Frökenfräkenshörn

I dag har jag varit på samtal.
Hos Göran.
Otroligt jobbigt.

Pratade om det förflutna.
En sammanfattning.

För varje ord jag sa och tänkte så kändes det som att smärtan i mitt inre kom tillbaka mer och mer.
Vill inte ha den där.
I så många år har jag arbetat för att glömma den.
Inte känna av den.
Men nu är den tillbaka.
Och alla minnen blir klarare och klarare för var minut som går.
Vet inte om jag är redo.

Göran fick mig att inse alla övergrepp och svek jag varit med om.
Var inte roligt att höra det.
Lät osannolikt.
Som att det inte skulle kunna hända.
Eller ja bara inte för en person.
På så kort tid.

Inte konstigt att jag höll det för mig själv.
Bara berättade delar.
Det finns en som vet sanningen.
Och det är Göran.
Jag litar på honom.
Vet att han kan klara av det och inte svika mig.

Tänk om jag skulle berättat.
Och ingen hade trott på mig.
Vad hade jag gjort då?

För att förklara smärtan inombords.
Kan säga att det är som att det  sitter en liten gubbe/gumma där inne.
Denna lilla varelsen har en spade.
Med denna spade gräver han/hon ut hål i min själ.
Som gropar.
Och det gör ont.
Hela tiden.

Dålig förklaring.
kom inte på bättre.

Men snart finns det inget kvar inombords.
Blir jag tom och kall då?


Pain in the heart.