Frökenfräkenshörn

Måste unna sig själv lite här i livet också.

Kommer att berätta mer om min helg i morgon

men först så måste jag få skriva.

Att bara för att jag har sambo så betyder det inte att jag inte vill hitta på saker och umgås med andra människor. För det vill jag. Men som det är i mitt liv just nu så finns det minimalt med ork och jag kan inte bara ge av mig själv till alla andra hela tiden. Det fungerar inte. För det som händer är att jag säckar ihop, blir tyst och sambon får städa upp skärvorna och peppa mig så att jag lyckas rycka upp mig. Utan honom så jag inte tagit mig ur sängen.

Snälla försök och förstå att jag inte orkar mer just nu.

Det kommer bättre tider men tills dess så kanske ni kan tanka energi från någon annan och bara umgås med mig för att ni vill det. För som det är nu så känner jag mig ganska "left behind" och bortglömd. Och jag tänker inte säga att det är mitt fel för det är det inte.

Jag har inte stött bort er.

Jag har bara lyssnat till min kropp för en gångs skull och tackat nej till saker som jag egentligen vill göra men inte orkat. Det är inte fel, enbart mänskligt.

Men från en människa som alltid säger ja till allt kan jag förstå att det känns konstigt när man helt plötsligt börjar tacka nej. Snälla. Tänk efter två gånger och finns där för mig precis som jag funnits för er. Respektera mig och visa att ni är mina vänner. För jag behöver er precis som ni en gång behövde mig.

Vänskap.