skulle jag genast sätta ner foten och sätta stopp för det...
han är inte värd den.

Jag fick låna rubriken av tjejen i fråga
och det är så sant som det står...
tyckte den var klockrent skriven av henne!!!

Tack för att du kontaktade mig i dag...
jag önskar dig all lycka på nya jobbet
och jag hör av mig när jag åker på semestern:-)
Kram

Jag återkommer till detta...

Update: Fick precis reda på att personen i fråga
som jag skrivit om i detta inlägget inte hade mage att stå för sanningen.
Personen i fråga har gått och ljugit folk rätt upp i ansiktet.
Så sjukt lågt.

En av
människans
äldsta behov
är behovet av
att ha någon som
undrar var man är
när man inte kommer
hem på kvällen.

Margaret Meed.

Jag är singel.
Har nog inte riktigt förstått det förräns nu.
Tänk vilken tid det kan ta för polletten att trilla ner.
Fast ingen brådska egentligen.

Nu när jag sa orden för mig själv
så tyckte jag att det kändes väldigt bra.
Orden passar in i mitt liv just nu.
Jag har levt tillsammans med någon vid min sida
mest hela tiden att det känns som att det är tid
att vara lite singel och leva livet nu.
Sommaren 2009 kommer att bli grym.
Jag känner det på mig.

Jag är singel.
Och jag mår bra.

Jag tog ett beslut i går.
Ett hejdå jag var tvungen att ta för min själs skull.
Jag behövde det.
Och även om det är tomt i dag så känner jag mig starkare.
Tog ett beslut som rörde mina känslor.
Ett bra beslut!!

Nu kan jag gå vidare.
Kanske ses vi igen, kanske inte.
Men leendet är farligt och jag kan säkert trillla dit igen.
Dock är min förhoppning att om jag så skulle göra så blir det mer.
Sånt får tiden utvisa.
Jag kommer inte att gå och vänta.
Det som händer...det händer...

Nu ska jag gå vidare med livet och leva det fullt ut.

Jag vet inte vad jag ska tro.
Lita på någon känns väldigt stort.
Kanske alldeles för stort?

Eller?
Kan det bli för stort?

Hur ska man övervinna sin rädsla att lita på en person?
Det är så längesedan jag stått inför denna frågan att jag inte vet...
jag kommer inte i håg hur man kände vad som var rätt och vad som var fel...
men jag försöker lita på magkänslan så gott det går.
Man brukar säga att den leder en åt rätt håll så vi kör på det...

Nu ska jag lägga mig och filosofera vidare denna påskdag.
Och hoppas att livet klarnar lite och att min frågor suddas ut.

Det står nu klart att man inte ska ta initiativet angående killar.
Det är något som jag surt fått lära mig.
De vill jaga.
Det är deras instinkter som sitter kvar sedan gammalt.
Det vet att vi tjejer "kan" men i just detta fallet så vill de vara de drivande.

Så hädanefter varsågoda.
Jag kommer inte att ta första steget utan nu är det upp till Er.
Bevis att ni vill ha mig...
för jag är värd det bästa...
och det bästa har bara ögon för mig!!