Frökenfräkenshörn

Nu har jag äntligen lyckats komma in i min blogg...
har varit strul så jag har inte haft möjlighet att göra inlägg.

i dag har jag och Lisa varit ute i Alvik.
Promenerat med hundarna.
Grynet, Pricken, Tobias, Paula, Petra och Lillebror.
Helt underbart skönt...och sjukt jobbigt.

När vi kom hem så fastnade vi framför filmen Ps, I love you.
Jag älskar den.
Enda nackdelen är att den är så vacker att jag nu är alldeles tung i bröstet.
Vill bara lägga mig i sängen och gråta.

Kan man vara så ensam och ändå så omgiven av människor.
Människor som är vackra och har stora fina hjärtan?

Frågade T i går om han någonsin känner sig ensam och det gjorde han.
Men han påpekade även
att jag inte haft så här mycket socialt liv på fyra och ett halvt år.
Och jag vet att det är sant.
Men hur kan jag vara så ensam?
Jag vill inte vara ensam längre.

i morgon bitti åker Lisa hem och jag vill inte det heller.
Hon är så underbart go och jag älskar henne.
Tänk om vi kunde bo lite närmre varandra.
Kommer sakna hennes glädje och närhet till skratt.
Hennes förståelse och kloka ord.
De söta kommentarerna och en värmande hand när jag är ledsen...

Det händer så mycket att jag inte hinner med längre i livet.
Det går upp och ner.
Jag är förvirrad.
Har vänner men
vet inte hur jag ska bete mig då jag aldrig haft riktiga tjejkompisar.
Nej nu skiter jagi detta.
Sängen nästa...