R.I.P. Private Victory/Gamlen<3

Ont.
Det gör så jäklarns ont.
Har en stor klump i magen och ett tryck i bröstet.
har fällt några tårar på vägen hem när jag såg lite blod på vägen.
Vill inte tänka på det men jag vet att det är Gamlens blod.

Jag lyckades inte rädda honom och mitt samvete tär på mig.
Varför?
Jag ville bara att han skulle få leva lite längre.
Det är inte rättvist.
Var så hemskt och komma in i stallet och få en massa nyfikna ögon riktade mot sig...
men det var liksom inte samma sak när det saknades en pålle.
Min underbara pöjk.
Hans box var tom.
Kvar fanns bara nattens bajs.
Men häst, grimma och grimskaft var inte på plats.
Det saknas nu en bit från mitt hjärta.

Vågade knappt fråga Peo hur det gått med risk för tårar
 men jag gjorde det...och det hade gått bra som jag förstod det.
Fanns inte så mycket att prata om i dag.
 Kändes som att vi inte vågade riktigt
då jag vet att det gjorde minst lika ont för Peo som för mig.

Gamlen är otroligt saknad
och det  kommer alltid göra lika ont att han inte finns hos oss.
Han var ju den som tuktade de små och lärde dem att uppföra sig.
Den som alltid var lugn och fridfull ända tills man kom ut i skogen
för då fanns det faror runt varje hörn.
 Minsta lilla förändring från dagen innan vara katastrof
och det var man tvunget till att fjanat för...
men det var liksom en del av honom.
En rolig del för man fick sig många goda skratt.
Gamlen var den som var så himla sur vid maten...
och försökte skrämma allt och alla utan vidare resultat
då man visste att det enbart var tomma hot med bakåtslickade öron.
Samtidigt så var han den underbara som alltid stoppade huvudet i famnen
när det var borstning av huvudet eller tränsning.
Så himla mysigt...

Gamlen...älskade du...saknar dig!!!!
Du är för alltid i mitt hjärta-<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0