Äta eller inte äta?

Goddagens!
I dag är en dag som är lite svajjig.
Jag är inte på topp, absolut inte men jag mår inte katastrofalt heller
dock är det något som ligger och gnager inombords.
Det är ett litet skavsår som känns om jag rör mig i fel riktning.
Och i dag rörde jag mig nog lite fel för just nu smärtar det.

Jag blev glad för en sak
som jag sedan insåg att jag inte kommer kunna genomföra
på grund av min katastrofala ekonomi.
Och det är övergående(alltså ekonomin),
jag vet det
men det har varit under så enormt lång tid nu att jag tröttnat. 
Kan liksom inte ha det så här. 

Varför känner jag denna känslan?
Jo allt började när jag tog beslutet att bli sambo.
(Tro nu inte att jag inte vill bo med min älskade men allt började då).
Jag fick en aningens bättre ekonomi men det visade sig försvinna ganska omgående då det visar sig att när man är sambo så måste man äta. Och det är där jag sparat in pengar tidigare. Jag har för att spara pengar låtit bli att äta men det går inte längre för då blir mannen hungrig. Inte bra.
Så nu när vi äter hemma så försvinner mina kronor som jag tidigare lagt på att göra saker som får mig att må bra, till exempel att fika med vännerna, se en bio och annat smått och gott.
Mina vänner är det vackraste i mitt liv och jag skulle inte vilja leva utan dem och vill ju visa det!!! Men nio av tio gånger så måste jag tacka nej när det händer saker som de ska ut på. Hur ser det ut egentligen. Självklart tror jag att de förstår innerst inne men det jag menar är att det är lika tråkigt för dem som för mig när jag konstant säger nej.

Visst jag är fullt medveten om att man måste äta
men jag är en sådan person som vill vara aktiv och göra saker
vilket har begränsats nu.
Många kanske skriker rakt ut nu när jag skriver att jag inte äter
men det var en prioritet som jag personligen har.
Jag klarar mig utan mat om jag får göra roliga saker med mina nära och kära.
Kan inte riktigt förklara det men jag fungerar bättre utan mat.
Dock gör inte min kropp det och nu står jag här.

Jag blir mer och mer deppad, tappat lust och inspiration
men framförallt tappat min positivitet.
Det är något som jag saknar och vill ha tillbaka
men gropen blir bara mer och mer djup
och snart räcker inte stegen ända upp till kanten.

Kanske blir det bättre om jag finner ett jobb men tills dess då?
Och om inte det är lösningen då?

Frågan är nu bara hur och var jag ska finna min positiva sida igen?
Någon som har bra tips att dela med sig av?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0