Orkar inte...

Jag orkar inte.
Har ett stort tryck i bröstet över det jag skrev i tidigare inlägg.
Som det känns nu tycker ingen om mig
såvida jag inte har min fina fasad uppmålad.
Tänk om någon kunde uppskatta mig för den jag verkligen är...vilken dröm!

Jag känner att jag inte orkar leka postivi längre.
Vill inte bytas ut som ett par kalsonger/trosor av mina såkallade vänner.
När jag har vänner så är de guld värda för mig
men för vissa av dem så kan man bara ta en för givet.
Jag hatar att bli tagen för givet.

Man kan inte bara tro att man sitter och väntar på ett samtal eller sms
och att när det kommer så ska man släppa allt man har för stunden.
Jag fungerar inte så om man inte skulle göra detsamma om jag hörde av mig...
Ge och ta...någon som kommer ihåg det?
Eller lever jag efter stenålderns principer?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0