Härliga söndag.

I dag är det söndag igen.
Veckorna bara rusar i väg och jag vet inte om jag hinner med.

Sovit sådär i natt faktiskt vilket var synd.
Hade varit enormt skönt att vakna pigg och utvilad.
Däremot vaknade jag med en bubblande vrede inombords.
Jag är så jäklans arg och irriterad på T så jag vet inte vad jag ska göra.
Klarade inte ens av att prata med honom på MSN.

Jag är förbannad för att han inte har kunnat tona ner sin egen vilja under fem års tid utan det känns som att det mest är jag som skulle kuva mig. Han har gjort det som fallit honom in men jag har lydigt vänatat där hemma så att han inte skulle bli besviken eller irriterad om jag inte var på plats när han kom hem
och hade någon plan som jag inte visste om, t.ex. en go middag.
Var vi aldrig rätt för varandra?
Har vi slösat bort nästan fem år av vårat liv tillsammans till ingen nytta?
Jag vill inte tro att det ska vara så illa...
 Kommer jag vara arg på honom länge?

Tror ilskan kommer i från att jag känner att jag under så lång tid trott att det varit mitt fel alltihopa.
Men så börjar på poletten trilla ner och jag börjar förstå att det kanske är så att han har en stor del i det hela men var för feg för att stå för det då? Arrrgghhh, blir tokig på ilskan och alla frågor.
Vill bara må bra och om inte han kan få mig att må bra då är han väl inget att ha?
Saknar inte pressen jag kände varje dag på att bli frisk. Jag visste ju innerst inne att han varje dag hoppades att jag skulle vara frisk. Att han helst såg att jag vart frisk i förrgår. Vet inte om han känner likadant men jag vet att han ville ha ett slutdatum och det finns inte på detta tillståndet. Pressen att jag måste göra något, som att diska eller dammsuga fast att kroppen skrek neeeeej. Energin fanns inte och i dag är den också som bortblåst.

Men nu ska jag väcka gumman som sover och gå ut i den friska luften för att försöka räkna till tio och bli lite lugnare. Hoppas det fungerar för jag hade tänkt mig en underbar dag med lugn och ro.
Måste ta det lugnt för i morgon är det måndag vilket innefattar jobb i två timmar och därefter samtal i en timme. Ett samtal som kommer handla mycket om mat och tjocktankar. Innan 2009 är slut vill jag kunna se mig i spegeln och tycka om det som visar sig. Jag vill kunna sed en riktiga storleken på mig själv och inte någon satans heffaklump.
Hoppas den önskan slår in.

Nu ska jag sluta tragga, ha en lovely söndag allihopa!!
Puss & Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0