Frökenfräkenshörn

Mina nerver klarar snart inte mer.
Jag vill ha stöd men det är inget jag får.
Visst är det en ursäkt att vara trött men ändå.

Kan han bara inte förstå att jag behöver honom riktigt mycket just nu?
Vill inte behöva ha dåligt samvete för att jag vill be honom följa med till Göran på måndag.
Skulle vara skönt att försöka få honom att förstå.
Förstå hela situationen.
Att det gamla format mig och mina tankar och att vi nu försöker bryta det dåliga mönstret jag har i mitt tankesätt.
Inte så lätt att förstå om man inte får hela bilden klarlagd.
Och jag kan inte göra det hemma utan måste ha Görans stöd.

Som det lät nyss så kommer han inte följa med mig.
Tråkigt men han orkar nog inte med mig längre.
Vill inte att det ska vara så men får väl acceptera om det är så.
Inte så här mitt 2008 var planerat.
Han skulle älska mig och vi skulle vara lyckliga tillsammans här i Dalarna.
Visst älskar han mig.
Det tvivlar jag inte på men frågan är om han är stark nog?
Orkar han med denna "sista" prövningen från mitt förflutna?
Jag vet inte.
Jag levde förföljd så lång tid att det påverkade mitt förhållande med T för att han fick inget eget liv med egen tid då jag ständigt var på min vakt eller ringde i panik för att "han" var där och hade hittat mig än en gång.
Har varit rädd så länge att vi ska komma dit vi är nu och det är inte roligt.
Mer ensam än någonsin.
Hatar att vara ensam.

Jag vet ingenting.
Vet inte vad jag ska göra.
Panik.
Behöver sysselsättning.
Vill inte tänka på detta mer men det är så svårt.
Det visar sig på måndag vad det är värt...

Madde och Sofie, ni är ett mycket bra stöd för mig men detta inlägget handlar om...en annan som ni nog kan lista ut!