Frökenfräkenshörn

Denna timmen gick sjukt fort.
Han knappt med vad som hände i dagens avsnitt av Desperata.

Har så mycket funderingar som snurrar i mitt huvud.
Blir inte klok.
Jag vill inte tänka mer...
vill liksom att det ska lugna sig lite
så man kan få lite ro i kroppen.
Men det kanske är för mycket att begära.
Livet är ju trots allt i totalt kaos nu.

Jag funderar lite på om det här med bekräftelse.
Alltså alla vill ju ha någon form av bekräftelse
och det vore väl lite konstigt annars.
Dock undrar jag liksom när det blir desperat?
Jag vet människor som gör allt för att få någon form av komplimang.
De kan vara att de ger sin kropp till killar
för att de ska ha en sexuell stund
och då får sin bekräftelse att de duger.
Men när har de gått för långt?
 Ingen vill väl klassas som en stads madrass?
Det kan inte vara bra för någons självkänsla
att killar tittar på en av en endaste anledning?
 De vet att de kan få sex om det brister på annat håll...
Det är tragiskt att det kan vara så illa
men jag vet att det finns många trasig människor som gör så.
Det är självklart upp till var och en att välja den vägen
men skadar det inte mer än det hjälper?

Jag  är en person som behöver bekräftelse.
Häromdagen så lämnade jag min säkraste källa till uppmuntring.
Det känns inombords men jag hoppas att det i längden
ska komma någon som ser mig och bara mig.
Någon ska det väl finnas som kan ge mig en komplimang?
Precis som jag kan ge till de jag känner och även till människor jag inte känner.

En komplimang till människan kan glädja dennes dag.
Det kan lyfta en person som är ledsen.

Något så litet som att en okänd människa vågar säga vad de tycker
och inte bara håller det för sig självt...
Kom i håg det nästa gång ni möter någon på stan
som har snygga stövlar eller fin frisyr...
eller rent av om ni ser en tjej/kille som ser bra ut.
Kanske någon bemöter er på ett trevligt sätt på cafeet...
säg det.
det behöver inte bara vara ytliga saker... 
Möt dem och säg det till dem!!!
Jag kan garantera att de kommer att bli glada
och gå därifrån med ett leende.
Så enkelt och så gott för din egen själ!!

(Just nu är jag i en period där jag tror att ingen tycker om mig.
Det vill säga ingen kille och ingen tjej.
Jag är inte god nog, jag är inte snäll nog,
jag är inte fin nog, jag är inte sexig nog,
jag är inte smal nog, jag är inte bra helt enkelt....
Men det vänder.
Det gör det väl alltid?).

Tänkte försöka däcka nu och vakna till
en ny sprudlande dag fylld av energi och livslust.
Är inte det en briljant plan??