Frökenfräkenshörn

Jag har jag arbetat i denna kylan som är.
Egentligen vore det inte så kallt om det inte blåste isvindar.
Men allt går om man vill och jag har nu klarat av veckans sista arbetspass.
Dock har jag en hel hög med andra saker som måste ordnas så lugnt kan jag inte påstå att det är.

Men mitt i kylan så var det på något konstigt sätt skönt att vara ute...det var väl fingrar och tår som tog mest stryk som alltid. Dock börjar jag få tillbaka känseln nu och det är en sådan där stickande skön värme som sprider sig runt i kroppen... Hästarna har fått sin motion och 3-åringen som ska starta i morgon fick en lugnare vända så nu hoppas vi att han kan hålla styr på alla ben i morgon. Mycket myror som rör sig i den där killen och i bland kan han inte hantera det...men jag håller mina tummar så hårt jag kan för jag vet vilken pärla han är och vilken kapacitet han har!!!!
Start i första loppet efter v75 i morgon...spännande!!

Nu var det kanske inte därför som jag i första hand ville skriva av mig här på lunchen...
Utan jag måste få avreagera mig lite...jag hjälper väldigt ofta till  i den mån jag kan.
Men om jag hjälper till så måste jag även få ha en åsikt i det som jag hjälper till med.
Om saker kan förbättras, förenklas osv.
Får jag då höra att min åsikt inte är lika mycket värd för att jag inte gör det eller det...då känner jag bara att "skit ner dig/er".
Precis detta har hänt efter att jag ifrågasatt en sak och nu känner jag att om det är så det ska låta då kan ni sköta er själva och förhoppningsvis så klarar ni av det. Jag är inte den som pjoskar med saker och jag har ingen lust eller ork att larva runt. Ger jag mig in i något så gör jag det helhjärtat.
Så om det inte attityder ändras så kommer jag efter helgen förmodligen ha en del tid över.

Inget mer med det.
Nu kan jag andas igen.