Frökenfräkenshörn

Innan jag går lägger mig så måste jag bara berätta/erkänna
att jag fortfarande känner mig smutsig.
De som följt med mig ett tag vet att jag skrivit om det i ett tidigare inlägg.
Jag tycker inte om den känslan.
Under några månader har jag gått på i någon sorts trans
och haft en tro att jag mår helt bra igen.
Men ritkigt så bra är det alltså inte.
Den gamla Ulrika slog igenom för ett tag
och jag gick på  mitt gamla jag där allt alltid nästan är bra.
Men fick en käftsmäll nu i veckan att så är inte fallet.
Jag mår fortfarande sämre än jag vill göra.
Måste bara tillåta mig att känna det,
inte låtsas som att livet är guld och gröna skogar jämt och ständigt.

Jag erkänner at tjag fortfarande tror att det är mitt fel.
Att jag fortfarande är rädd.
Men jag lever åtminstone och låter inte det ta över.
Jag är en överlevare.
Och en stolt sådan, jag ska klara detta
och jag vet att det kommer jag och göra.
Hur lång tid det kommer att ta vet jag inte
 men jag har ingen brådska...