Pratat.

Klockan nio i dag var jag hos Göran och pratade.
Vi gick igenom den Ulrika som fanns innan 1999.
Det var tufft för jag har trängt undan min barndom av någon anledning.
Alltså jag minns det klart men det ligger långt bak i arkiven.

Vi pratade om allt från stallet till min familj och skolan.
I dag gjorde det inte lika ont att prata.
Ganska smärtfritt.
Vet att det kommer att komma tyngre dagar
men jag tar vara på denna dagen och ska försöka vila nu.
Blir så otroligt trött efter pratstunden.

Men jag insåg en sak i dag.
Jag har svårt, otroligt svårt att prata om mina innersta känslor.
Det finns ingen som vet hur jag egentligen mår eller känner.
Det beror på att jag vill skona alla från sanningen.
Detta kommer från mitt gamla jag där "allt alltid var bra" eller "det är lungt, det fixar jag".
Då är man inte öppen om sina känslor.

Den enda som vet hur jag mår något sånär är Göran.
Och det är en bit på vägen att en person här i världen ser den riktiga Ulrika.
Den Ulrika som gömt sig bakom så mycket för att överleva.
För det är konstaterat att jag är en överlevare.

Men nu jobbar vi vidare med det förflutna och
så småningom ska vi skapa en balans i mitt liv så att det inte blir understimulans som det är nu
 men det ska inre heller vara överstimulans
som det var innan min sjukskrivning.
Båda är ett problem.
Och jag måste passa mig för att inte göra för mycket på mina upp dagar
för det resulterar oftast i att jag får en ner dag
nästkommande dag på grund av sårbarheten i mig och min kropp.

Balans. Ett mål som vi ska nå så småningom.

Angående mitt illamående så blev Göran lite bekymrad
men vi ska träffas på måndag igen sen
kanske det blir ett besök med specialistläkaren igen.

Men kom i håg att försök ha en balans i livet.
Och ta små micropauser så att kroppen får en chans
 att göra sig av med onödiga spänningar.

Kommentarer
Postat av: Anna

Ja du är en överlevare!!! och du kommer att klara detta med, det är jag säker på.. det tar säkert sin tid men fixar det det gör du!! känner igen det där med "att det det är lugnt det fixar jag" Eller "jo, jag mår bra" när nån frågar, det är lixom enklare då för stunden å säga så... å speciellt när det gäller jobb.. man säger ja till allt, sen kommer bakslaget när man inte pallar med.. det senaste året har jag ringt å sjukanmält mig flera ggr efter å tagit åt mig extra. taskigt? jo kanske det... men man måste lära sig å säga ifrån när det blir fööör mkt! så själv har jag bestämmt mig för att för första gången på jag vet inte hur länge, ska jag inte ta åt mig nå julbord på herrgården.. det är så mkt ändå i december...

2008-11-13 @ 15:40:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0