varken eller ELLER antingen eller?
I dag är det tisdag.
Jag borde vara fylld med energi
men den är faktiskt som bortblåst.
I huvudet finns det energi som spritter och vill ut
men samtidigt så finns det en tung känsla
som jag inte lyckats mota bort ännu.
Jag känner mig lite vilsen
och har ett inre som velar och motarbetar.
Lite varken eller.
Jag håller inte på att drukna men jag flyger inte heller
och jag tror att jag föredrar antingen eller.
Vill inte ha mellanmjölk
för då kommer inte jag som person fram ordentligt.
För som person så är jag sprudlande glad, ser möjligheter,
gillar utmaningar, älskar att sprida energi och umgås med godingar,
hitta på bus, vara spontan och jag älskar förändringar.
Men sådan är jag inte just nu och det skrämmer mig.
Jag känner inte igen mig själv längre.
Vart någonstans på vägen förlorade jag mig själv
och framförallt hur ska jag hitta tillbaka till mig själv?
I dag samarbetera inte kropp och knopp
och därför har det blivit lite pannkaka av den här dagen.
Skulle vilja be mina känslor och min hjärna
att dra dit pepparn växer i bland men vågar inte riktigt.
Klarar jag mig verkligen på egna ben utan ALLA kaosartade känslor?
Jag vet vad jag vill och jag måste bara få mina känslor
att sammarbeta så att jag kan ta mig dit.
För känslan jag har nu är obekväm.
Jag är obekväm.
Och det skaver.
Jag borde vara fylld med energi
men den är faktiskt som bortblåst.
I huvudet finns det energi som spritter och vill ut
men samtidigt så finns det en tung känsla
som jag inte lyckats mota bort ännu.
Jag känner mig lite vilsen
och har ett inre som velar och motarbetar.
Lite varken eller.
Jag håller inte på att drukna men jag flyger inte heller
och jag tror att jag föredrar antingen eller.
Vill inte ha mellanmjölk
för då kommer inte jag som person fram ordentligt.
För som person så är jag sprudlande glad, ser möjligheter,
gillar utmaningar, älskar att sprida energi och umgås med godingar,
hitta på bus, vara spontan och jag älskar förändringar.
Men sådan är jag inte just nu och det skrämmer mig.
Jag känner inte igen mig själv längre.
Vart någonstans på vägen förlorade jag mig själv
och framförallt hur ska jag hitta tillbaka till mig själv?
I dag samarbetera inte kropp och knopp
och därför har det blivit lite pannkaka av den här dagen.
Skulle vilja be mina känslor och min hjärna
att dra dit pepparn växer i bland men vågar inte riktigt.
Klarar jag mig verkligen på egna ben utan ALLA kaosartade känslor?
Jag vet vad jag vill och jag måste bara få mina känslor
att sammarbeta så att jag kan ta mig dit.
För känslan jag har nu är obekväm.
Jag är obekväm.
Och det skaver.
Kommentarer
Trackback
