Babys...

Jag vill ha barn.
Det är inge tjag skäms för
men det kan sätta käppar i hjulet för mig när/om jag träffar någon.

När jag var väldigt ung
så sade jag att jag skulle ha barn när jag var innan jag var 25år.
Det är numera försent då jag redan passerat den åldern.
Och det gör ont.
Vill inte bli en gammal mamma.
Men samtidigt, om jag ska tänka vuxet
så kanske jag måste blicka framåt, jag har ju ingen klar framtid
så det känns lite osäkert ekonomiskt för min del.
Och nu ska ni inte tro att jag tänkt skaffa barn med vem som helst.
Det är bara det att min längtan är lite extra stor i dag.

Efter ett förhållande i väldigt många år
där jag trodde att vi skulle leva tillsammans för all framtid
samt att vi skulle ha barn tillsammans
så känns det numera som att jag hamnat på noll igen.
Min tro var verkligen på oss och framtiden men allt kan ändras och det är helt okej.
Dock har jag tappat tron på att finna lyckan och säkerheten jag då kände.
Finns den där för mig med?

När jag tänker på barn så tänker jag inte på att det är skrämmande.
Jag tänker på att det är varmt, lyckligt, kärlek, liv...
Tänk att få följa med på hela resan när ett liv växer i din mage.
Ett liv som ska få komma till världen och förgylla ditt liv.
Hade någon frågat mig för någon månad sedan
så hade min knäskålar skakat  av rädsla
men nu är jag helt coollugn.
Känns faktiskt skönt men lite obehagligt
då jag inte vet om jag kommer att träffa någon
som känner samma lugn som mig själv.

Jag hoppas att jag en dag åtminstone får uppleva
den känslan av att inse att ett barn växer i min mage.
Att få uppleva smärtan att föda det och känna dess värme mot mitt bröst.
Det är en av de saker jag önskar mig mest av allt i hela världen.
Lycka.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0