Frökenfräkenshörn

Jahapp.
Vad ska jag säga...
Jo...jag har haft besök i dag av mitt hjärta.
Anna kom förbi mitt på dagen och vi mös i soffan men en kopp te.
Skönt att träffa henne då hon alltid gör mig glad.

Var ute och körde gamlen själv i morse
då Peo åkte och hämtade spån i Insjön.
Vi arbetade på uppför berget och han kändes riktigt stark
och inte alls knackig som tidigare.
Skönt och jag hoppas att det håller i sig nu.
Blev en toksnabb fika då mannen skulle i väg
för lass två till klockan elva men han är alltid lika gullig
och proppsar på att jag ska ha fika
trots att han har bråttom.
Och alltid en gentleman...
kanske finns det en gentleman för mig där ute?

Tog en långpromenad med Grynet i skogen därute
och jag tror det var skönt för gumman att få känna nya dofter i snoken.
Hon såg då otroligt lycklig ut
och det gör mig varm inombords.
När vi kom hem så var det friseringsdags.
Kamning och kloklipping samt ansning av pälsen runt och under tassarna...
så nu ser hon mer ut som en cairn igen:-)

Min känsla inombords i dag då?
Förjäklig...
Känner mig som ett fetto och skulle vilja få bort
den äckliga känslan som förföljer mig.
Det finns inte en människa i världen
som skulle vilja ta i mig som jag ser ut
och känner mig nu.
Varför måste man vara smal?
Varför kan det inte vara finare att vara tjock som mig?
Tänk va lycklig jag skulle vara...
tjock och lycklig...
nu är jag tjock och olycklig.
Vilken miserabel kombination.

Hur kan min hjärna vara så tvättad
att jag inte ser det som mina vänner och T påstår sig se?
Hur kan min spegelbild vara så skev jämfört med deras?
Jag skulle vilja ha svar på dessa frågor som jag bär inombords.
Men det sitter förmodligen bara i min hjärna.
För mina vänner litar jag på
men om jag känner mig så ful och stor
så kommer aldrig någon att vilja ta kontakt med mig.
På det sättet saknar jag T fruktansvärt mycket
för han fick mig att må bra och vara stolt över mig själv
och min kropp.
Han älskade den...
kommer det någonsin att ske igen...
att någon älskar den så som han gjorde?

Det är bara att konstatera jag är en heffaklump.
Punkt slut.