Frökenfräkenshörn

Sorgen river inombords.
Jag gråter inte.
Men det smärtar.
Det är en stor tung sten som slagit sig till ro i mitt bröst.
Jag vill inte ha den där.
Jag har inte den styrkan att orka bära den.

Ilskan sliter.
Sliter och drar i mig.
Jag vill skrika.
Jag vill slå.
Men förmår inte.

Träffas för att prata?
Vad ska jag säga.
Att jag inte förstår...
Jag bad dig skriva...
förklara...
men inte ens det kan du göra för mig efter så lång tid tillsammans??

Ska jag kasta din jävla hånleende tandborste på dig?
Vad vill du?
Såra mig ännu mer?
Du säger att jag känner dig...
men det känns inte som det.
Jag vet inte längre vem du är.
Du vet inte ens vem du är.
Och jag vet inte vem jag är.
Två vilsna själar i en stor värld.

Jag ber dig...
Jag vill ha tillbaka nyckeln till mitt hjärta.
Du är inte längre berättigad att ta del av det.
Och aldrig mer ska någon få ta del av det.