Frökenfräkenshörn

Sitter i soffan med myskläderna på.
Nyduschad och med en inpackning i håret
som jag tänkt ska få verka ett litet tag till.
Verkligen låta den vårda så mycket som möjligt,
kanske kan till och med mitt bångstyriga hår
se fräscht ut när jag vaknar i morgon?!

Har gått en promenad runt Limsjön med Michaela och Malin.
Supertrevligt och skönt
även fast himlen valde att öppna sig och ge oss en ordentlig dusch.
Regn gör mig inte så mycket när jag har ordentligt med kläder
men i dag saknade jag faktiskt vantar
då jag hela tiden håller i kopplen vilket gör att det blev lite kallt.
Men men...jag dog ju inte av det
utan sitter nu och knappar på datorn så ingen skada skedd;-)

Kom och tänka på en sak medans vi knatade på i regnet.
Det var prat om allt mellan himmel och jord
vilket är sådant som uppskattas av mig.
Jag gillar prat och umgänge men insåg återigen
att jag fortfarande inte gillar att prata om mig själv.
Det känns bara fel och varför skulle någon intressera sig för mig?
Jag blir obekväm när frågorna ställs
och vet inte riktigt om jag vill svara.
Absolut inget som har att göra med att jag inte vill berätta
eller dela med mig av mitt liv
men jag anser att jag inte är lika viktig
och vad som hände roch sker med mig
är det ingen som vill veta.

Visst frågar folk för att de vill veta
men jag kan liksom inte se varför
de skulle vilja veta något om mig.

Jobbigt att inse att det inte blivit bättre,
att jag fortfarande känner mig larvig och oviktig inför människor,
såväl vänner, arbetskollegor som ytligt bekanta.

Vet att min självkänsla måste stärkas
men jag måste nog också finna en trygghet i min vänskapskrets
som dessvärre under året som gått varit lite ostabil och osäker.
Jag vet inte riktigt vilka vänner som vill vara mina vänner
och i vilken skala.
Har ju varit lite frånvarande på grund av sjukdom
men när jag nu börjar repa mig
kommer också orken att umgås igen
men vilka finns kvar?