memorylost

Efter all stress i går så sade min kropp i från.
Jag fick en black out och kommer inte i håg större delar av gårdagen.
Nu när jag vet att det är kroppens sätt att säga i från
så betyder det att jag måste ta det lugnt nu och varva ner.
Jag har märkt de senaste dagarna att minnet blivit sämre och sämre
men jag har skyllt på trötthet.
Nu vet jag att det bara var en ursäkt för mig
i stället för att öppna ögonen
och inse att det var dags att växla ner.
Om någon undrar så kommer jag dra mig undan nu.
Jag mår verkligen dåligt och har inte sovit många minuter i natt.
Onödigt kan tyckas då jag grubblat på
vad som hände i går
men man kan likväl inte sluta försöka lösa mysteriet.
Självklart kan man få allt ifyllt av sina vänner
men det är inte det som är saken.
Det är allvarligt när kroppen tar till sådana metoder
för att få en att vakna till och inse något.
Just nu vill jag bara lägga mig ner och gråta.
Kanske sova någon timme.
Men det går inte.
Och det hjälper inte.
Jag ska bege mig till arbetet nu och släppa ut mina fyrbenta vänner som lyssnar på mig.
Som buffar in sin mule vid halsen och låter sin överläpp spela mot nyckelbenet. Som finns där för mig och inte säger att jag gör eller känner fel. jag vet ju att människor vill väl men ibland måste jag få höra att det är ok att vara ledsen och framförallt besviken. För utan förståelse finner jag ingen ork till att kämpa. Ni vill väl men jag blir väldigt rädd när jag får en sådan här minnesförlust.
Just nu jagar rädslan mig i hälarna.
Nej jag söker skydd i stallet nu
för att förhoppningsvis lyckas sova någon timme
när jag kommer hem.
Kram på Er

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0