Up´s and downs...
Himmel vad dagarna kan gå upp och ner.
I går var det en bra dag men i dag är det raka motsatsen.
Men har trots en jobbig magkänsla och en orolig själ kämpat på under dagen.
Fixat på balkongen, bakat, tvättat och diskat...
Dock har jag missat att man ska äta
så nu blir det att försöka klura ut något gott.
Men först tvättstugan igen...bara torkningen kvar nu.
Inombords har jag en orolig själ.
En känsla av otillräcklighet att jag inte lever för mig själv utan att mitt liv levs för andra. För annars har det ingen mening. Och hela tiden kämpar jag med min duktighet. Till vilken nytta kan tyckas? Ja det är ju de jag inte riktigt vet. När jag känner mig duktig i mina och andras ögon så mår jag bra och känner mig värd att leva. nOch det är väl inte riktigt så det ska vara.
Har hamnat vid ett vägskäl där jag bara vill lämna allt bakom mig och fly.
Men det gör verkligen ingen glad och jag vet åtminstone några i min närhet som skulle sörja om jag försvann spårlöst. Och jag vill ju bara fly för att slippa känna efter inombords vad som egentligen händer. Vill inte möta sanningen och verkligheten. Fegt? Klart det är, otroligt fegt och jag avskyr mig själv för att jag känner så här.
Känns som ett stort hål i mitt bröst och hålet har bara blivit större och större ju längre dagen har gått. Skulle vilja att någon kom och satte ett plåter över såret och berättade att allt kommer bli bra. Eller åtminstone bättre. Vill inte tillbringa alla dagarna kämpandes för att vara "bra" i andras ögon. Jag vill kämpa för att bli frisk och inget annat....
