Frökenfräkenshörn

Nu har vi varit ute på promenad.
Jag, T och Grynet.
Skruttan var överlycklig.
Precis som det var förut men ändå inte.

Först kändes allt bra och jag kunde prata men sen...
Det gör så ont att höra ett annat tjejnamn nämnas.
Även om det bara är en vän så gör det ont att höra honom nämna det.
En dag kommer det att komma.
De orden man inte vill ska komma.
Aldrig.
Kommer det alltid att göra ont?
Och egentligen hur kan det göra ont när jag inte fäller några tårar?
Jag förstår inte hur det fungerar men det kanske inte är tänkt heller.

Nu ska jag göra mina sabla köttbullar och sedan duscha.
Kanske tankarna lugnar sig lite.
Man kan ju alltid hoppas.
För så här vill jag inte ha det...tänka på honom med någon annan.
Nej, usch och fy.