Jag lever....

Ja jag lever...men det är knappt.
Betongkepan sitter på plats trots att jag inte druckit en droppe alkohol.
Vad är det för fel med mig?

Hade en skitpissig dag i går.
Verkligen urusel.
Ensam och jävlig.
Ville mest bara gräva ner mig.

I dag är det också en tung dag.
Jag är förvirrad och otroligt rädd.
Vet inte.
Vågar inte fråga.
Vet inte vad jag ska fråga.
Går de ens gå att svara på mina frågor om jag skulle komma på några?

Det är en person som kommit in i mitt liv.
Helt underbar.
Men ack så farlig.
Hjälp mig...
ska jag trotsa faran och satsa eller?

Hatar att vara i ingemansland.
Jag vill veta.
Inte vänta.
Leva.
Lycklig.
Här och nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0