1,2,3,4,5,6,7,8,9,10

Jag har varit ut och andats.
Jag har räknat till tio.

Om det fungerade....
jag vet inte riktigt.
Är fortfarande sjukt irriterad, frustrerad, besviken, ilsken, arg...
jag allt man kan vara på en och samma gång.
Finns ingen glädje över denna dagen och helst skulle jag bara vilja skrika.
Högt och länge.
En riktig utskällning.

Nu ska jag krypa ner i soffan och mysa och tröstäta muffins till frukost.

Tror att mycket av min ilska ligger i att T krossat min dröm
 om den eviga kärleken.
Missförstå mig nu inte och tro att jag
skulle viljat att vi fortfarande skulle leva tillsammans olyckliga
men drömmen har ryckt ur mina händer.
Mitt hjärta har låst sig och jag vet inte var nyckeln är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0