Frökenfräkenshörn

Jag har varit på terapi i dag.
Han inte med någon fika då det blev på tok för tight
mellan arbete och den avtalade tiden jag hade med Peter.
Otroligt tråkigt men mitt tillfrisknande går faktiskt i första hand.

Har betalat av min "skuld"
eller vad man ska kalla det hos psykiatrin.
Den var inte så stor men de senaste gångerna
har jag varit så stressad att jag inte hunnit plocka ut pengar.
Skönt att kunna släppa det.
Hatar skulder även om människor oftast säger att det är lugnt.
Men det är inte lugnt för mig.

I dag pratade vi om att acceptera läget som det är.
Vilket jag har svårt för.
Jag har ju fortfarande inte accepterat att jag är sjuk
utan jag rusar vidare varje dag och tror att jag blir friskare.
Men riktigt så fungerar det inte riktigt.
Eller det hade kunnat göra så
om jag hade haft ett grundmönster i mitt liv
med lite rutiner fungerade.
Sådana rutiner som att sova ordentligt,
äta och att samtidigt orka ta hand om mitt liv.
Men det har jag inte.
Jag har aldrig tagit hand om mig själv.
Jag bodde hos mamma och hon tog hand om mig.
När jag sedan flyttade så var jag själv i Åre
och skulle ta hand om mig själv på bästa sätt med ätstörnignar.
Inte det bästa scenariot.
Om jag hade varit frisk när jag for
så skulle det gått mycket bättre
och jag hade inte sprungit i från mig själv.
Men situationen var inte sådan.
Jag hade ingen stabil egen grund att stå på
vilket gjorde att jag körde mitt race
och har så gjort sedan jag flyttade hemifrån.

I dag kom både jag och min terapeut
fram till att jag hela tiden rusat framåt.
Och det måste jag sluta med.
Det är positivt at vilja bli frisk och ha ett engagemang och viljan.
Men innan det kommer att komma helt tills in rätt så går det inge vidare.
Han kommer inte åt mig.

Så nästa behandling ska vi börja bearbeta mitt grunmönster.
Vi har nu kontakt med en dietist, ätstörningskliniken och en läkare.
De ska följa mig och hjälpa mig tillrätta
med sådana saker som för andra är självklara.
Och som så småningom kommer att bli självklart för mig med.
Jag ska göra det.
Jag ska bli frisk!!!

Och med att bli frisk så innebär det även
att jag inte längre får säga dessa påståenden
om de inte skulle vara 100% sanna:

-Jo, det är bara bra med mig.
-Jag klarar mig alltid.
-Det blir nog bra
-Ingen fara, det fixar jag.

Det är slut med teatern nu.
Och jag hoppas mina vänner orkar med att jag kommer göra felsägningar och att jag kanske inte kommer ha lika mycket solskensfasad uppe längre. Men om jag någonsin ska komma vidare så måste jag börja i någon ände. Alla är så vana att jag liksom är på ett visst sätt att jag inte vill att de ska tro att jag är negativ. För det handlar inte om negativitet...det handlar om en tillfällig svacka som jag nu på allvar ska ta mig ur.
Jag är fortfarande samma Ulrika
men med en del nya erfarenher och insikter
men jag har kvar samma stora hjärta
och delar mer än gärna med mig av min kärlek!!

"Livet är till för att levas.
Man lär sig av sina misstag.
Life is an rollercoaster!!!
Fånga dagen!!!"