Frökenfräkenshörn

Tänker ganska mycket.
Och mina tankar just nu vandrar kring ämnet vänner.
Jag verkar fungera bättre med killar än med tjejer.
Fråga mig inte varför för jag vet inte hur det kan vara så.
Tjejer har en förmåga att gå bakom ryggen,
tröttna, vara egocentriska med mera men så kan även killar vara.
Dock brukar killarna kunna vara mer så
när man har ett förhållande tillsammans.
Men att ha killar som vänner är än så länge
en underbar känsla i mitt liv.
De killkompisar som jag har i mitt liv
har alltid funnits för mig och jag detsamma.
Vi kan prata om allt och även om vi inte träffas jämt
så känns det alltid som vanligt när vi talas vid eller träffas.
Hur kan det vara så?

Jag har umgåtts med ett par töser nu ett tag
 men vi har nu stannat upp.
Vet inte riktigt vad som har hänt
men jag antar att min känsla av att känna mig utanför har bidragit en del.
Nu är situationen som den är och jag vet inte om det kommer att lösa sig.
Jag tycker om dessa tjejer enormt mycket
och vill ha kvar dem i mitt liv men det måste vara på lika villkor.

Mitt hjärta är väldigt stort
men jag måste också försöka tänka framåt
att jag kan inte offra för mycket av mig själv
om jag inte får detsamma tillbaka för då räcker inte min energi till.
Kanske hade jag för stora förhoppningar.
Eller så kan inte tjejer umgås mer än två åt gången.
Men det låter superkorkat så jag hoppas verkligen inte att det är så.
Nej jag kommer nog aldrig förstå detta
så jag låter det ligga nu...
den som har några egna erfarenheter...
får gärna dela med sig...blir inte klok på vänskap.

I morgon ska jag vara en vän
till alla mina gamla killkompisar som jag inte pratat med på ett tag.
Känner att jag behöver få höra deras röster
och få lite råd om vad jag ska göra med mitt liv.
I slutändan är det alltid jag själv som väljer
men jag uppskattar att bli påmind om saker som jag nämt förut
men lagt långt bak i mina register
och glömt mer eller mindre.
 I bland behöver man en "utomståendes" åsikt
och tankar på vägen till sitt slutgiltiga beslut.

Jag tänker inte grubbla så mycket mer på detta
men en sak har jag konstaterat att jag får nog se i stjärnorna
efter den där riktiga tjejvänskapen som jag så länge drömt om.
Men varför drömma om något när man redan har det bra?
Är det så att mycket vill ha mer?

Äkta vänner finns i vått och torrt
och könet har ingen som helst betydelse,
inte i mina ögon i af.