Vilken dag...

...vad ska man säga om gårdagens resa till Stockholm. Det var jätte trevligt och jag kände faktiskt att jag behövde komma bort i från hemma om så bara för en dag. Jag strosade på stan och träffade min vän Johan som alltid finns där för mig, helt underbar. Även om vi inte träffas och pratar jätteofta så är det alltid lika roligt och man känner sig alltid
trygg i hans sällskap.
Hoppas bara att jag ger något tillbaka men det tror jag att jag gör även om det är han som är bäst på att slå en pling. Jag är helt värdelös på det men då är det tur att det finns riktiga vänner som härdar ut mitt slarv. Det är ju inte det att jag inte bryr mig om dem utan jag är bara helt enkelt fröken HOPPLÖS!!!
Jag shoppade med mig lite saker hem som jag inte hunnit packa upp ännu men efter detta inlägget så blir det ett riktigt städryck så att T åtminstone tycker att det är rent och fräscht när vi nu ska "byta" lya under en tid tills jag hittat en ny bostad till mig och sessan.
Berättar mer om mina grejer senare...

I allfall så sa jag och Johan farväl och jag skulle bara köpa med mig lite pommes på tåget...
vad jag kanske ska tillägga är att jag under dagen ätit medicin för att dämpa ångesten men den gör också mig väldigt trött och förvirrad vilket i går resulterade i att jag tittade på klockan och registrerade att det är ju lungt tills tåget ska gå...
men min hjärnan blandade i hop alla siffror på klockan och när jag kommer gående på perrongen så åker tåget i väg.
Självklart förstod jag ingenting.
Tittade på klockan en gång till och då insåg jag att det var katastrof, för detta var det sista tåget till Dalarna. Jag blev panikslagen och ångesten kom som ett brev på posten men all min rädsla fick mig på något sätt att tänka och jag lyckades hitta ett tåg till Sala. Väl på plats i Sala så kom min underbara mor och hämtade mig*tack för att du finns* och vi for hem till Hedemora.
 Hade liten kort mysstundoch käkade en macka och sen kom T (tack)och hämtade mig. 
När jag kom hem var jag så slut i kroppen efter alla spänningar jag hade så efter en liten tablett sov jag som en gris. Skulle nog kunna sovit fortfarande om jag inte blivit väckt av klockan i morse.

Klockan 09:45 var jag hos Åsa, min underbara frisör och hon klippte igenom mitt hår som var hemskt slitet
men nu känns det som nytt.
Då jag nu håller på att spara ut min lugg så känns den rätt B för stunden men hon gjorde en liten fläta som blev jättebra, hade jag haft lite make i dag hade jag känt mig jättesöt.
Vi hade en liten pratstund och det är skönt att prata med henne, hon lyssnar och kommenterar i bland, berättar ur sitt eget liv osv. Så som jag vill att det ska vara så att det  inte handlar för mycket om mig och hur jag mår utan även om den personen jag träffar så man får höra hur andra mår och lever, både positivt och negativt. Kanske kan jag inte vara den mest stöttande vännen för stunden men jag gör så gott jag kan om det handlar om någort tråkigt, jobbigt m.m.
Om man är en riktig vän så både ger och tar man dvs. att man ställer upp för varandra.
Dessvärre ganska få som förstår innebörden av det och bara tar, tar , tar men aldrig ger något tillbaka.

Tack, Åsa för pratstunden, du är verkligen en jättegullig tjej precis som jag sa till dig innan jag gick, glöm aldrig det!!!

Ha målat klart sista stolarna i dag hemma hos T och tog en vända till på köksbordet. Kommer bli tokfint när det torkat. Lite antik/rustik vit känsla får man när man tittar på det. Inte nytt och fabriksgjort utan snyggt!

Nu får jag ta mig i kragen o göra de som göras ska för att sedan med gott samvete kunna åka hem till T och
kika på Idol...
Hoppas Er dag börjat bra och fortsätter ännu bättre!!!
*Kram*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0