Jobbigt värre.

I dag är det tungt.
Eller kanske inte från början.
Men nu har jag varit hos Göran och det känns.
Pratat om allvarliga saker och det gör ont.
Väldigt ont.
Nu trillar tårarna ned för mina kinder.
Vill inte gråta.
Ser ju ut som en tvättbjörn då...
fat det är inte den riktiga anledningen...
det är ju sårbarheten.

Pratat med FK precis.
Vi ska starta en utredning om eventuell arbetsträning.
Jag trodde att när jag startar den är jag helt frisk men Göran har förklarat för mig att det inte fungerar så men att jag måste komma i gång med någon form av aktivitet.
Och jag måste vara välsignad med världens bästa terapeut då han har bestämt sig för att vara med vid alla mina utredningssamtal. Han har lärt sig hur jag fungerar och är där för mig, att stötta mig och se till att allt blir rätt. För huvudsaken är att jag mår bra. Tack Göran för att du hjälper mig till ett bättre liv!!!
Dock är jag livrädd att bli pressad till något som jag känner att jag inte riktigt klarar av eller är redo för. Men en sak är säker och det är att jag inte hamnar inom restaurang och det har vi båda kommit fram till att för stunden så är det inte aktuellt. Kanske om x-antal år men inte nu...

Nu ska jag låta tårarna rinna vidare och försöka peta i mig frukost tillsammans med T.

Kommentarer
Postat av: mia

tjejen, ja har själv arb.tränat, de är faktiskt jättebra, man får nått och göra, och samtidigt vänja sig pö om pö att träffa andra människor, och man får göra de i den takten man själv orkar! hoppas att de löser sig för dig! kramar

2008-12-15 @ 19:13:02
URL: http://miaslastnight,blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0