Seg studering...
Nu ska jag försöka få lite lugn och ro för att studera.
Har massor att ta igen.
Och jag önskar att allt föll på plats på ett bra sätt men just nu går det segt.
Min hjärna vill inte samarbeta och det är jobbigt som tusan. Min reservenergi som tog slut för längesedan vill liksom inte lagras upp igen. Det retar mig men jag insåg i helgen när jag träffade min morbror att jag för länge sedan borde ha brakat sönder(han jobbar som terapeut). Det kändes tufft att höra även om jag vet att det borde vara sanningen. Men när någon nära säger det så blir det genast lite mer sanningen i det.
Men nu är det som det är och jag fick lära mig den hårda vägen att man inte bara kan ösa på i all oändlighet. Detta har jag nämt tidigare men då vi började prata om det i helgen så blev jag påmind om alla mina uppgifter. Och att arbetet och plugget blir för energikrävande för att orka ta tag i mitt inre. Ta tag i min trasig själ och försöka bli hel. Men i denna takten så hinner jag bli pensionerad innan jag är klar.
Lång tid tills jag kommer dit. Och må så här tills jag kommer dit...suck...
Jag vet ju att det finns människor som har det värre i världen
men jag tycker att jag har det ganska krasst med...
men jag får i af mat på tallriken.
Jag är tacksam att jag inte har det sämre.
