Hos mamma ...

Hos mamma igen.
Men bara över natten.
Alice ska skos i morgon men sen blir det Leksand igen.
Dock är det inget jag hurrar över.
Nu när jag åkt därifrån vill jag inte tillbaka.
Det gör för ont i hjärtat.

Vet inte vad som är rätt eller fel.
Så förvirrad.
Och ensam.
Har aldrig känt mig så ensam som nu.
Tack och lov för mamma, Åsa och Emma!
Ni är underbara!!

Nu ska jag krypa ner under en filt.
Mår inte helt bra.
Kanske hjärtesorgen som spökar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0