Frökenfräkenshörn

Borta.
Mitt magont är borta.
Tack och lov.
Men jag är som en uppblåst ballong.
Ser ut som att jag är gravid men det finns inte en chans.
Får ha löst sittande byxor i dag och en stor tröja så det inte syns.

Grynet sover som en stock.
Snart orkar jag dock inte vänta på henne.
Får väl dra ut henne i snön så vi kan ta våran långpromenad.
Dock har jag sådana här underbara I-landsproblem.
Vart ska vi gå?
De är ju förbaskat löjligt att inte kunnat bestämma sig men men...
vi får helt enkelt gå dit näsan pekar;-)

Sitter med T på msn nu och det känns bra.
Vi kan skämta och prata om allt möjligt.
Som det ska vara.
Känner mig inte alls lika ledsen längre.
Men inombords är jag nog det.
Blev lite ledsen när han pratade om en stor fest
som kommer att gå av stapeln här längre fram...
och jag insåg att jag kanske inte kommer att få delta.
Det är ju trots allt han och hans vänner.
Skulle vara roligt men
jag förstår om jag inte längre är en del av hans liv på det sättet.
Men jag vill ju  vara det, fast enbart som en kompis.
För jag är en jävligt bra kompis.

Nej n u ska jag sluta grubbla.
Tiden får helt enkelt utvisa.
Men jag kan ju alltid hoppas.

Och med tanke på att hoppas.
Jag måste leva på hoppet för jag hoppas på allt.
Men jag forsätter med det.
Jag hoppas!!