Frökenfräkenshörn

Jag känner mig som en dålig människa.

Har varit hemma hos en underbar människa.
Hon finns hos mig när jag har det tufft.
Men vart fanns jag då hon hade det kämpigt för ett antal månader sedan?
Jo, jag jobbade.
Inte fanns jag där.
Känner mig som den stora skit jag är.

Hon har ingen som helst anledning att finnas där för mig.
Hon är inte skyldig mig något då jag inte hade tid förut.

Usch jag tycker detta känns hemskt.
Satt och tänkte tillbaka på förra nyåret då det var första gången jag träffade henne.
Då skulle vi flytta upp hit och jag hoppades att hon skulle bli en av mina nya kära vänner.
Men då jag varit så rädd att släppa in nya människor har det liksom inte blivit att vi umgåtts supermycket men ändå haft kontakt. Jag har varit så osäker och inte vetat vilka som tycker om mig och inte. Det vet jag inte än i dag men jag hoppas hon är en av dem som tycker om mig för annars skulle hon väl inte bry sig om mig??
I allafall är jag enormt tacksam att hon finns i mitt liv för jag ser en sann vän i henne. Och jag hoppas att vi kommer hålla ihop nu. Vill ha en vän att finnas för...och som jag vet finns för mig...tror det hamnar högst upp på min önskelista.

Åhh vad jag vill att det ska vara som då.
När jag kände ett så stort hopp inför framtiden.
Vill känna samma sak igen.
Snygg, sexig och singel(fast då var jag sambo)...
med vänner som älskar mig...
då är livet tillbaka där jag vill vara;-)

Men nu blev det rörigt och jag ska komma till saken.
Jag vet att jag svek dig när jag inte fanns där för dig...
jag ångrar mig djupt och ska aldrig mer låta ett jobb gå före mina vänner.
Jag hoppas du kan förlåta mig...
Förlåt sötaste...