Vart tog alla vägen?

Jag känner mig som den
ensammaste människan i hela världen i dag.
Jag vet att det inte riktigt är så.
Men min hjärna har manipulerat mig.
Fått mig att känna så och tro att det är sanningen.
Jävla skit.

Jag skulle behöva en inneboende som det känns nu.
Har klarat av veckan som gått bra.
Men då har jag haft sällskad av mamma, Emma och Anna.
Allt blir så mycket lättare då.

Nu ska ni inte tro att det är så att jag är ledsen för att vi gått skilda vägar.
Nej det är ensamheten som river och sliter i mig.
Vart finns de som jag trodde tyckte om mig?
Så vitt jag kan märka så är de spårlöst försvunna.
Tråkigt...och det leder in på...vad har jag gjort för fel?

Skulle äta i dag.
Men något hände här i min ensamhet
så jag klämde i mig en massa skit i stället.
Nu har jag ångest och panik.
Kan ju inte äta mat nu för jag har redan ätit så mycket
och det jag åt var av helt fel sort.
Och man kan undra varför?
Det gör jag...varför åt jag det?
Det var inte direkt så att jag blev något gladare
snarare illamående och skuldbelagd.
I morgon så ska jag till Göran och
vet att jag måste berätta för honom om min tankar om mat och vikt.
Just nu är de inte hälsosamma tankar som rör sig i mitt huvud.
De är skadliga och kan bryta ner mig igen
om jag inte inser allvaret och gör det rätta i morgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0