Äntligen.

Borta bra men hemma bäst. Så kan jag helt klart sammanfatta min dag. Den har varit helt sjuk men slutade tack och lov väl i slutändan. Vet inte ens om jag ska berätta. Blir så mycket...men jag kan försöka dra ihop det.
När jag var på väg tillbaka till Leksand efter att lämnat Grynet hos Sofie så kommer det en mötande bil på min sida vägen vilket resulterar i att jag måste väja ner i diket. Förvånad som jag är behåller jag ändå min coolhet och lyckas ringa till en bärgare som tur nog var nära. Han kom omgående och hjälpte mig upp ur diket och tillsammans insåg vi att både jag och bilen klarat oss välbehållna. Efter att ha andats några sekunder satte jag mig i bilen och körde hem till Leksand och halvvägs får jag ett telefonsamtal från mitt jobb ang. min lön osv. Då brister det. Chocken kom.

Men jag tog mig hela vägen hem och var hos min pratare i en timme.
Därefter följde T med mig till Pingbo och hämtade tösen. Tack för ditt stöd och din kärlek!

Grynet hade det inte gått någon nöd på, hon och Pripps hade tydligen lekt och haft väldigt roligt tillsammans. Och det bästa av allt är att jag vet att Sofie tar så väl hand om djur så man kan med gott samvete fråga eller tacka ja om hon erbjuder en hjälp. Vet inte ens om lilltjejen hann sakna mig;-)
Och i dag träffade hon en katt för första gången, en snäll sådan. Och så lilla Svea. Som blivit så stor, pratig, glad, stabil och personlig. Coolt!! Men Grynet undrade nog vad det var för litet som lät så där roligt och hade så små fötter:-)

Nu sover fröken här mellan mig och T i soffan. Helt slut men det är bara nyttigt. Vi ska snart gå ut och kissa, efter det blir det sängen för oss båda.

TACK SOFIE!!!! Jag är skyldig dig en stoooor tjänst!!! Vad som helst!!!

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0