Frökenfräkenshörn

Är jag så hemsk?
Jag vill verkigen veta.
Det gör så sabla ont just nu.
Jag har inte varit ledsen över uppbrottet särskilt mycket.
Mest att det är ensamt och saknad.

Men nu gör det så ont.
Och tårarna trillar.

Det enda jag kan tänka på är att jag aldrig någonsin kommer att träffa någon
som kommer tycka om mig för den jag är.
Ingen som tycker om mitt utseende,
min kropp och mitt inre.
Om inte T kunde älska mig så kommer ju ingen annan heller kunna göra det.

Jag hatar min kropp just nu.
Känner mig fet, ful och klen.
Mina muskler är så trötta och min rumpa är i vägen.
Om jag kunde skulle jag ta ett banklån och operera mig.
Jag har sån skev bild av mig själv i spegeln att jag bara ser en superfet Ulrika.
Jag vet inte hur jag ser ut egentligen.
På riktigt.
Jag vill vara fin, jag vill känna mig fin.
Måste jag svälta mig för att komma dit?

Mina tankar just nu cirkulerar kring mig
och att det kommer göra så ont den dagen T träffar en ny.
Jag vill glädjas åt det
men samtidigt så kommer det göra ont
att han kan älska henne men inte mig.
Vad är det för fel på mig?
Är jag så dålig som människa?