Frökenfräkenshörn

Sitter hemma ensam.

Teven håller mig sällskap och jag ska nog snart ge upp denna dagen.

Det händer inte mer så vitt jag vet och jag har inte ork så det räcker.

Men borde äta något...det senaste som intogs var ju en chokladboll....

Åhhh, så trött på äta, sova, jobba, äta, sova, jobba and so on...

Känns som ett hamsterhjul som snurrar och det lite för fort...

jag hinner inte med,

vill liksom hinna njuta mer av livet.

För jag är ju lycklig trots en del motgångar.

Undrar då varför det kan bli så att man är lycklig och tacksam

samtidigt som det känns som att man är alldeles ensam

och inte har någon glädje i sitt liv?

Superskumt.

Fick höra i dag att jag inte är ensam om att känna de känslorna.

Utan en person som jag verkligen inte trodde kände så gör de.

Det chockade mig samtidigt som jag blev ledsen för dennes skull.

För det är en otrolig påfrestning att känna som man gör.

Jag hoppas att det lättar för denne personen

och om jag kan så ska jag försöka lätta på dennes börda.

Förhoppningsvis så släpper det för mig med så småningom.

Är inte hoppet det sista som överger en?

Men lär inte komma på varför heller så jag säger tack och godnatt.

Har åtminstone haft en riktigt trevlig

eftermiddag tillsammans med Camilla i Mora.

Hoppas, hoppas, hoppas hon kommer och umgås med oss i morgon kväll.

Hade varit så sköjj!!!

Men det visar sig i morgon...

Ha en trevlig fredag allihopa.

Krams