Whichdirection??
När jag tidigare i dag skrivit om vad folk anser om mig själv
så förstår ni säkert att jag inte längre skäms över att jag säger som det är
och att jag är stolt för den jag är.
Jag har klarat av mer än många människor skulle göra
och jag kan fortfarande stå stolt på jorden.
Vissa dagar är sämre än andra
och då kanske jag fortfarande kan klandra mig själv lite
men jag har en klok röst inom mig
som säger åt mig att det inte finns någon sanning i det.
Och som tur är vinner den kloka sidan alltid.
Den får dock kämpa.
Men jag ger inte upp.
Skit också...jag trillade i från det jag egentligen skulle skriva.
Jag tänker väldigt mycket nu och allt är i ett enda virrvarr.
Vill inte ha så mycket i huvudet
på en och samma gång då jag inte kan sova.
I morgon ska jag på samtal igen
och jag vet inte om jag kommer så långt.
Hade ett sådant stort kliv tillbaka i höstas
att jag är livrädd för att gå för fort fram igen...
det är det värsta jag varit med om att komma så långt
och sedan braka ihop på nytt. Inte bra någonstans.
Nu är jag rädd både för att gå framåt och bakåt
men jag vet vad jag vill.
Och i min hjärna finns det bara en riktning.
Publicerar detta utan aning om vad det innehåller
men var tvungen att ventilera lite till....
