Avklarat.

T följde med i dag.
Kändes väldigt skönt men jag var nervös som en tok.
Dock inget jag visade utåt men inombords...usch...

Min största rädsla var att han skulle få se mig riktigt sårbar.
Hur jag blottar min själ när jag besöker Göran.
T är den som står mig närmast men ändå är han så långt borta.
Han vill och han försöker men jag har varit tyst som en mus.
Men nu ska jag försöka ändra på det och så får jag hoppas att han tycker om den nya Ulrika som lever lagomt.
Inte den gamla som gör allt och ger järnet trots att jag är slut, trött, uppgiven, ledsen, matt....

Vi pratade om vad jag och T ska göra för att få mig att sluta vara tyst.

Alla människor har olika typer av inlärda beteenden på alla sätt och vis.
De kan ha olika stor inverkan på livet.
Jag har ett inlärt beteende som gör väldigt stor inverkan på ett negativt sätt i mitt liv.
Det handlar om att jag blir tyst för att skydda mig själv.
SÅ att ingen ska göra mig illa för vad jag säger.

Jag har lärt mig att om jag talar så blir jag straffad för det via psykisk och fysisk misshandel.
Det har jag sedan anammat resten av mitt liv.
Därför förstår jag nu hur lite jag och T pratar med varandra om allvarsamma saker.
Vardagliga samtal flyter på hur lätt som helst...vänskapliga saker...hmmm, ja i bland så fungerar det men jag tror att vi skulle behöva ägna varandra mer uppmärksamhet och göra de där små sakerna som förgyller vardagen.
Men vårat "problem i problemet" är att vi inte pratar om allvarsamma saker.
Anledningen till att vi inte gör det är av omtänksamhet för varandra.
Ingen av oss vill vara en börda och tynga den andre med tankar, funderingar, bekymmer osv.

Nu har vi fått en övning som vi ska utöva få se hur vi lyckas.
Jag tycker att det känns som att vi behövde höra
att det var ingen av oss fel att det blivit så här men
 att vi nu måste vårda varandra inför en ny framtid.
Jag älskar T och han är så fantastisk men vi har saker vi måste jobba med/på.
Och nu känner jag mig lite mer hoppfull då jag verkligen vågade säga vad jag ville
 inne i det rummet trots att T var med.
I vanliga fall hade jag slutit mig som en mussla men nu vågade jag.
OCh jag är fantastiskt stolt över det.

Så nu ska vi börja prata på riktigt.
Och lyssna på varandra.





Det lila fältet ovan symboliserar mitt och T´s liv tillsammans.
Det vita fältet med respektives namn respekterar våra egna liv.
För att leva tillsammans måste man respektera varandras privata liv
men samtidigt lära sig  att leva tillsammans vilket inte alltid är helt enkelt.


Om det finns svartsjuka i ett förhållande kan det bli så att man lever på varandra hela tiden och glömmer bort att man har ett eget liv. Inte bra och tack och lov är vi befriande från sådant. Men många lever i en sådan bubbla och glömmer bort att lyssna, prata, visa respekt och leva lite för sig själv också. Risken blir att det spårar ur med tiden och kan bli fysiskt vid argumentaioner.

Det finns även en tredje typ av förhållande som kan uppstå bl.a. när två väldigt starka personligheter träffas. Där kan det snarare bli att man inte lyssnar på varandra och bara kör sitt eget race. Glömmer bort att man är två. Och i detta fall glider man oftast i från varandra då man inte tar sig tid för sin partner. Denna grupp har jag själv ingen erfarenhet i från men kan nog inte vara helt lätt att lära sig att bli en bra lyssnare...

Det viktigaste är att man inte har någon teve, radio, dator eller annat störande i bakgrunden när det är dags för allvarsamma pratstunder. Ingen alkohol i bilden. Helst en tidpunkt på dagen då båda känner sig hyfsat pigga och vakna, dvs inte klockan sex på morgonen om din partner är morgontrött eller för sent på kvällen när det är dags att krypa i säng.
Avtala gärna en tid då ni känner att nu kan vi sätta oss ner och ta oss tid för varandra.
Lyssna på din partner, vänta och reflektera, prataom dina känslor...reflektera och disskutera i lugn och ro.

Ta er tid för varandra.
Vårda varandra och kärleken!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0